Aftonbladet – 15 maj 1872, sida 3

tanden äro sålunda i sak ingenting att bygg på. Märklig förblir emellertid alltid denr oförmåga, då, såsom vi nyss påpekat, e så förtjenstfullt yttrande som det af slöj föreningens komiterade förelåg till genon seende. Vi vilja icke gå så långt, att hos någon af akademierna antaga afvoghe mot tanken på en ny samling, som skull för den stora mängden öppna tillgång ti konstens och odlingens skatter, helst ett d; likt museum ja i främsta rummet blir e undervisningsanstalt, och sålunda både ti sin grundtanke och sitt genomförande ick 1 någon nämnvärd mån bör komma i kollisio med statens öfriga samlingar. De båda utlåtanden, på hvilka akadem erna grundat sitt afstyrkande, innehålla öfrigt flere märkliga saker. Riksantiqv: rien Hildebrand har sålunda med lofor yttrat sig öfver vissa afdelningars rikha tighet, ehuru han tror föga vara att hä hemta för statens historiska museum, sam anser det vara högligen att beklaga, or de många för fäderneslandets historia, kons och industri värdefulla saker, hr Hamme lyckats hopsamla, skulle föryttras till ut landet. Intressant hade emellertid varit on uppgift tillika lemnats, huru denna högli ligen beklagliga förlust skall kunna und vikas, i fall icke staten inköper samlingen Konstakademiens komit yttrar sig äfve ganska berömmande om vissa bland hufvud grupperna, ehuru hon tillika anser skulp turer, oljefärgstaflor, aqvareller, handrit ningar samt gravyrer, med jemförelsevis få undantag, icke af beskaffenhet att tjena så som önskvärd tillökning af statens samlin gar (ett omdöme som, i parentes, förefalle temligen komiskt för den som känner hva dessa samlingar erbjuda — eller rättare ick erbjuda — af svenska konstföremål, porträtt handteckningar m. m.). Ja, man slutar mec ett omdöme, som nästan kan sägas stå: strid med början, som ju angaf, att enda synpunkten för samlingens värde vore hen nes tjenlighet att komplettera statens konst samlingar; det heter nemligen: Det vore derför, enligt komiterades åsigt, en oersätt lig förlust, om den Hammerska samlingen skulle utomlands säljas och förskingras, och detta så mycket mera (hör), som i den finnes stoffet till en vacker början af hvad alla bildade nationer nu med ifver eftersträfva: anlägghingen af offentliga samlingar, framhållande arbetets historia och dess samband med konsten, samt derigenom främjande af konstindustri och handtverksskicklighet, Så inveckla sig äfven i öfrigt ganska skarpsynte män, när de medeller omedvetet söka bekämpa ider, hvilka med omotståndlig makt bryta sig en väg, just derför att de, så till sägandes, ligga i den andliga luftkrets, i hvilken samtiden rör sig. Handlingarna hvila numera sedan Januari månad hos slöjdskolans i Stockholm styrelse, som ännu ej inkommit med något utlåtande. Orsaken till detta dröjsmål hafva vi förnummit vara den, att styrelsen i sin ordning infordrat ett utförligt omdöme öfver len Hammerska samlingen från sina för konstslöjd och konst anställde lärare, hvilkas mycket anlitade tid naturligtvis lagt ninder i vägen för en rask behandling af saken. Under hand ha vi hört uppges att lenna komite företagit sig att, med biträde Mt en del kompetenta personer, försöka en jelfständig värdering af de till konstslöjlen och odlingshistorien särskildt hörande vfdelningarna; och man lär dervid ha komnit till resultat, hvilka gifva frågan om let erbjudna priset en ganska intressant beysning. Det torde emellertid vara lämpliast att uppskjuta hvarje yttrande om styelsens utlätande, tills det blifver synligt. Så mycket synes oss visst, att det kommer utt blifva af särdeles märklig art, i betrakande af den värma för frågan om ett slöjdnuseum som slöjdskolans föreståndare sedan lere år tillbaka i sina yttranden till styelsen ådagalagt, samt med hänsyn dertill tt slöjdskolans lärare otvifvelaktigt äro de om lifligast och klarast böra känna behofet af en dylik inrättning, ur hvilken en högskola för våra slöjder inom kort skulle Mt sakens egen kraft uppväxa. I alla hänlelser lär väl tiden för hr Hammers anud (den 15 innevarande månad) utlöpa, in an detta utlåtande inkommit; och vi inse ej ur frågan i sådant fall skall kunna erhålla ågon tillfredsställande lösning, i fall ej erminen för statens underhandlingar föränges af egaren. Äfven denna sak visar åledes hur långsamt vårt statsmaskineri rbetar, och hvilken brist på kraftigt in;repp vederbörande på alla håll låta komma ig till last. Det synes nemligen icke ha rarit omöjligt att de myndigheter, som skoat lemna sina utlåtanden fått sig en bestämd: tid dertill föreskrifven, på det den rigtiga frågans officiella behandling kunnat ara afslutad i rättan tid. Här torde vara ett passande tillfälle att emöta en föreställning, hvilken vi från lere, håll hört uttalas, och som går ut derpå tt afgörandet ju i alla fall ej brådskar så ärdeles, då svenska staten väl ändå är den nda möjliga spekulanten till en samling af jenna omfattning och till detta, enligt vaniga föreställningar, oerhörda prja, Detta r emellertid ingenting mindre än riktigt. tenom de flere på främmande språk utgifna fversigterna af Hammerska samlingen, har tlandets uppmärksamhet redan fästs på lensamma, och vi veta med bestämdhet att ere anbud redan ingått, samt förmoda att n flere stå att förvänta, när det blir beant att svenska staten ej längre eger förvånsrätten. Ja, en uppsats i norska Dagladet för den 16 Juni 1871 har rakt fram äckt förslag om samlingens förvärfvande ör Norges och på det amplaste förordat föreredande åtgärder för detta ändamål. För år enskilda del anse vil det hafva varit en Ippoffring af egaren att lemna staten föreAm rr RR KR AR