Aftonbladet – 18 maj 1872, sida 3

utsigt af Neapel och Vesuvius med kartonger af trakten deromkring, Venezia, byggnadsprof från den arabiska konsten i Spanien, skematiska kartor öfver Europas bergsträckningar, isotermkartor, afrikanska och brasilianska landskap, de olika racetyperna äro några exempel på denna rika och väl valda samling af bilder och kartor. Vår egen halfö har, liksom i skildringen, äfven i detta hänseende fått brorslotten. Vi finna här bland annat en särdeles vacker och karakteristisk fjordvy från Norge, fina afbildningar af Åreskutan, Halleoch Hunneberg, Kinnekulle med en genomskärning af det sistnämnda, Trollhättan, vyer från Göta och Dalslands kanaler, Nordkap, bilder från Lappland och Dalarne, utsigter af Stockholm från äldre och nyare tid, våra förnämsta domkyrkor, borgar och slott, statistiska figurer för att åskådliggöra näringsgrenarnes utsträcking i de tre nordiska länderna — alltsammans bildande ett ej blott för ögat angenämt, utan i de flesta fall äfven verkligt upplysande och intressant helt. I sjelfva beskrifningen har förf. följt den, såsom oss synes, enda riktiga. planen att såvidt möjligt sammangjuta natur och folk, eller hvad man kallat fysisk och politisk geografi, till ett enda helt. Han har för detta ändamål sammanfört länderna i vissa naturliga grupper, som han först beskrifver till höjdförhållanden, vattensystem, klimat och natursceneri, hvarefter han omedelbart gör oss förtrogna med folket och samhällsförhållandena. Derigenom vinnes den dubbla fördelen, att hvarje folk skildras i närmaste samband ej blott med naturen i detland det bebor, utan äfven med de andra folken och länderna i samma naturliga afdelning. En stor förtjenst i denna skildring är äfven att förf, aldrig hopar namn, utan ger lärjungen god tid att smälta, Hvad namnen särskilt beträffar, hyllar och tillämpar Brslav den åsigten, att de böra skrifvas och uttalas i närmaste öfverensstämmelse med deras I1ydelse i det folks språk, hvartill de höra. Så ä enezla, Milano, Alllge, Varsjav, Ireland, rekan he m. 1.4 stället för de oftast från Rn a v.antade namnbeteckningar, hvarvid Värt, ora efter äldre läroböcker vant sig. Ått de Erslevska läroböckerna — ty de äre ej mindre än fyra till antalet, lämpade eiter olika skolors behof — skola, då de blifva bekanta och oväldigt pröfvade, vinna insteg och blifva allmänt antagna i våra läroverk, taga vi för alldeles gifvet, och vi grunda denna åsigt ej blott på deras praktiska förtjenster, utan äfven på det segerrika prof de bestått i Danmark. De mötte der först motstånd från en del skollärares sida, hvilka funno denna lifliga, beskrifvande metod strida mot alla goda traditioner. Det dröjde dock ej länge förr än de förespeglade farhågorna skingrades och erfarenheten, denne säkraste domare, fällde utslaget till deras förmån. Hvad vårt land beträffar, tro vi att opinionerna här äro äfven i detta afseende så förberedda, att ej ens detta öfvergående hinder skall möta. Man skall naturligtvis pröfva och sorgfälligt väga det nya mot det gamla, men man skall här ej misstänka och visa sig kallsinnig mot det nya blott och bart derför att det är nytt. Det är för öfrigt ingenting nytt. Det är i hufvudsaken endast en tillämpning af de åsigter om ordnandet af det geografiska studiet, som redan för femton å tjugu år sedan uttalades och omfattades på den tidens läraremöten och af många lärare, oberoende af läroboken, redan vid undervisningen praktiserats. Det står slutligen äfven i allt väsentligt i noggrann öfverensstämmelse med de grundsatser för affattandet af läroböcker i geografin, som uttalas af 1868 års lärobokskomite. Tilläggom äfven, som ett vitsord af ej ringa be tydelse, det fördelaktiga omdöme om det Erslevska systemet, som prof. Odhner, sjelf en utmärkt läroboksförfattare, afgifvit i ett förord till boken och der han till sluts anför ett yttrande af en erfaren fackman, som gonomrest Europas kulturländer för att studera den geografiska undervisningen, att de Erslevska läroböckerna höra till de bästa, som den geografiska läroboksliteraturen har att uppvisa. Den svenska öfversättningen är ombesörjd af förf. sjelf, som äfven för detta ändamål omarbetat Sverige och gifvit det samma proportioner som Danmark har i originalet. Boken har vid öfverflyttningen på vårt språk genomgått flera händer, och arbetet bär äfven spår deraf. Denna ojemnhet kan dock lätt afhjelpas i en följande upplaga. En egenskap hos den större läroboken kunna vi till sluts ej underlåta att framhålla. Det är den, att hon låter med nöje och gagn läsa sig af hvar och en som önskar upplifva sitt geografiska vetande och göra en utflykt bland nutidens länder och folk. En angenämare vägvisare kan han ej gerna erhålla. Anteckningar öfver fängelser i Danmark, Preussen, Sachsen, Belgien och Holland, af A. von Mentzer. (Stockholm, Norstedt Söner.) Måhända skall någon föreställa sig, att detta arbete innehåller en upprörande skildring af några i de antydda länderna ännu befintliga fängelser af det slag, som utgör en vanära för menskligheten, Men så är alls icke förhållandet. Detta arbete har ett vida mera nyttigt ändamål — det att redogöra för huru den filantropiska fångvården, efter olika systemer, är;ordnad i de länder, som ofvan uppräknats. Sedan författaren varit anställd som bevakningsbefälhafvare vid straffoch arbetsfängelset först å Warbergs f. d. fästning och derefter å Långholmen, befordrades han till direktör vid Wermlands länsfängelse. För att äfven vinna kännedom om andra länders fångvård, företog han sistförlidet år efter erhållen tjenstledighet en studiiresa till Danmark, Tyskland, Belgien och Holland. Hvad han derunder iakttagit meddelar han i det föreliggande arbetet, och hvar och en som läser det skall snart öfvertygas både derom, att han är varmt intresserad för det mödosamma och ansvarsfulla kall, hvaråt han egnat sig, och äfven derom, att han med uppmärksamhet och skarpsinnighet studerat fångvården. En väl ordnad fångvård tager stora andliga och materiella krafter i anspråk. Den Öre EN