Aftonbladet – 24 maj 1872, sida 2

Den årstid är nu inne, då bantåg oc ångbåtar dagligen öfverföra många af vår: landsmän till utlåndet, af hvilka en ickt ringa del der söker återvinna bruten hels: och kraft, Denna omständighet manar os: att här upptaga en fråga, som väl förtjena kallas en fråga för dagen och påkallar e rätt stor uppmärksamhet, ej minst derfö: att den i visst fall kan anses ega en foster ländsk betydelse, I ett par nummer för denna månad af tidningen Väktaren läses under den i detta fall fullt egentliga. rubriken Öfver ån ef ter vatten en artikel, hvari på ett riktigt och varmt sätt fördelarne hos våra inhemska helsokällor framhållas såsom i flere fall jemn goda med, i ett och annat fall öfverträffande de utländska, särskildt tyska, källor, till hvilka Sverige årligen kontribuerar med ett icke obetydligt antal besökande. Naturligtvis är hvarken förf:s i Väktaren eller vår mening att bestrida nyttan af en kurmetod vid utländska brunnar och bad, såsom Karlsbad, Achen, Spaa, Kreuznach m. fl., men vi tro att en sådan ganska dyrbar kur i rätt många fall skulle göras öfverflödig genom ett bättre tillgodogörande af de resurser, som vi i nämnda afseende ega inom vårt land. Märkvärdigt nog verkal också de verksammare svenska helsovattnen direkt på sådana sjukdomar, som i vårt land mest äro gängse, såsom oordningar i matsmältningsorganerna, anämiska och reumatiska åkommor. Huru många hundradetal af våra bättre lottade landsmän resa ej årligen utrikes för att medelststora uppoffringar söka återställa en helsa, som troligen i de flesta fall skulle lika väl kunna återvinnas här? Det är till och med troligt att de mera kända sederna och bruken vid en svensk brunn, der emellan personer, som fullt förstå hvarandras språk och uppfattningssätt, bekantskaper lättare knytas, skola genom den större trefnad, häraf bör uppkomma, bidraga att göra ku ren mera verksam och gagnande. Våra svenska badorter, såväl de salta baden, som kallvattensinrättningarna, hafva under de senare tiderna kommit till full heder; hvarför skulle ej detsamma kunna ske med våra helsobrunnar, af hvilka några, såsom t. ex. Medevi, hafva erhållit ett särdeles vackert namn i den svenska läkekonstens historia, och andra åter, såsom Porla och Ronneby, genom sina kraftiga vatten äro fullt jemförliga med flere af de allra berömdaste utländska brunnar? Att det här vid lag ej är någon ovilja mot eller underkännande af dessa senare, som kommer. oss att framhålla värdet af de förra, bevisas bäst deraf, att äfven danska läkare sökt fästa sina landsmäns uppmärksamhet på de svenska helsokällorna. Så skrifver stiftsläkaren (motsvarande våra provincialläkare) i Vallöe dr O. M. Giersing i en broschyr med titeln: Jernkilderne i Ronneby och Medevi, i förordet till den samma bland annat följande: Vi söka så ofta långt borta hvad vi hafva nära vid; — vi sända våra sjuka till Pyrmont, Spaa, Eger, Franzenbad, och veta icke att vi ganska nära oss hafva källor, hvilka åtminstone äro lika så goda, hvartill resan är kort och beqväm, hvarest vistelsen är mycket billig, och der vi finna beslägtade seder, språk och menniskor ..:... Efter hvad vi vilja erinra oss, har äfven prof. O. Bang i Kjöbenhavn uttalat sig till förmån för de svenska brunnarne och tillrådt sina landsmän att hellre resa dit än till de dyrare och aflägsnare tyska, hvilkas