Aftonbladet – 24 maj 1872, sida 2

företräden framför de svenska i de festa fall kunna vara gäliska tvifvelaktiga. A andra sidan måste medgifvag att våra svenska läkare i allmänhet åt sina pätienter föreskrifva brunnskurer vid utländska anstalter, hvartill också de naturligen måste anses ega giltiga skäl. Bland dessa torde i första rummet böra anmärkas en åtininstone los våra bättre lottade förherskande böjelse för de utländska inrättningarna. I många fall kan det väl hända att man för deras sanitära verkningar hyser ett större förtroende, men i de allra flesta torde väl lusten att skowima ut och se sig om verka bestämmande. Möjligen vill man ej ens för sig sjelf erkänna befintligheten af detta motiv, hvars berättigande i och för sig mai icke medgifver, och derför vill man gerna hafva en läkares ordinätion att skjuta framför sig. Denne åter, bland hvars förnämsta egenskaper menniskokännedom bör vara, genomskådar lätt patienten, efter hvars önskan han gerna rättar sig, då han ej anser någon väda kunna följa deraf. Detta allt kan pu vara fullkomligt oskadligt, möjligen ock i sin ördtilng med afseende å personer, som icke behöfva se på fyrkarne och derför jemte återställandet af en rubbad helsa kunnä söka andra mål, såsom förströelser, ännedom af lefnädessött och seder i andra länder, konststudier eller dylikt. Men för den mindre bemedlade, hvars första och uteslutande mål är återvinnandet af den helsa, som utgör förnänmsta vilkoret för hans verksamhet, är det af vigt att detta mål vinnes med de relativt minsta uppsffringar af tid och penningar. Så snart med afseende på sådana begagnandet af en utländsk brunn ej genom sjukdomens egen natur är full komligt indiceradt, borde läkaren alltid förorda den i förevarande fall lämpligaste svenska. Kunde äfven de rikare småningom åter vänjas vid våra inhemska brunnsinrättningar, skulle dessa troligen derigenom vinna mycket i utveckling, Ty — och deri ligger kanske ett annat skäl till att läkarne ofta föredraga brunnskuren vid utländska framför vid svenska anstalter — de flesta svenska lemna otvif velaktigt mycket öfrigt att önska med afseende å tidsenliga anordningar och beqvämligheter, . VSjelfya Medevi, som dock ända in på trettitalet och möjligen senare var den fashionabla verldens samlingsplats om sommaren, bär en allt för gammalmodig prägel, om ock sjelfva kur-inrättningarna fylla alla billigå anspråk. Ännu mindre tillfredsställande är förhållandet vid Porla, hvars helsovatten dock är bland de allra kraftigaste, särdeles mot anämiska sjukdomar, och hvars gyttja är af den utmärktaste beskaffenhet. Lätt tillgänglig med afseende å kommunikationer, borde dönna belsobrunn kunna utöfva ett vidsträckt och välgörande inflytande, i fall den litet bättre kunde följa med sin tid, som man säger. Ett märkligt exempel på bristande företagsamhet — hvilken gudi klagadt på måtiga områden vidlåder oss svenskar — är att vatten från Porla och Ronneby, hvilka, förvarade på krus eller buteljer, konsumeras i rätt betydlig grad, till följd af oftllkomlig expedition, blifva dyrbarare än vatten från t. ex. Karlsbad eller Ems. En nedsättning i deras pris skulle otvifvelaktigt öka konsumtionen och dermed äfven förtroendet för dessa välgörande helsovatten. Såsom förut är antydt, och hvilket äfven af artikelförfattaren i Wäktaren med rätta betonas, är dock en tidsenlig utveckling af våra-brunnsinrättningaf i ganska betydande mån beroende af allmänhetens tlppmuyntran och besök. Då dessa besök nätt och jemt räcka till omkostnaderna för vidmakthållandet af sjelfva de befintliga kuranstalterna, kan man ej begära att mer än de. allra oundgängligaste förbättringar kunna vidtagas, än mindre att de skola fylla de anspråk på beqvämlighet, till hvilka man anser sig berättigad. Under det fregvensen af svenskar vid utländska brunnar städse är i stigande, blifva våra egna allt mindre moderna och besökas hufvudsakligen blott af halfbetalande patienter och gratister. Under sådana förhållanden vågar ej heller företagsamheten vända sig åt detta håll, ty man fruktar att kapital, nedlagda på förbättringar vid en svensk helsobrunn, ej skulle bära någon frukt. Ett omslag i allmänna omdömet är derför ett oundgängligt vilkor för att våra svenska brunnar skola fullkomligt motsvara sitt ändamål och utöfva de välgerningar, den heliga försyn, hvilken der nedlagt dessa krafter, med dem åsyftat. Skulle icke tänkande, menniskooch fosterlandsälskande svenskar vilja bi draga härtill! Och skulle icke i förstarummet våra läkare vilja verka för att dessa rika naturens krafter komma till heder och erkännande! USAS