Aftonbladet – 13 maj 1872, sida 2

De en stora frågan om nationalförsvaret, på vilken landets frihet och sjelfständighet en ag kan komma att hänga, gjorde sitt bifall ill föreslagna lagstiftningsoch organisåionsåtgärder beroende deraf; att staten kulle göra roteoch rusthållare-intresset en känk af fyra millioner rdr årlig inkomst, ned andra ord: göra en uppoffring till förnån för detta intresse, i kapitalvärde upprående till åttatio millioner rdr, så proklanerade samma majoritet — eller åtminstone less egentliga kärna — i lördags afton, i samband med en, i förhållande till försvarsråigan mycket underordnad, men i och för sig. ganska vigtig, beskattningsfråga, att len vill efter förmåga motverka undanrödandet af äfven de mest skriande orättvisor och missförhållanden i beskattningsväg, intill dess staten och öfriga samhällsklasser skat skattejordens nuvarande innehafvares förmögenhet med ett kapitalvärde; motsvarande beloppet af de denna jord åliggande grundskatter, eller med en summa af, i rundt tal, ett hundra tjugo millioner rår. Det högst märkliga beslut, hvarpå vi hänsyfta, fattades med afseende ä den kongl. propositionen om bergverkstiondens upphörande. K. M:t, som, i öfverensstämmelse med den åsigt, som uttalats af rikets ständer i deras 1856 aflålna skrifvelse, ansett olämpligheten och obilligheten af produktionsskatter i allmänhet icke kunna vara ringaste tvifvel underkastade, och att, på grund häraf, den skatt af nämnde slåg, som under benämning bergverkstionde ännu betungar tillverkningen och tillgodogörandet af metaller och andra mineralrikets alster utom jern, borde försvinna, så mycket hellre som, sedan jerntillverkningen numera vunnitfallständig befrielse från de samma tillverkning förut åliggande skatter af i fråga varande slag, följdriktigheten kräfde, att en sådan befrielse komme äfven öfriga metalloch mineraltillverkningar till godo, hade föreslagit riksdagen, att, med undantag tills vidare för Sala och Hellefors silfververk samt Garpenbergs kopparberg, rörande hvilka särskilda förhållanden ansågos vara för handen och utredningen ännu icke fullständig, alla öfriga verk, som nu vore förpligtade till bergverkstiondes utgörande, måvte från och med år 1873 befrias berörda tionde och sådan icke heller åsättas hädanefter uppstående verk. Härvid skulle dock fästas det vilkor, att de verk, som voro i besittnivg af särskilda, dem fordom förlänade privilegier eller fördelar, skulle från dem afståeller derför på annat lämpligt sätt lemna statsverket godtgörelse. Rörande allt detta var en mycket sorgfällig utredning verkställd af vederande embetsverk och i den k. propositionen åberopad. Statsutskottet hade också tillstyrkt riksdagen att bifalla den k. propositionen med några mindre väsentliga jemnkningar i afseende på några af de föreslagna: vilkoren, och dess förslag hade blifvit af Första kammaren godkändt. Då saken i lördags förekom till behandling i Andra kammaren, antyddes redan af Iden först uppträdande talarens, hr Nils Larssons i Tullus, yrkande, att en fraktion inom Ikammaren: hade beslutit att sammanlänka Ifrågan om den förevarande reformen med frågan om grundskatternas afskaffande och att motsätta sig reformens genomförande inItill dess statsmakterna tillfredsställa skatteTjordsinnehafvarnes! anspråk på att få grundskatterna efterskänkta. För detta ändamål proklamerades icke blott, att bergverkstionIden jemväl är en grundskatt, utan för att göra afsigten rätt klar och tydlig föreslog hr Nils Larsson en skrifvelse till K. M:t, kopierad ord för ord efter det skrifvelseförslag, som af Andra kammaren antagits i afseende på grundskatterna. Hr Nils Lars son föreslog nemligen, att riksdagen skulle anhålla, att K. M:t ville tillse på hvad sätt bergverkstionden må kunna successive afskaffas genom aflösning i förening med afskrifning. Det var förgäfves, som mot detta förslag uppställdes de mest öfvertygande skäl för att visa dess orimlighet i formelt, dess orättvisa J A 3 e t a t li statsrättsligt och dess förderflighet i stats-lekonomiskt hänseende. I formelt afseende anmärktes det ytterst a I olämpliga deri, att hos K. M:t begära en utredning och ett förslag i ett ärende, som erhållit all den utredning, som kan åstadkommas, och rörande hvilket K. M:t afgifvit ett förslag, soni just ginge ut på aflösning i förening med afskrifning. Vidare visades hvilken högst väsentlig skilnad, som förefunnes emellan de till sitt belopp en gång för alla fastställda grundräntor, som äro fästade vid skattejorden och flefter hvilkas belopp denna jords säluvärde -Isedan ärhundraden tillbaka jemkat sig, och den produktionsskatt, hvarom härom är frå ga, -loch hvilken rättar sig efter tillverkningens J AR ; e EPP me 0Twrnms ir belopp, samt verkar i hög grad hämmande på utvecklingen af deindustrigrenar, hvilka tryckasaf denna orimliga ochorättvisabeskattning. Uppmärksamheten fästades jemväl på det för. landets industriella utveckling menliga inflytande, som bergverkstionden redan utöfvat och komme att än ytterligare utöfva, i det malmtillgångarne, i stället att inom landetförädlas,redannuiganskastorskalautföras i oförädladt eller halfförädladt tillstånd och framdeles torde komma att göra det i än större skala. 2 Dessa åsigter förfäktades under öfverlägg ningen af chefen för finansdepartementet, statsrådet Wern samt af hrr J. Bergström, Gumeelius, Oarlen, Sjöberg, Edström. och Dufva, hvilken sistnämnde, som i grundskattefrågan ställt sig helt och hållet på majoritetens ståndpunkt, anförde såsom ytterligare skäl för bifall till statsutskottets förslag, att majoriteten borde, genom att NT TR