Aftonbladet – 7 maj 1872, sida 2

STOCKHOLM den 7 Maj. Den i lördagens plena förda debatten rörande frågan om garnison i Carlskrona och i sammanhang dermed stående ämnen var långt mera betydelsefull, äfven i politiskt hänseende, än man skulle kunna föreställa sig, då man betraktar sakerna på afstånd och fäster sig mera specielt vid den omhandlade frågan i och för sig sjelf, än vid sakens interiör samt de sträfvanden, intressen och passioner, som spelade bakom det ela. Man torde icke taga mycket miste, om man förmodar, att sträfvandet att omintetgöra riksdagens föregående beslut i denna sak har sin egentliga grund i några officersmissnöjen i Skåne, hvilka haft mycket lätt att göra sig gällande hos en eller annan af. landtmannapartiets chefer, liksom de äfven funnit ett villigt öra hos de skånska godsherrarne i Första kammaren och dem, som numera segla i deras kölvatten. Men för att åtgärden att upprifva ett beslut, som blott för ett år sedan fattades, skulle kunna vinna majoritet för sig i Andra kammaren, fordrades att åt densamma gifva en parti färg. Man måste ge det hela karakteren af att vara en demonstration mot den afgångne krigsministern, och då man lyckades bringa det derhän och göra troligt, att konseljens öfriga ledamöter, utom krigsministern, endast med tveksamhet eller hemlig motvilja betraktade åtgärden, gick det som en dans. För nöjet att få göra ett slags alldeles gagnlöst misstroendevotum mot en redan afgången minister, hvilket i sjelfva verket i förevarande kasus faller tillbaka på riksdagen, drog landtmannapartiet icke i betänkande att pålägga statsverket högst betydliga kostnader, både tillfälliga och fortgående, och glömde äfven bort att tänka på de konseqvenseri anslagsfordringar vid kommande riksdagar, hvartill ett beslut af denna beskaffenhet otvifvelaktigt skulle komma att leda. Hvad grefve af Ugglas i sin reservation yrkat, men hvartill landtmannapartiet under nyss antydda stämning icke ansåg sig kunna lyssna, var egentligen en mera genomgående pröfning af saken, än den som hittills egt rum, så mycket mera, som sjelfva chefen för landtförsvarsdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet uttalat sig så som om hans omdöme ännu icke. skulle vara till fullo stadgadt. Grefve af Ugglas ville ett uppskof med beslutet, intill dess fullständig utredning af kostnaderna Kunnat lemnas och alla konseqvenserna af detsamma kunnat klart framläggas. Ett medgifvande dertill bör ur militärisk synpunkt vara så mycket mindre vådligt, som organisationen af Wendes artilleriregemente, hvad de ridande batterierna angår, kan oafbrutet fortgå, hvarigenom ock hela olägenheten skulle inskränka sig dertill, att man, i stället för 4 åkande batterier, ännu ett år längre finge nöja sig med två fotbatterier — en olägenhet, så mycket mindre anmärkningsvärd, som till dess en större utsträckning i beväringens öfningar blir stadgad i lag, artilleriet i alla fall svårligen lärer kunna mobiliseras till den styrka, som det är afsedtatt utgöra. — Man har anledning antaga, att en sak, som icke tål vid.en närmare utredning och moget betänkande, är något sjuk. Granskar man något närmare de militäriska skäl, hvarmed en och annan talare ansåg nödigt att besmycka den quasi-politiska demonstrationen, så befinnas de vara allt annat än fullvigtiga. Förmenandet, att de i fråga varande batterierna, förlagda i Carlskrona, icke skulle bli tillräckliga för garnisonstjenstgöringens upprätthållande, innebär påtagligen ett fullkomligt misstag. Den vaktgöring dessa afdelningar skulle göra, uppgår, efter hvad det under förhandlingarne blifvit upplyst, till 28 man pr dag, hvadan sålunda blott en tiondedel af manskapet skulle dagligen tagas i anspråk för vakt. Efter hvad det upplystes iFörsta kammaren lära några och tjugu man dagligen upptagas af vaktgöring vid de i Landskrona förlagda batterierna af Wendes artilleriregemente, således omkring !s:del af styrkan. . I Göteborg lärer, efter hvad vi hört sägas, Göta artilleriregemente ha en långt strängare vaktgöring, än som kunde ifrågakomma i Carlskrona, och likväl saknar icke nämnde regemente behörig utbildning. Under debatten i Andra kammaren framkastade grefve Arvid Posse med vanlig hänsynslös käckhet och tillförsigt det påståendet, att förre krigsministern blott på ekonomiska grunder, men synbarligen motvilligt ur militärisk synpunkt framlagt sitt af riksdagen antagna förslag om batteriernas förläggning. Vi ha med anledning häraf genomläst d. v. statsrådet Abelins anförande till statsrådsprotokollet, lvaraf vi funnit, att grefve Posses påstående saknar hvarje tillstymmelse till grund. Med ungefär lika mycket fog skulle han kunnat säga, att general Abelin endast motvilligt hade framlagt förslaget om förläggning till Norrland af två batterier ur Svea artilleriregemente, eller till Carlsborg af två ur Göta artilleriregemente o. 8. v., ty vid behandlingen af artilleriets organisation uttalar han sin bestämda åsigt om förläggningen i det ena och det andra hänseendet, och först längre fram i memorialet, då fråga blir om de nybyggnader, som den nya organisationen skulle nödvändiggöra, yttrar han, att sedan genom Wendes artilleriregementes föreslagna förändrade organisation och förläggning den kronan tillhöriga kasern i Landskrona blifver ledig, både ekonomiska och militäriska skäl tala för förläggning dit af de tre i Ystad, Helsingborg och Engelholm förlagda sqvadronerna af husarregementet Carl XV. — Det är icke första gången vi funnit den värde grefven vara något ogenerad och emanvinerad i fråga om det fäktiska