Aftonbladet – 18 maj 1872, sida 3

söndrade från hvarandra, och inöjliggöresc detta genom fätigelsets byggnadssätt och g verkliggöres genom bevakningens noggranna ll uppmärksamhet under tjenstgöringen. Denle stränga ensamheten förebygger icke allenastf en ytterligare demoralisation, utan framkal-lt lar äfven af sig sjelf en mera sann bekän-s nelse och en djupare ånger samt lättar och 1 befrämjer förbättringsförsöket, just emedan fångarne känna underkastas et individuelj behandling, hvar gfter hähs särskilda per-1 sonlighet, och cellstraffets egentliga mål, ll fångens förbättring, är här föremålet för bestyrelsens hela sträfvan på ett så alldeles ) särskildt sätt, att ett motstycke icke spåras ( inom något annat fängelse, Fångarne erhålla 4 en omsorgsfull undervisning af en der anställd : prest, som endast befattar sig med själavården, samt af en öfveroch två underlärare. PFångarne, fördelade i skolklasser, under-!. visas i två skolrum, hvartdera med plats för 36 fångaf, de hållas der, likasom i kyrkan, som rymmer 200 fångar, skilda från hvarandra, så att den ene ej kan se den andre, men alla kunna ses af och se läraren, som har sin plats i en upphöjd kateder. Då det anses vara af stor vigt att fångarne icke, när de blifva frigifna, skola igenkänna hvarandra, tillses noga att de under fängelsetiden icke komma i den ringaste beröring med hvarandra; derföre då de gå till l. kyrkan, skolan, spatsergården eller badrum ! met — hvilket allt sker under sträng be-! vakning — skall den ene fången gå på 15 stegs afstånd från den andre, och hvarje ! fånge begagnar då masken på sin mössa nedfäld. (Å mössan finnes ingen skärm, utan i dess ställe ett tygstycke af samma slag som mössan; detta är så stort att, då det nedfälles öfverskyler hela ansigtet. masken äro två hål anbringade för ögonen. Vid detta fängelse är tjenstepersonalen ganska stor, men det betingas af nödvändigheten. Hela inrättningen : lofordas synnerligen af författaren och ingenstädes — säger han — förfares grundligare och med mera nit än här, för att lära känna och förbättra fångarnes moraliska tillstånd. Fångarne sysselsättas med och undervisas i olika arbeten, men de utföras alla i cellerna och arbetena verkställas för entreprenörers räk ning. Den längsta reglementerade strafftiden för fångarne är 6 år, den kortaste 8 månader; men strafftiden kan på grund af fångens uppförande minskas och blir i medeltal maximum 32 år, och minimum 6 månader. Tukthuset vid Horsens är afsedt för inrymmande af 500 fångar, dömda till straffarbete öfver 6 år. Fängelsets slottslika byggnad synes redan på längt afstånd. Såsom exempel på huru byggnaden tager den resandes uppmärksamhet i anspråk omtalas från 1864 att befälhafvaren för den preussiska truppstyrka, som då ockuperade landet, vid ankomsten till Horsens yttrade: I det slottet ämnar jag bo; men afstod derifrån sedan han underrättats om slottets inredning och ändamål. Författaren anser detta fängelse vara det förnämsta inom Danmark i afseende på utförandet af diverse arbeten: der tillverkas yllevaror samt hornknappar af flere olika slag; der finnas linneoch bomullsångväfveri, Lakoch hyskfabrik, äfven väfstolar, som drifvas med handkraft, . samt ett stort färgeri. Arbetsifvern är stor: och arbetena ocksä de bästa man kan se inom ett fängelse. Alla arbetena verkställas åt privata personer. Fången får af sin arbetsförtjenst använda högst 1!3 rdri veckan. För samtliga fångarne finnas nattceller. De yngre fångarne få daglig under-. visning af både läraren och presten, och del: fångar, som efter frigifningen ämna afresa till Amerika, erhålla undervisning i engelska språket. Både vid fängelset i Horsens : och Vredslöselille finnes bibliotek, som underhålles medelst statsbidrag. — I samtliga förbättringsoch tukthusfängelserna begagnas vid utspisningen äfven hästkött, undantagandes vid det i Viborg. Orsaken dertill är ganska karakteristisk. Invånarne i staden Viborg beklagade fordom fängarne, som måste förtära hästkött, hvilket de förre ansågo särdeles osmakligt. Nu deremot vilja de icke till fängelset försälja något hästkött, utan begagna det sjelfva, och derföre kan ej vid fängelset sådant erhållas. Äfven i afseende på fångvården inom Preussen lemnar förf. en detaljerad redogörelse. Fängelserna äro i allmänhet prydliga och rymliga. Åtskilliga anordningar förefalla besynnerliga, men då förf. icke ogillat dem, antaga vi att de icke medföra olägenheter. BStraffångarnes utspisning sker till största delen med vegetabilisk föda. Kött utspisas ej oftare än fyra gånger om året, nemligen på årets största högtidsdagar, påsk, pingst, jul, samt på kejsarens födelsedag; men fångarne äro berättigade att för medel af sin arbetsinkomst köpa vissa premievaror. Sådana ransakningsfångar, som räknas till de bättre individerna, d. v. 8. de hvilka för första gången äro häktade, tillåtas begagna egna kläder, om de uppföra sig väl; de kunna, om domaren ej annorlunda förordnar, sjelfva bekosta sitt underhåll, i hvilket fall de äro befriade från skyldigheten att arbeta. Vid val af arbete för strafffångarne är grundsatsen den, att inom fängelserna egentligen sådana arbeten böra utföras, som kunna bereda fången utkomst efter fängelsetidens slut. De fångar, som visa det bästa uppförandet, sysselsättas med de mest lönande arbeten. Såsom ett medel för fångarnes förbättring anses i åtskilliga fängelseanstalter ändamålsenligt att låta dem sköta fängelsernas jord. Dertill användas fångar, hvilka en längre tid visat ett godt uppförande. Fångarne erhålla religionsoch och skolundervisning, och två gånger om året hålles examen, den ena gången årligen i närvaro af någon regeringsledamot. I afseende på fängelset i Spandau, anmärker förf. att det är gemensamhetsfängelse, utan nattlig isolering och anses vara det sämsta i Preussen beträffande läge (midt inne i staden), inredning och utrymme ; men i afseende på de arbeten, som fångarne utföra är Spandau det bästa han sett. Fångarne sysselsättas der med fabriksmessig tillverkning af möbler, prydda med de smakfullaste skulpturarbeten, förgyllning och försilfring af trädlister (i stor skola så att export till Amerika eger rum) färgläggning af modeplanscher (äfven i stor skala) samt cigarrullning. Dessutom finnas litografiskt tryckeri, fabrik för knappar af stennötskärnor, filtskofabrik, skrädderioch skomakeriverkstäder. Fångarne ega stor skicklighet i teckning. Icke mindre än nio verkmästare äro der anställda. Men vi nödgas här afbryta vår resumå af det intressanta arbetet, med uttalande af den önskan att det måtte få många läsare, och de skola tvifvelsutan lika med oss erkänna att det hedrar sin nitiske och kunnige författare. Atlas öfver Skandinaviens däggdjur. Först häftet. (Stockh., E. Giron, 1872.) Detta arbete har till uppgifts — säger I förläggaren — att under iakttagande af de fordringar, nutiden ställer på dylika arbeten, nemligen fullständighet och ett korrekt utI förande, på ett åskådligt sätt framställa Skandinaviens däggdjur med deras utmär kande yttre kännetecken. Djur-planschen lär i Sverige rent af specialitet, som blifvit föremål för särskild vård. Som vi förut nämnt i denna tidning, ha vi i den vägen