Aftonbladet – 17 maj 1872, sida 2

vilka hinder dock icke ansetts vara af allarsammare beskaffenhet, än att de kunnat ättas å sido genom dertill af konungen lemadt lof, hvilket, då det begärts, aldrig blifit nekadt. Anledningen dertill, att undanödjandet af ifrågavarande lagbestämmelser, om sålunda funnits till endast för att bevära och trakassera de enskilde, med afeende å hvilka de egt tillämplighet, och wt öka antalet af mål, med hvilka regerinsen onödigtvis öfverhopas, har varit den, utt reformen måst sättas i samband med åtkilliga ändringar i rättegångsbalkens förekrifter om jäf för domare och vitnen. Gewom riksdagens bifall till K. M:ts i ämnet ulåtna förslag — meddeladt i vårt blad den 11 dennes — har nu denna anomali blifvit indanröjd. En för den större handeln, och derigenom medelbart för all produktion, mycket menlig brist i vår lagstiftning har varit saknaden af några bestämmelser, genom hvilka det kunnat blifva möjligt att utan alltför besvärliga omgångar lemna varor såsom pant för låneförsträckningar. Endast med afseende å metaller har härutinnan en lättnad varit beredd genom möjligheten att belåna vågattester, men något motsvarande har icke funnits för andra varuartiklar. En fullständig författning rörande upplag af produkter och varor, genom hvilka af magasinsinrättningar utfärdade mottagningsbevis kunnat, såsom gällande iinnehafvarens hand, försäljas och belånas, har derföre varit i hög grad påkallad. Någon sådan har väl icke blifvit bragt till stånd, men behofvet deraf undanrödjes åtminstone i någon mån genom den af regeringen föreslagna, af riksdagen godkända förklaring af 17 kap. 3 handelsbalken, att panträtt, som blifvit af egaren medgifven i gods, hvilket innehafves af tredje man, som förbundit sig att godset eller dess värde panthafvaren tillhandahålla, är lika gällande som om panthafvaren hade panten i händer. Det är lätt att inse, i hvilken väsentlig grad den härigenom underlättade möjligheten att belåna varulager skall befordra såväl en jemn tillgång på för landet behöfliga förnödenhetsvaror, som en stadig afsättning af landets egna produkter, helst om, åtminstone på de vigtigare handelsplatserna, transaktionerna underlättas genom uppkomsten af större magasinsanläggningar, afsedda att mottaga andra personers gods. På kriminallagstiftningens område har riksdagen för sin del beslutit en reform, som är betydelsefull, icke blott i principielt hänseende, såsom innebärande ett steg till lagarnes förmildring och till bringande af straffbestämmelserna något mera i öfverens. stämmelse med de bestraffade förbrytelsernas beskaffenhet, utan äfven ur statsfinansernas synpunkt, såsom sannolikt egnad att i icke så ringa mån minska statsverkets kostnader för fångvården. Vi hänsyfta på de lindringar i straffen för itererad stöld, som riks dagen beslutit med anledning af hrr L. J. Hiertas och Carlns i ämnet väckta motioner. Beslutet väntar visserligen ännu regeringens sanktion, men då det går i en riktning, hvars tidsenlighet knappast af någon bestrides, och då här väl icke gerna några formella betänkligheter böra möta, har man anledning hoppas att det skall snart blifva lag.