Aftonbladet – 24 maj 1872, sida 2

I motsats mot hvad som förut blifvit up) gifvet, påstår Times särskilda korresponder i Paris, att franska regeringen icke har nå got personligt intresse i den diskussior hvilken man antog skola komma att uppst med anledning af Rouhers interpellation för liden tisdag. Regeringens åsigt är, att frå gan blott rör Rouher, dVAndiffret-Pasquie och Gambetta, om den senares namn skull komma att inblandas i diskussionen. Al medlemmar af regeringen ämnade var närvarande, men Thiers skulle endast tal i det fall, att den närvarande regeringen åtgöranden blefve på ett eller annat sät vidrörda. Korrespondenten berättar äfven att dAudiffret-Pasquier och Rouher unde flere dagar varit sysselsatta att samla ma terialier för sina tål Icke mindre än 500 personer hade hos qvestorsembetet anhålli om inträdeskort för öfvervarande af tisda gens session. Ett i går ankommet telegran från Versailles meddelar icke något närmar om diskussionen eller om hvilka som del togo i densamma, men säger att församlin gen enhälligt antog följande af deputerade Mornay föreslagna dagordning: Församlin gen förlitar sig på att kommissionen för le veranskontrakten noga fastställer den ansva righet, som kan komma i betraktande fö alla före och efter den 4 Sept. afslutna kon trakter och gör densamma gällande, och öf vergår i detta förtroende till dagordningen Revue Politique för den 19 dennes medde lar ett samtal, som Thiers haft med flere politiska personligheter. En af desse fram. ställde för Thiers, huru Frankrike ännu ef. ter så fruktansvärda olyckor befann sig i en bättre ställning än man kunnåt vänta. Förtroendet återkom öfverallt. Affärerna ha åter kommit i gång. De monarkiska partierna, hvilka insågo sin maktlöshet, nedlade sina vapen. Äfven det radikala partiet lugnade sig och följde vensterns exempel, hvilken på senaste tiden uppträdt på ett mycket moderat sätt. Frankrike arbetar och producerar. Det har en ofantlig kredit. Det har återhemtat sig från den stora åderlåtningen på två milliarder, af hvilka man kunnat vänta en fruktansvärd finansoch penningkris, och att det skall utan allt tvifvel äfven komma öfver den stora förfallotiden på tre milliarder. För detta lyckliga förhållande hade man till en stor del att tacka presidentens politiska geni. Han hade under förhållanden, som voro utan exempel . Frankrikes politiska historia, förstått att besegra det fruktansvärda kommunupproret, le monarkiska intrigerne inom nationalförsamlingen, de preussiska vexationerna, oron nom handeln och industrien, med ett orå ult som stod i vägen för Frankrikes uppvaknande. Men här finnes äfven en skuggida, nemligen regeringens provisoriska kaakter och möjligheten af en strid mellan ationalförsamlingen och republikens presi-! lent, en brytning, hvilken, såsom detredan