Aftonbladet – 11 maj 1872, sida 2

— Första kammarens första tillfälliga utskott har afstyrkt det af Andra kammaren i fråga om en af hr L. Börjeson väckt motion till utskottets utlåtande remitterade beslut om aflåtandet till K. M:t af en skrifvelse rörande rättighet att i vissa fall utan omkostnader utbekomma deponerade medel. J.agutskottet har under den 6 dennes afgifvit följande utlåtanden, nemligen: HM 41, deri utskottet, med anledning af erhållen återremiss å vissa delar af utlåtandet JZ 33, hemställer: 1:o att riksdagen måtte för sin del besluta en författning, hvarigenom förordnas, att 2, 3 och 4 22 af 12 kap. rättegångsbalken skola erhålla följande förändrade lydelse: 26. Blifver käranden förfallolöst ute; varde saken på den stämning ej mera upptagen, och gälde han svaranden dess kostnad der denne när är och det äskar. Kommer käranden å föresatt tid, men svaranden ej och låter ej laga förfall framte; viser käranden, att svaranden stämning i laga tid fått; döme då rätten i saken, på de skäl käranden företer, och före i domen in, huru den, som vunnit, sin vederpart om domen kungöra skall, som i 4 sägs. Kommer svaranden sedan innan tid till vad ute är, och begär vädja; hafve der lof till, och rätten, dit vädjadt är, döme i hutvudsaken. Kommer han ej inom nämnda tid; njute återvinning som i 3 4 sägs; och gånge domeni sådant återvinningsmål till utmätning, der käranden det äskar; och han hafve våld lyfta det, som utmätt är, om han full borgen derför ställer. Vållas, genom svarandens utevaro, uppskof med målet, böte han från och med tio till och med ett hundra daler. Viser han å nästa ting å landet, eller inom en månad i stad, att han förfall haft och ej kunnat rätten det kungöra; gånge böterne åter. 32. Ej skall part anses hafva från rätten uteblifvit, innan han ropats upp tvenne gånger, minst en half timme emellan hvarje gång, och vid begge uppropen borta varit. Kommer han sedan under samma dag, innan rätten till dom öfverlagt, att sin talan utföra; då skall han ej eller för uteblifven anses, men böte, för upprops försummelse, tem daler. 48. Hvar som dom vunnit, efter ty i 2 sägs, kungöre den, sedan tid till vad förbi är, sin vederpart; eller söke utmätning derå, så tidigt att vederparten kan låta saken instämma till nästå ting å landet, och i staden inom en månad, att återvinning söka. Gör han det ej, som vunnit; njute den, som tappat, samma tid, sedan han tillsagd varder. Pröfvas det, att han för fattigdom ej orkar fullgöra domen, inom den tid som sagdt är; hafve ändå makt att söka återvinning: Är det, som dömdt är, sådant, att återvinning Yarder onyttig, der dotiien fullgöras skulle, då gånge den ej till fullbordan. Försummar den, som tappat, den tid nu föresatt är, hafve sedan ingen talan till återvinning. Hvad sålunda förordnadt är skall till efferrättelae gälla från och med början af år 873. 2:0 att riksdagen måtte för sin del besluta den förändring af I kap. rättegångsbalken, dels att, i stället för 1 3, införes tre 22 med följande nummen och lydelse: 1 2. Underrätt å landet är häradsrätt. Der dömer häradshöfding med-tolf män, som dertill valde äro. De tolf kallas här radsnämnd, Då ledigt rum i nämnden fyllas skäll, Varde i den valkrets, för hvilken ledigheten inträffat, val hållet å kommunalstämma, Äro flera socknar, eller socknedelar, till gemensam valkrets förenade, bestämime rätten, å hvilken sockens kommunalstämma valet förrättas skall. En hvar, som i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad är, ege rösträtt vid nämndemansval inom den valkrets han tillhör; och hafve hvarje röstande en röst. Vid lika röstetal skilje lotten, 22. Till nämndeman är valbar hvarje inom valkretsen bosatt man, som är tjugufem år gammal och sjelf vid nämndemans:val rösträtt eger; dock ej den, som står under förmynderskap eller annans husbonde: välde eller som all sin egendom till borge-j närer afträdt och icke, på sätt lag förmår;