Aftonbladet – 24 maj 1872, sida 2

en gång varit nära att ske, kunde ha till följd presidentens afgång. Jag skall icke mera begära afsked, inföll här Thiers lifligt, jag vill före min död grundlägga republiken i Frankrike. Detta är den ära, jag mest eftersträfvar. Om en strid uppstår mellan mig och församlingen, skall jag byta om ministrar. Nationalförsamlingen kan icke störta mig, Den af Rivet föreslagna och af församlingen antagna lagen försäkrar mig om en lika långvarig maktställning som henne. Jag skall derföre stanna qvar till desg en ny församling sammanträder. Detta är mitt beslut och ingenting skall förmå mig att afstå derifrån. En af de närvarande anmärkte då: En af högra centerns medlemmar sade i dag på morgonen, att er ställning, br president, skulle blifva ohållbar, om ni stode gent emot en församling, som vore republikansk. Era åsigter ha en konservativ sida, som icke kan bringas i harmotii med en sådan församlings anspråk, och stridigheterna skola blifva mycket talrikare och allvarsammare än de, hvilka ni har med den nuvarande församlingen. — Jag har redan tänkt derpå, svarade Thiers, men jag är icke af samma tanke; det är em smädelse mot det republikanska partiet. Hvilka frågor kunna söndra oss? Den obligatoriska undervisningen? Jag skulle utan svårighet gå in på densamma. Skattefrågan? Jag vet att jag i denna fråga är af olika åsigt med en stor del republikaner. Men jag skall söka att komma öfverens med dem. Vi skola göra ömsesidiga koncessioner åt hvarandra, och jag förtviflar icke om att kunna öfvertyga -dem genom evidensen af mina skäl. XKultusbudgeten? Denna skall blifva det stora problemet. En blifvande republikansk nationalförsamling skall kanske fordra dess indragande. Jag skall aldrig gå in -derpå. Det vore detsamma som att förklara krig mot hela katolicismen, och jag vill icke åter börja ett religionskrig. Frågan är så vigtig och kan blifva så farlig, att jag icke kan tro annat än att jag skall lyckas öfvertyga församlingen, huru republikansk hon än må blifva. Detta är, tillägger Revue Politique, kanske icke exakt de ordalag, af hvilka presidenten begagnade sig, men åtminstone innehållet af hvad han sade. En öfverenskommelse har blifvit träffad mellan franska regeringen och den komite, som skall afgifvå yttrande om lagförslaget angående statsrådets konstituerande, och enligt densamma skall församlingen utnämna rådets medlemmar och regeringen presidenten. Underrättelserna från Spanien äro fortfarande gynsamma för regeringen. Enligt telegram till Times från Bayonne af den 18 dennes befann sig Serrano med sin armå i Galdercano, en strategisk position nära Bilbao, och ingenting hindrade honom att besätta denna stad. Det troddes emellertid att han skulle stanna i Galdercano för att skydda bergverken, hvilka gifva sysselsättning åt 7000 grufarbetare. Enligt underrättelser från Biscaya af den 18 hade carlisterne i denna provins dragit sig tillbaka till Guipuscoa. Serrano förföljde dem. Han hade befallt general Moriones att rycka fram möt gränsen för att hindra insurgenterne att undkomma till Frankrike. Enligt telegran till Times från Barcelona den 18 hade Serrano ankommit till San Sebastian. Carlistbanden i Estremadura ha blifvit skingrade. Ett rykte att Serrano blifvit slagen i Biscaya dementeras officielt. Enligt underrättelser från Tolosa har generalrådet i Gnipuseoa beslutit att tvinga de carlistiske insurgetiterne ersätta provinsen för den skada, som förorsakats genom kriget, att öka antalet af den i bergsbygden tjenstgörande milisen, att afskedda rebelliska prester och uppfordra regeringen att insätta andre i deras ställe och att indraga sådana kloster, som icke äro sanktionerade genom lag. Att de ultramontana och legitimistiska tidtingarna i Frankrike strax i början med entusiasm helsade den spanska pretendentens företag och fortfarande följa det med sina lyckönskningar, kan icke förvåna oss. Men ultramontanerne ha icke låtit det stanna härvid. De ha äfven lemnat de spanska insurgenterne ett verksammare understöd. I en korrespondens från Paris till Kölnische Zeitung uppgifves att pretendenten fått från Rom en ganska betydlig del af de penningmedel, som behöfdes för insurrektionen. Man har äfven meddelat den uppgiften, att enjesuitpater (såsom det uppgifves i Littich, enligt andra i Miänchen) beställt 10,000 gevär för insurgenterne i Spanien, hvilka af fabrikanterne levererades till Bordeaux för att inskeppas till en nordspansk hamn; men då deras bestämmelse icke kunde döljas, togos de i beslag af franska myndigheterna. Man kan icke undgå att härmed sammanställa hvad som enligt samma korrespondent berättas om att. påfven nyligen skall ha mottagit en spansk deputation och till densamma fällt yttranden, som skulle kunna uppfattas såsom en uppmuntran till uppror mot konung Amadeo. i Militära utnämningar och afsked. K M:t har den 17 dennes utnänmt och förordnat: vid Lifgardet till häst: till ryttmästare, löjtnanten O. Harmens; !t VETA RA