Aftonbladet – 13 maj 1872, sida 2

STOCKHOLM den 13 Maj. Såsom man redan kunnat sluta afsde.seast ingångna telegrammerna från Kristiaia, går man i vårt brödraland Norge allarliga politiska stormar till mötes, till följd f regeringens vägran att sanktionera Storhingets beslut om tillträde för Statsrådets nedlemmar till deltagande i representatioens förhandlingar. Vi -betvifla icke, att det kunnat finnas utskilliga vigtiga skäl; på hvilka majöriteen af konungens norska rådgifvare grunlat sin hemställan till konungen om sankionsvägran. Vi kunna således tänka oss, Itt man, sedan årliga Storthing blifvit inörda, ansett det vigtigt och nödvändigt, att Fall stätsråderna omedelbart skulle träda beröring med Storthinget och ett parlanentariskt system sålunda införas, konuiren också skulle erhålla den rätt, som tillzommer regeringen i alla andra länder med parlamentariskt regeringssätt, att i nödigt tall kunna upplösa representationen och vädja till nationen genom utskrifvande af nya val. Men detta oaktadt anse vi denna bemställan. om sanktionsvägran under för handen varande omständigheter innebära en stor politisk blunder, och vi tro, att den i fråga varande åtgärden, långt ifrån attleda till det dermed åsyftade måletskall medföra verkningar och följder, alldeles motsatta mot hvad regeringsmajoriteten afsett och önskats: Den närmaste följden af regeringsbeslutet blir en kompakt och öfvermäktig opposition mot regeringen, som fåfängt skall söka efter något verkligt stöd. Om regeringen nu beslätit sig för en sanktion och med godt mod och förtröstan begagnat den nuvarande ställningen, för att! göra inträdet på den parlamentariska banan, skulle hon funnit ett verksamt och för ordnandet af förhållandena mäktigt stöd i en betydande center. Så vidt vi kunnat finna af nuvarande Storthings förhandlingar, hade Sverdrup och hans egentliga anhängare kommit på en temligen spänd föt med det något närmare centern stående parti, som representeras af Steen, Daa och Richter. Flertalet af bönderna i Storthinget synes höra till centern, och vid ett öppet ådagalagdt loyalt och förtroendefullt tillmöteskommande af Storthingets önskan skulle regeringen i sitt bemödande att på ett lämpligt och rimligt sätt ordna de parlamentariska förhållandena sannolikt kunnat räkna på medverkan såväl från den egentliga centern som från största delen af den nyssnämnda venstra centern. Nu och sedan Broch och Irgens till följd af sanktionsvägran utträdt ur konseljen, skall regeringen fåfängt söka stödja sig på den lilla höger, som följer Aschehoug och Lövenskjold. En kompakt opinion skall resa sig emot henne inom landet och hon eger icke inom sig elementer, som göra det möjligt för henne att möta en sådan storm. Det skall bli intressant att få del af de motiver, på hvilka regeringsmajoriteten grundat sin hemställan äfvensom af statsrådet Brochs separatvotum. Hittills har blott blifvit offentliggjordt följande i förmelt hänseende mycket, besynnerliga protokoll: Den :kongl.: norska regeringen hemställer under den 25 i sistl. månad: 1) Att storthingets beslut af den 9 Mars 1872 till grundlagsstadgande angående rät tighet för statsråden att deltaga i storthingets förhandlingar icke nådigst sanktioneras, samt att justitieoch polisdepartemen tet bemyndigas att derom meddela storthinget underrättelse genom dess presidentskap. 2) Att det nådigst ålägges den norska regeringen att i god tid före det år 1874 sammanträdande storthinget inkomma med yttrande, huruvida, under förutsättning att statsrådets medlemmar genom :den dertill erforderliga grundlagsförändringen skulle förlänas delaktighet I storthingets förhandlingar, andra grundlagsförändringar eller andra åtgärder derjemte anses nödvändiga och ändamålsenliga, samt att i samband härmed afgifva yttrande om saken i dess helhet. Det anmäldes i underdånighet, att statsrådet Broch i särskild reservation har förordat det här i fråga varande storthingsbeslutet till nådigste sanktion. Statsrådet Irgens anförde iunderdånighet, att han ansåg såsom ett nödvändigt vilkor för en mer fruktbärande samverkan mellan regering och storthing och för en deraf följande. Tyckligare utveckling af vårt offent. liga lif i det hela, att statsrådets medlemmar — i likhet med hvad soms eger rum i ändra konstitutionellå monarkier — förlänas rättighet att deltaga i storthingets förhandlingar, en rättighet, som synes honom rent af påkallad af den nyare tidens hela riktning. I en lång följd af år har också, såsom närmare visats i justitiedepartemientets underdånigaste yttrande, derhän syftandå förslag varit framlagda för storthinget, så väl af regeringen, som enskilde, men hittills utan resultat: I det jag i allt väsentligt biträder den af statsrådet Broch afgifna reservation, vill jag icke inlåta mig på en närmare redogörelse för min uppfattning af denna sak, då detta blott skulle bli ett upprepande af hvad statsrådet Broch derom har anfört, så väl som äf hvad statsrådet Riddervold yttrar till förmån: för reformen. Då regeringens pluralitet finner, att denna reforms antagande gördet nödvändigt att på samma gång antaga några andra antydningsvis anförda stadganden och administrativa åtgärder, så skulle äfven jag:ha ansett det önskligt, om sådana i mer eller mindre sambänd med denna. sak stående frågor samtidigt hade varit behandlade; men jag finner dock det nu tillrnådigste sanktion föreliggande beslutet vara af den öfvervä Tgande: betydelse, ätt dess, antagande icke bör. uppskjutas till-en möjligen aflägsnare