Aftonbladet – 15 maj 1872, sida 3

tr nn VVE Sedan derföre den första och våldsammaste sorgen var öfvervunnen, vände han hela sin uppmärksamhet på sina söner och försökt bannlysa all tanke på madar:; du Broissart hvilken han 2b50lut vägrade att se. Men en ännu mörkare skugga var bestämd att kastas öfver hans hus. Ett eller två år förgingo, och så kommo nyheter. till Ariscedwyn, först hviskningsvis, som sqvaller föres, sedan högt uttalade med anspråk på trovärdighet och slutligen bekräftade genom ett bref med främmande handstil, adresseradt af en obekant. till mr Treherne, och hvilket icke mera lemnade honom något tvifvel, att hans varnartiga dotter ytterligare hade förnedrat sig genom att öfverge sin man för en ny älskare, hvilken flykt slutade med en duell och den olycklige du Broissarts död. Från denna dag hördes aldrig Harriett du Broissarts namn från hennes fars läppar. Vid denna period af mr Trehernes lif tycktes hans olyckor skocka sig tillsammans, så att det nästan föreföll onaturligt. Men haru ofta se vi icke en familj, som mer än andra blir hemsökt af sorger och olyckor? Barn efter barn tages bort — den ena förhoppningen efter den andra besvikes, och vi fråga i förundran: hvarför? Sådana frågor kunna vi dock bespara oss, ty de måste alltid lemnas obesvarade — och Gud endast vet, hvarör Han beröfvar en menniska nästan allt timligt godt, under det Han tillåter en annan lefva i åtnjutande af alla jordiska förmåner. . Endast få år efter det miss Treherne öfvergaf fäderneslandet, var mr Treherne en barnlös man och lefde ensam på sitt ödsliga, vidsträckta gods. Hans båda: söner, som voro nära jemnåriga och samtidigt vistades vid universitetet i Oxford, drunknade ge