Aftonbladet – 8 maj 1872, sida 3

ett understöd för en gång af 40,000 dollars, och det var på dessa belopp hau gjorde anspråk a det österrikiska kejsarhuset såsom en skuld. hvilken lvilade på den döde kejsaren personligen För att genomdrifva sina fordringsanspråk in. gaf han ansökningar till kejsar Frans Josef och erkehertig Frans Carl, fader till kejsar Maximi lien. I dessa framställde han sina förbindelse: till den sistnämnde såsom varande af rent per. sonlig art och han påstod, att han för att kunna verka för Maximilian hade varit nödsakad att kontrahera en skuld på 25,000 dollars, emedan det untlofvade understödet icke blef utbetaldt. hvarjemte han vidare förklarade, att han varit skickad i ett särskildt uppdrag till Rom till Maxi milians gemål, kejsarinnan Charlotte, samt att en tid hafva fungerat såsom mexikansk charg6 daffaires i Paris. der han haft audiens hos kejsar Napoleon. Han förklarade, att de ori; inalhandlingar, som ådagalade vättostigheten afhans kraf, voro i pater Augustin Fischers ego, att hvad anginge den aflidne kejsarens testamente alla Deppen i de resp. privata arkiverna blifvit öfverlemnade till den sistnämnde, och att kejsar Maximilian kort före sin död bade gifvit pater Fischer befallning att så fort som möjligt till Estvan utbetala dennes tillgodohafvan je. Angökningarne blefvo från det kejserliga kabinettssekreteriatet återsända till Estvan med den anmärkningen, att i det fall att pater Fischer vore i besittning af bevisen på fordringarnes rättmätighet, skulle Estvan framlägga dessa bevis och ådagalägga. att brefvet var afprivatnatur. Fordringar, som Estvan möjligen kunde hafva hos den fordna kejserliga mexikanska. regeringen, kunde deremot icke-tagas.i betraktande. Estvan lät ej afskräcka sig härigenom, utan sökte nu, oaktadt det var honom Sofis att förete något verkligt bevis, att på åtskilliga sätt drifva saken igenom. För att bli i stånd härtill var det nödvändigt för honom att uppträda med en viss lyx och detta lyckades honom, i det han förstod att förmå icke mindre än trettio personer, till största delen köpmän och mindre kapitalister, att sätta en så fast tro till hans berättelser, att de försträckte honom större och mindre summor eller inläto sig med honom i transaktioner om försäljning af hus och annan gen.