Aftonbladet – 17 maj 1872, sida 2

oården Pere la Öhaise, återvände han med George till England. Hvad som tilldrog sig mellan far och dot ter under dessa sista dagar, stannade mellan dem sjelfva; men hågkomsten deraf qvarlef de i mr Trehernes minne pch kastäde en strimma af ljus bland de mörka skuggorna af den sorgliga tid, som för honom hade varit en så hård pröfning på hans ålderdom. Sorglig förblef den likväl, icke minst genom upptäckten, att han kanske hade en dotterdotter, som skulle utesluta George Treherne från alla rättigheter till Arisce Wyn. Denna fruktan lade sig centnertungt öfver hans sinne, Hvem, som hade undanskjutit hans älsklingsnevö, skulle för mr Treherne blifvit högst ovälkommen, kanske till och med om någon af hans söner nu kommit tillbaka och utkräft sin rätt, så mycket mera då dottren till en fransk musiklärare, en Du Broissart, ouppfostrad, obelefvad, som hade tillbragt hela sitt lif bland allmogen — det var ett hårdt slag för den bepröfvade mr Treherne; en ny stöt för hans bördsstolthet, Det vore svårt att beskrifva, huru den unge mannen sjelf emottog denna nyhet. Den sorgliga förändringen, att George numera var afsatt från sina rättigheter, medlelade honom hans onkel, så snart han sjelf ått höra det. Att denna underrättelse djupt grep honom, j nå man svårligen förundra sig öfver. Då man under femton år ansett sig vara ättmätig arfvinge till en präktig egendom l. amt en inkomst af 10,000 pund årligen till less underhåll, är deticke angenämt att helt iastigt finna detta solida hopp sammansmäldt ! ill ett intet, och i stället vara hänvisad tilll. vödvändigheten att uppehålla sig förmedelst gna besparingar af ep knapp löp