Aftonbladet – 6 maj 1872, sida 2

BEVENUGYOvLUIM al HOHOM Utan först den nastkommande, på hvilken det berodde om den vä vidkännas konseqvenserna häraf eller icke. fsamma syftning yttrade sig hrr frih. Funck och v. Otter, Casparsson, grefve C. G. Mörner och Falk. Efter diskussionens slut blef, såsom redan är nämndt, utskottets förslag förkastadt, med bifall i första punkten till hr af Klints och i andra till grefve af Ugglas reservationer. Det förra beslutet fattades med 49 röster mot 35, det senare med 46 röster mot 32. I Andra kammaren öppnades debatten af Justitiestatsministern, som erinrade, att ett oeftergifligt vilkor för marinregementets indragning varit, att på annat sätt skulle sörjas för garnison i Carlskrona. Dertill hade man afsett fyra batterier af Wendes artilleri, med hvilkas förläggande dit dock i sin ordning sammanhängde sammanförandet i Landskrona af de tre husarsqvadronerna, hvilken sistnämnda åtgärd dock icke blifvit af riksdagen bifallen. Utskottet hade nu bort finna att då af denna anledning K. M:t föreslagit, att de för byggnader för artilleriets behof i Carlskrona afsedda medlen skulle få i stället användas i Landskrona, hade detta skett under förutsättning af att medel anvisades till upprätthållande på annat sätt af garnison i Carlskrona. Och ville h. exc. nu förklara att ett riksdagens bifall till hvad utskottet föreslagit komme att af regeringen betraktas såsom ett afslag å den kungl. propositionen, samt deraf följa att regeringen komme att genast vidtaga erforderliga åtgärder för artilleriets upprättande i Carlskrona. . Hrr Mankell och Sv. Nilsson i Österslöf uppträdde härefter, för att under åberopande af förut uttalade åsigter om olämpligheten ur militärisk synpunkt af artilleriets förläggande till Carlskrona, uttala sig gillande om planen att frångå detta beslut samt för att tillstyrka kammaren att bifalla hr af Klints reservation mot utskottets förslag i fråga om medel till upprätthållande under detta och nästa år af garnison i Carlskrona. Samma yrkande framställdes sedermera under öfverläggningens fortgång af de ledamöter som vanligen företrädesvis föra landtmannapartiets talan och angifva den riktning, i hvilken partiet skall votera, såsom grefve Posse, hrr Key, frih. Ericson, Carl Ifvarsson, och det blef snart fullkomligt tydligt, att frågan hade fått karakteren helt och hållet af en partifråga och att man ville begagna henne till en demonstration, hvars ytterstasyften äro föremål för mångahanda gissningar och kommentarier och måhända innan alltför lång tid blifva uppenbara. De nämnde ledamöterna sparade nemligen icke på erinringar derom, att det regeringens och riksdagens föregående beslut om artilleriets förläggande i Carlskrona, som det nu vore fråga om att kullkasta, utgjorde en af de få obetydliga delar af den förra krigsministerns stora organisationsförslag, hvilka hade vunnit riksdagens bifall, och man åberopade triumferande regeringens nu afgifna förslag såsom ett bevis på, att denna enda lilla del af detta förslag, som blifvit antagen, befunnits sådan, att regeringen sjelf redan efter ett års förlopp funne sig föranlåten föreslå återkallandet af beslutet härom, Efter hand som debatten fortgick blefvo yttrandena i denna riktning allt mera oförbehållsamma, och grefve Posse sade slutligen rent ut, att re-. geringens förslag att upprifva beslutet om : artilleriets förläggande till Carlskrona, vore det första beviset på att hon brutit med den förra krigsministerns stora organisationsplan, och detta, tillade hr grefyen, borde för majoriteten inom denna kammare vara af så stort värde, att man endast derför borde visa sig tillmötesgående mot regeringen. Det var också derför, som man lät statsutskottets hemställan om afslag å den del af propositionen, som afsåg anvisande af medel till garnison i Carlskrona, falla och i stället slöt sig till det af hr af Klint föreslagna bifall till propositionen i denna deli en något modifierad form. Till de anmärkningsvärda dragen af debatten hörde för öfrigt, att under det man sålunda från landtmannachefernas sida uttalade så stor tillfredsställelse öfver upprifvandet af en från den förre krigsministerns nitiativ härrörande åtgärd och i allmänhet visade sig mycket smeksam mot den nye krigsministern — en tendens hvartill man redan funnit spår i åtskilliga föregående uttalanden synnerligast från hr Key — så var man ingalunda lika förekommande mot regeringens öfriga ledamöter. Frih. Ericson t. 2x. betecknade den af justitiestatsministern vid öfverläggningens början afgifna förklaring såsom ett hot att begagna sin rätt att Jöra skada, och friherren fann denna fördlaring gifva stöd åt gängse rykten derom utt man ville bringa den nye krigsministern trångmål, ty efter hvad denne yttrat om lämpligheten i militäriskt hänseende af arilleriets förläggande till Carlskrona, så unde -han åtminstone icke deltaga i uppyegandet af artilleri-etablissementer i denna stad, Det förtjenar för öfrigt antecknas såsom å sitt sätt ganska anmärkningsvärdt, att 1. exC, justitiestatsministern aflägsnade sig rån kammaren omedelbart efter det han fgifvit ofvan omförmälda förklaring, och tt sedermera ingen annan af statsrålets ledamöter var i kammaren tillstädes n frih. Alströmer, som dock ingen enda ång bröt tystnaden, oaktadt emat regerinen riktades skarpa anmärkningar icke blott, åsom nyss nämndes, från den sida der man, en hastig vändning blefven en så varm nhängare af krigsministern, i det hufvudakliga understödde den k, propositionen, tan äfven och förnämligast från dennas notståndare. Såsom sådana uppträdde i ynnerhet hrr Kolmodin, Palander och Manjerskantz, hvilkas uttalanden gingo j hufudsakligen samma riktning som grefve af Jgglas reservation och innehöllo icke minre allvarsamma anmärkningar mot den beänkliga brist på fasthet i åsigter, som ådasalades genom ett tillvägagående såsom et regeringen iakttagit och som man nu ille att riksdagen skulle biträda. De miitära skäl, som krigsministern åberopat ochh Am I hammamnnan hadAaA THlfit APLA OT LA mm ss, sr n—tar et AN td ha td Et ff AN DD et Bö KH ND er FA Rb a LAN DO ed et DD