Aftonbladet – 13 maj 1872, sida 2

MMMM MMMMMMM— Ja, du skulle sannerligen bli en passande hustru åt en förnäm man, invände han med bitterhet i rösten. Men kom nu, Nell; låt oss inte prata sådana dumheter längre. Du är bunden vid mig, det vet du, ochkan inte bli någon annans hustru, äfven om du ville. Men det vill du inte, Nell, tillade ban ömt, för du älskar mig, det har du ofta. sagt. Han talade sanning; hon hade ofta, ofta försäkrat honom det, ehuru blott Gud och hennes eget hjerta visste, om hon menade ärligt. Hon tyckte likväl om hans öppenhjertiga beundran och tillät honom nu att lägga armen omkring hennes lif och öfverhölja henne med kyssar. : Nell, jag har ofta på sista tiden tänkt, sade han hastigt, att det vore rätt så godt att vi gifte oss, i stället att lefva detta lif. Jag skall känna mig lugnare, när allt blir afgjordt, och så förmodar jag äfven du. Jag är ibland rädd att någonting kunde inträffa, som skulle förhindra vårt giftermål — och jag blir inte nöjd förrän vi varit i kyrkan, Jag skall tala med mr Willis derom i qväll. Och som de gingo der arm i arm upp och ned på stranden, skulle dw hafva tänkt, i fall du hört deras ömma samspråk och sett deras innerliga omfamningar, att denna qvinna hade funnit sin första, djupa, alltomfattande kärlek och att ingen annan någonsin skulle på samma sätt beherrska henne, — Om du hade trott så om honom, skulle du ej hafva misstagit dig. (Forts.)