Aftonbladet – 18 maj 1872, sida 3

tillhör närvarande tid, som åtminstone i nämnda hänseende ej har skäl att kalla sig opoetisk. Till denna erinran, hufvudsakligen understäld våra för den fosterländska litteraturen nitälskande förläggares pröfning, må endast tilläggas den anmärkning, att bland alla de beskyllningar, hvarmed Leopold blifvit antastad, den att han skulle vara tråkig torde — i afseende på flertalet af hans skrifter — vara den minst befogade; så framt nemligen en mogen och följdriktigt utbildad karakter, ett fint vett, en ädel anda och framför allt en fulländad, klar, upphöjd, ofta lekande och uddig stil icke skulle vara sammanfattningen af hvad nu för tiden kallas tråkigt. 4. N. 1. Lärobok i allmän geografi för skolans högre klasser och till läsning i hemmet, af Ed. Erslev. Svensk i samråd med svenska skolmän af förf. ombesörjd betärbetning. Med 166 illustrationer och en karta. (Stockholm, 1872, på Alb. Bonniers förlag.) 2. Mindre lärobok i den allmänna geografin, af Ed. Erslev. (Stockholm 1872, på Alb. Bonniers förlag.) Den . nya tiden med sina fordringar på lefvande kunskap tränger allt mera reformerande äfven in i lärosalarne. Gamla häfdvunna ämnen utsöndras eller få sig en efter sin vigt mera lämpad plats anvisad, nya upptagas, undervisningsmetoderna förbättras, och på lärarne ställas helt andra anspråk än förr. Det är gifvet att läroböckerna ej kunna stanna efter i denna allmänna rörelse framåt. Tvärtom vänta vi att få se henne i dem gifva sig ett af sina trognaste och säkraste uttryck. Äro de ännu uppställda efter en föråldrad metod, röra de sig ännu till en del med förlegadt gods, hålla de sig med ett ord ej i jemnhöjd med vetenskapens utveckling, är reformarbetet endast halfgjordt, och äfven den skickligaste lärare skall finna sina bemödanden att hos lärjungarne väcka håg och intresse för sitt ämne ej så litet motverkade. Rättvisligen måste erkännas, att hos oss mycket i denna väg blifvit under de senare åren åtgjordt. Vi ega nu goda läroböcker i de flesta ämnen, och om vi anse att geografin ej varit lika väl lottad som de andra, kommer detta ej deraf att de läroböcker i detta ämne, som mest begagnas i våra läroverk, ej skulle vara med nog mycken omsorg utarbetade eller tillräckligt rikhaltiga till innehållet. Tvärtom tro vi dem i dessa hänseenden uppfylla alla rimliga fordringar och i det senare till och med öfverskrida dem. Hvad vi ha att anmärka emot dem är, att de ej på ett nog lefvande sätt framställa ett af de mest lefvande af alla skolans undervisningsämnen. Ty ett sådant är geografin ovedersägligen. Hon skall nemligen, om hon eljest gör skäl för namnet, ställa åskådligt framför oss, ej blott de stora hufvuddragen af naturen i jordens alla delar samt menniskan på alla grader af utveckling, utan äfven uppvisa det samband, som eger rum emellan dem, samt det sätt9hvarpå de inverkat och återverkat på hvarandra. Vi kunna således ej nöja oss med en abstrakt fysisk och en lika abstrakt politisk geografi, utan måste ha en till ett helt sammansmält totalbild af folk och land, gripen direkte ur den lefvande verkligheten. Framför allt kunna vi ej, och de unga lifliga fantasierna i våra läroverk allra minst, vara belåtna med de herbarier af saftlösa, förtorkade fakta, som allt för ofta få gå och gälla för geografi. Vi fordra nu mera af en god lärobok i detta ämne, att hon skall vara läsbar, det vill säga företrädesvis beskrifvande och skildrande, såsom hennes grekiska namn äfven antyder. Det måste naturligtvis finnas teckning, och en säker och noggrann teckning, men det skall äfven finnas färg. Denna färg skall dock ej vara några här och der för större effekts skuld anbragta plättar, utan ett hela boken genomgående lif i skildring, en skil dring som innehåller tillräckligt med gods för minnet, men aldrig glömmer förståndet och fantasin. Och en sådan skildrande form låter mycket väl förena sig med den systematiska anordning, som utgör sjelfva ryggpelaren i en lärobok, då vi nemligen med detta uttryck förstå, ej ett yttre skematiskt skelett utan kött och, blod, utan en sträng inre ordning i ämnets behandling och gruppering. Skulle någon tvifla derpå, be vi att få hänvisa honom till de läroböcker, hvilkas titlar vi här ofvan angifvit. Han skall der finna en hela lboken genomgående, strängt vidhållen plan, som liksom en ram omsluter och sammanhåller skildringen. Läsaren löper der alldrig fara att tappa bort sig i detaljer utan Ihar beständigt en öfversigt öfver stora parItier af fältet. Men han skall der tillika finna: en verklig och målande beskrifning. I Det är denna lyckliga förening mellan syIstematisk uppställning och lif och rikedomi I skildringen som vi anse utmärkande för de b Erslevska läroböckerna och som gör dem så väl egnade till skolböcker i verklig mening. Illustrationerna, som åtfölja dem, iläro utan tvifvel af stort värde och bi draga i hög grad att lifva studiet, men det hufvudsakliga är dock dennna färg och saft i sjelfva den skrifna skildringen som oupphörligt tar lärjungens fantasi och re flexion i anspråk och alstrar varaktiga ide förbindelser. Skulle vi ha någon väsentli anmärkning att göra mot dessa läro ker vore det den, att förf. utan fara at ramen-skulle kunnat oc YT äker tecl men mycken färg. ; .mnde illustrationerna. En egendom tllighet för dessa läroböcker är nemligen de s Istora antal afbildningar af karakteristisk d naturoch konstföremål, kartor, profiler oci r Ilandskap, som åtfölja och illustrera skildrir gen af hvarje särskilt land. Planer och vye af.de förnämsta hufvudstäderna med dera mest bekanta monumentala byggnader, alj landskan från Schweiz. Eevptens pyramide;