Aftonbladet – 8 maj 1872, sida 3

nhade lavan hunnit till foten af käglan, ut I bredde sig öfver de forna fälten och hotade hela den talrika befolkningen på bergets st I sluttningar. Såsom man lätt kan tänka sig h j blefvo nu fasan och ångesten allmänna och f allt hvad lif och anda hade började fly, de I fleste med en brådska, som gjorde att mar blott tog det allra nödvändigaste med sig ulRegeringen, som i god tid erhållit under n lrättelse om faran genom direktören för e Jobservatoriet på Vesuvius, professor Pal n mieri, hvilken modigt förblef på sin post. algjorde allt hvad omständigheterna fordrade. e r Ld Jernvägar, ångbåtar, vagnar af alla slag och militär ställdes till den af vulkanen ho: tade befolkningens förfogande och snart mot -Itogo Neapel och Castellamare en mängd h flyktingar. Vesuvius hade emellertid anta flgit ett allt mer hotande utseende. Dess a kägla var under eftermiddagen insvept i en I tjock rök, och dundret ljöd så mycket fruke I tansvärdare som källan dertill var dold för jallas blickar. Lavaströmmarne, hvilka flöto 1 1i riktning mot de fyra städerna Somma, t)Portici, Resina och Torre dell Annunziata — den femte flöt på motsatta sidan af ber-Iget mot Ottajano — närmade sig allt mer ,J och mer de hotade ställena, röjande sin väg -Igenom rökmoln. Observatoriet var till en .I början allvarsamt hotadt, och i dess närhet I bildade sig en ny krater, som uppslukade Jnågra oförsigtige åskådare; men strömmen I delade sig här och afleddes åt ömse sidor. l Omkring kl. 6 på afton blef S:t Sebastiano fett offer för lavan; en stor del af byn förIsvann från jorden och de närbelägna byarne I Cercola och Somma hotades af samma öde. Då mörkret inbröt, företedde Vesuvius Jen hemsk syn, som Neapels invånare följde Ifrån stranden med ångestfull spänning. I Folket tågade i processioner genom gatorna och gjorde bön vid de många bilder af den helige Januarius, som här finnas. Hela berget stod i lågor. De slogo ut skyhögtfrån dess krater och ryckte med sig väldiga stenmassor. Vid foten af berget sträckte sig en kedja af lågor, och här och der frambröt en blixt likasom ur ett eldgap. Hela himmelen var betäckt med ett tungt, svart moln, som ständigt åter förnyade sig och derjemte tilltog i utsträckning. Genom återskenet från lågorna färgades hafvet rödt ända till Neapel, och gaslyktorna vid stranden spredo ett dunkelt sken på de vagnar, som transporterade flyktingarne. Detta skådespel fortfor hela natten och höll mängden på benen, ty ingen kunde eller ville tänka på sömn. Vid midnattstiden minskades något hastigheten af den ström, som hotade Resina, och ännu den 27 på morgonen befann den sig ännu på ansenligt afstånd. Redan på aftonen hade ett nytt fenomen tillkommit, de elektriska företeelserna, hvilka man anser för ett godt tecken. Under dagens lopp hade lavaströmmarne stannat på alla punkter, och Palmieri försäkrade, att lavaeruptionen var nära sitt slut. Sålunda voro åtminstone faran för så många orter och den namnlösa olyckan afvända, men I. de öfriga fenomenerna fortforo med oförminskadt raseri, Vesuvius var höljd i moln, l: Den 28 bittida på morgonen började i en-l lighet med Palmieries förutsägelser ettnytt! skådespel; ett askregn föll öfver Neapel. ! Himmelen var svart och natten förlängdes med flera timmar. Gator; hus, alla föremål l: voro betäckta med aska, och man gick med paraplyer utan att nedfallandet var märkbart. Stoftet var så fint, att man endast märkte effekten deraf. Detta fortfor hela dagen. Det lättrogna folket ansåg fenomenet för en stor olycka och drömde redan om Neapels undergång. Återigen tågade processioner af qvinnor med utslaget hår samt sjungande litanior och med krucifixer, som buros framför dem, till den helige Januarii bild; men helgonet tycktes nu icke ha någon makt, ty askregnet upphörde icke. Emellertid lade sig förskräckelsen småningom — -menniskan vänjer sig ju vid allt — och man såg äfven, att lavan icke mera var i rörelse, och märkte åter längre pauser i dundret från Vesuvius. Åter blef det afton och morgon igen, men ännu var skådespelet icke slut. Ja, i dag såg det ännu värre ut för Neapel; under stark blåst har ett regn af aska och vatten fallit och sedermera af stenar, stora som ärter, hvilka rätt kännbart slogo en i ansigtet. Hela luften var uppfyld dermed, och ögon och lungor ledo mycket. Af Vesuvius kunde man naturligtvis ännu på aftonen icke se något. Ännu på aftonen den 29 fortfar ständigt det underjordiska dundret; ännu uppkastar Vesuvius oerhörda massor af aska och sand och sannolikt skall den ännu på lång tid icke komma till lugn, Men faran tyckes vara förbi och invånarne återvända småningom till sina hus. Den skada som skett är jemförelsevis ringa, om också alltid stor nog, och en komit6 har bildat sig för att så vidt möjligt hålla dem som lidit af olyckan skadelösa. Om Vesuvius i stället för aska, lava och pimsten — rätt betydande handelsartiklar — utkastade guld, vore det visserligen bäst, men ännu har det icke levererat denna artikel. Tyvärr har eruptionen, hvilken efter alla ögonvitnens försäkran är den fruktansvärdaste som i mannaminne egt rum, äfven kostat många menniskolif. Man beräknar, att hundra personer omkommit — de feste till följd af en hög grad af oförsigtighet, Askan har flusit ända till Salerno, och man har till och ned sett stenar nedfalla i Pompeji. Natten ill den 30 slöts detta skådespel med en storartad effekt. Vid midnattstiden väcktes reapolitanarne genom en häftig jordbäfning. Alla rusade ut på gatan; men skrek och väsnades som om Neapels undergång varit ör handen, Derefter uppstod efter kl. 1 stt starkt åskväder, och ett störtregn