Aftonbladet – 15 maj 1872, sida 3

IDen Hammerska samlingens ifråga satta inköp för svenska statens räkning. Historik och belysning. I. Uppmuntrad af de omdömen, hvilka så lunda afgifvits om samlingen, beslöt sig hi Hammer, några dagar efter det slöjdföreningens utlåtande blifvit honom meddeladt, att linlemna försäljningsanbudet till kongl. eckleIsiastikdepartementet i Oktober förlidet år: loch detta åtföljdes, som vi förut nämnt, af en mängd handlingar och beskrifningar, som kunde tjena vederbörande till ledning vid deras arbete. Vigtigast för saken är ibland dessa förslaget till försäljningsvilkor, hvilket i sin helhet jemte det bestämda priset var uppsatt och i slöjdskolans förvar försegladt inlemnadt redan i Januari månad samma år, och säledes innan något af de af hr HamImer begärda omdömena utfallit. Detta förfarande synes också vara fullkomligt riktigt, alldenstund egaren derigenom bör gå fri för alla insinuationer att hafva velat göra sig de fördelaktiga utlåtandena till godo vid försäljningsvilkorens bestämmande. Af dessa vilkor anteckna vi följande: att samlingen 1 hennes helhet, med inbegripande af hvad sedan anbudets uppsättande tillkommit, hembjudes intill den 15 Maj 1872 åt svenska staten för en köpesumma af 400,000 rdr specie, hvilken summa kan af köparen efter eget godtfinnande fördelas i afbetalningar, endast med vilkor att ränta för oguldna beloppet halfårsvis utbetalas; att egaren medgifver köparen rättighet att utgallra de dyrbaraste föremålen, hvilka i synnerhet verkat till slutsummans höjande, hvilka återtagas enligt af egaren bestämda värden, samt att, i händelse samlingens inköp beslutes, nuvarande egaren förbinder sig att kostnadsfritt hysa och vårda en del af samlingen till den 1 Jan. 1874, resten till samma dag 1875. Vi skola sedan taga såväl frågan om priset som de öfriga vilkoren i skärskådande, men öfvergå nu först till redogörelse för sakens vidare förlopp. Hr Hammers inlaga till K. M:t öfverlemnades först till kongl. vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademien, som i skrifvelse af den 5 Dec. 1871 afgaf sitt utlåtande, i haufvodsak stödt på en promemoria af riksantiqvarien Hildebrand, hvarefter handlingarna öfversändes till kongl. akademien för de fria konsterna, som utsåg en komite af 7 sina ledamöter, på hvilkas utlåtande akademien -grundat sitt memorial af den 12 Jan. detta år. När man tager kännedom om dessa skrifvelser, hvilka håda afstyrka det gjorda anbudets antagande, finner man till sin öfverraskning och ledsnad att intet afseende fästs vid de flere förut afgifna yttranden, dem vi i vår föregående uppsats i korthet omtalade, ej heller vid egarens i inlagan till K, M:t uttryckligen uttalade åsigt, att samlingen bör kunna tjena som grundstomme till ett offentligt museum för konst och slöjd. Hvad de båda akademierna anfört, går säledes fullkomligt vid sidan af den föreliggande frågan, hvars nyhet dock ej kan lända till någon ursäkt för de personer som här yttrat sig, då redan en förberedande utredning af t. ex. ett sådant samfund som svenska slöjdföreningen var gjord. Kongl. vitterhetshistorieoch antiqvitetsakademien yttrar sålunda att endast en jemförelsevis ringa del skulle vara behöflig för statens histöriska museum och kongl, myntkabinettet, hvaremot utan tvifvel andra statens samlingar torde kunna erhålla ett rikare utbyte-; och akademiens för de fria konsterna komite tager utan vidare för afgjordt att samlingens föremål, derest de blefve för statens räkning inköpta, komme att införilfyas med nationalmusei samlingar, för att bidraga till dessas fullständigande. Det är just denna sats, hvilken, enligt vårt sätt att se, i främsta rummet, bort undersökas eller rättare alldeles icke antagas, utan att en föregående granskning åf samlingen enligt andra grunder skett, Det är emellertid tydligt att ingendera af dessa DN Jomerou myndigheter kunnat fatta, hvarom oc frågan egentligen rör sig, ock a