Aftonbladet – 23 maj 1872, sida 2

Frågan om inrättande af en profession i svenska språket vid Finlands universitet har nu kommit under definitiv behandling å finska landtdagen. Sedan akademiska konsistoriets utlåtande blifvit inhemtadt, hade allmänna besvärsutskottet tillstyrkt att ständerna skulle i en skrifvelse uttala sig om önskligheten af en profession i svenska och fornnordiska språken. Ridderskapet och adeln godkände detta betänkande med den förändring, att begäran skulle framställas om en fast lärostol i svenska litteraturen och i fornnordiska språk. Presteståndet och bon deståndet ha deremot förkastat förslaget. Borgareståndet har ännu icke handlagt frågan. Förmodligen kommer det att fatta samma beslut som ridderskapet och adeln, så att två stånd stanna mot två och frågan derigenom förfaller. Då det kan vara af intresse att erfara, hvilken behandling saken rönt i finska presteståndet, meddela vi här en kort sammanfattning af nämnde stånds förhandlingar i ämnet. Hr Renvall, som först erhöll ordet, började med att förklara, det de betärkligheter, hvilka talaren redan vid en föregående behandling af frågan hade uttalat med afseende å nödvändigheten af den föreslagna petitionen, icke blifvit skingrade genom det betänkande utskottet i saken afgifvit. Enligt talarens tanke, kunde en petition i föreslaget syfte försvaras endast i den händelse, att den framkallats af ett verkligt behof, som icke skulle af Consistorium Academicum blifvit beaktadt. Att konsistorium skulle underkänt de intressen, som petitionen afsåg, hade likväl icke ens petitionärerne sjelfve antydt. De upplysningar om den svenska språkkunskapen vid universitetet, hvilka Cons. Acad. på infordran lemnat utskottet, gåfvo visserligen vid handen, att de studerandes teoretiska insigter i svenska språket ej äro tillfredsställande, men talaren trodde det de ej komme att förbättras, om också en eller flere professioner i detta språk skulle inrättas. Åtminstone hade talaren sig ej bekant, att i Sverige inrättandet af en sädan profession skulle lemnat särdeles 1ysande resultat. Hvad beträffade konsistorii intyg, att den svenska språkundervisningen vid universitetet saknade vetenskaplig och bestående form, ansåg talaren, att detsamma någorlunda förlorade sin betydelse för den fråga, som nu var å bane, då det jemfördes med hr Reins i hans reservation uttalade åsigt, att vid universitetet förefunnes andra vetenskapliga behof, hvilkas tillfredsställande vore af större vigt än det, som med den föreslagna petitionen afsågs. Den af petitionärerne framhållna vanvärd, i hvilken svenska språket skulle hafva råkat, ansåg talaren utgöra ett högst egendomligt motiv för inrättandet af den i fräga varande lärostolen. Ty talaren kunde icke fatta talet om det svenska språkets vanvård iettland, der de flesta bildade hem äro svenska, der den svenska litteraturen har ypperliga representanter, der nyligen en yngre skald fått emottaga en prisbelönping af den svenska akademien och der slutligen universitetsföreläsningarne hållas på svenska. Petitionen, menade talaren, slår larm, der ingen fara hotar; den inslår derjemte en betänklig väg för ordnandet af universitetets angelägenheter, då den med förbigående af consistorii initiativ föreslår inrättandet af en ny lärostol vid universitetet, För öfrigt kunde den möjligen ha ett skadligt infly