Aftonbladet – 15 maj 1872, sida 3

An RAR ARR RSS R RASERNA och han hade icke, sedan sin hustrus död. haft ringaste böjelse att inträda i ett nytt. Hans enda bror, som var millitär, hade stu pat i krig för tlo år sedan, efterlemnande enka och tvenne barn, en son och en dot ter, hvilka för sitt uppehälle då voro nä stan uteslutande beroende af honom; utan betänkande hade han åtagit sig detta åliggande, som han med omsorg och ömhet uppfyllde, Således hade George och Agnes Treherne sin onkel att tacka för nästan allt hvad de egde af bildning och öfverflöd, ända från fadrens död tills de voro full vuxna; och om det fanns någon inrymd i mr Trehernes hjerta utom hans egen familj, så var det säkerligen de båda barnen efter den saknade brodern. Vid den tid, jag först nämnde, föll en stor vanära — så betraktade åtminstone Ariscedwyns egare det — öfver hans namn. Dottern i huset, Har riett Treherne, besannade de öfver henne fällda olycksdigra spådomarne genom att rymma med sin musiklärare, en ung frans man af vackert utseende vid namn du Brois sart, Detta var ett grymt slag för hennes far, härstammande från en gammal Walesisk familj, hvilken allt ifrån den förste prinsens af Wale:s dagar hade burit ett fläckfrit namn. Mr Trehernes stolthet låg uti med vetandet, att hans stamträd var äldre är mångens bland den högsta adeln, och har förklarade ofta, att han icke ville utbyte sin stamtafla mot den förnämsta titeli Eng land. Man kunde aldrig såra honom i er ömtåligare punkt, än hans familjeära, — Miss Harriett hade visserligen blifvit lem nad mycket åt sig sjelf, men hade likvä åtnjutit alla fördelar af en god uppfostran Jå: en Treherne icke skulle vara att lit på i anseende till sina lärare i målning musik ete, hade aldrig fallit hennös får in