Aftonbladet – 6 maj 1872, sida 2

svårigheterna att rekrytera, remontera och finna en lämplig skjutbana ej alltför långt från garnisonsorten. Ej heller vore något manskap så olämpligt för garnisonstjenstgöring som ett fältartilleri. Detta vapen fordrade nemligen till och med hos nummerkarlen kunskaper, hvilka icke stå att erhålla på annat sätt, än att han åt deras förvärfvande får egna de timmar han har lediga från vapenöfningar och vården om materiel och hästar. Dessa kunskaper äro för de svenska artilleristerne så mycket nödvändigare, som de tillika skola utgöra stam för en beväring. Tal. hade visserligen, ehuru alltid med tvekan, röstat för förläggandet af de fyra batterierna i Carlskrona, men det hade han gjort endast för att denna plats skulle erhålla något försvar samt af ekonomiska skäl. Att också ensamt sådana varit bestämmande för en dylik anordning bevisades deraf att inga militära skäl derför anförts. Dessa talade tvärtom emot att förlägga ett fältartilleri, som ständigt skall vara på rörlig fot, i ea fästning. Men att också ekonomiska skäl talade för förläggandet af artilleridepöten i Landskrona i stället för i Carlskrona sökte tal. genom vidlyftiga sifferräkningar att visa samt slu tade med att yrka bifall till den af honom afgifna reservationen, enligt hvilken hvad af det för marinregementet upptagna anslag under detta och följande år blir disponibelt må ställas till K. M:ts disposition för upp rätthållande under samma tid af en garnison i Carlskrona. För samma åsigt talade också grefvarne Posse och Beck-Friis, hr Wijkander, frih. Stjernblad och hr Wallenberg, hufvudsakligen åberopande de af den förste talaren anförda skäl. Till dessa lade dock grefve Posse den omständighet, att här förelåge en konstitutionel princip. Han hyllade visserligen sparsamhet, men den finge ej gå så långt, att man följde regeringen i hvarje minsta detalj och klandrade om en summa användes på ett sätt eller på ett annat, när det gäller samma mål. Han ansåg derför att man mycket väl kunde bifalla regeringens förslag och ändock fylla sina pligter som representant. Skulle, såsom grefve af Ugglas i sin reservation påstått, representationen brista i aktning mot sig sjelf genom att upphäfva sitt vid förra riksdagen fattade beslut, blefve ju konseqvensen att regeringen också förlorat aktningen för sig sjelf genom framläggandet af detta förslag, och detta ville man väl ej påstå. Man uttalade ofta sin fruktan för en regerande riksdag, men just en sådan hade man, i fall regeringen icke tillätes göra några ändringar i detaljbestämningar. Grefve Beck-Friis uttalade sin förvåning öfver att den förre krigsministern kunnat tillstyrka en så lösryckt del af en armå6organisation, som den om de i fråga varande batteriernas förläggande i Carlskrona, Grefve H. Hamilton, med hvilken frih. Sprengtporten förenade sig, gillade äfven i visst fall hr af Klints reservation men önskade i början deraf ett tillägg i syfte att riksdagen skulle anhålla få del af det sätt, hvarpå K. M:t tänkt sig att vaktgöringen i Carlskrona skulle låta sig göra. Under liskussionens lopp, och sedan kändt blifvit att Andra kammaren antagit hr af Klints reservation, afstodo dock dessa herrar från sitt särskilda yrkande och förenade sig om bifall till denna. Samma yrkande framställdes också af statsrådet Weijdenhjelm, som yttrade att han, lå han redan förut i Första kammaren anlragit de skäl, som gjort det till en pligt för K. M:t att framställa i fråga varande proposition, borde han ej taga kammarens tålamod i anspråk med upprepande af hvad som redan vore kändt. Tal. ville dock nu fästa uppmärksamheten på det egendomliga sätt, varpå utskottet behandlat K. M:ts proposition genom att sönderbryta densamma och särskilja de båda i propositionen med hvarundra förenade förslagen. Tal. önskade kamnarens bifall så väl till det ena som till let andra, emedan ett afslag på momentet v skulle göra ett bifall till momentet b allleles värdelöst. K. M:t, som anser artilleriorganisationen icke böra fördröjas, måste åbörja densamma oaktadt de olägenheer, som skulle medfölja artilleriets förlägsande till Carlskrona, om hvars mindre ämplighet i jemförelse med Landskrona tal. rar öfvertygad. De medel som komme att wedläggas på uppförande af de i den k.proositionen föreslagna etablissementen vore i la händelser icke förspillda, ty dessa etablisementer vore användbara för båda vapenrterna. Giltigheten af det skälet att riks lagen skulle sätta på spel aktningen för ig sjelf genom att bifalla K. M:ts proposiion kunde tal. icke inse. Här vore ju icke råga om att lättfärdigt upprifva en föresående riksdags beslut med anledning af nåson omkastning i styrelsens åsigter, utan örhållandet är nu att, sedan, till följd af iksdagens vägran att upprätta en kavaleristation i Landskrona, denna station blif-. it tillgänglig för artilleriet, få derstädes nyända de medel, som föregående riksdag. ans phrases beviljat för uppförande af hyggader för artilleriet i Carlskrona, Då ar-; illeriets organisation redan innevarande år l: råste påbörjas, så vore det angeläget attl: å snart riksdagens. beslut blefve kändt, öretaga densamma, vare sig nu att platsen : lefve Tandskrona eller Carlskrona. Den ärde reservanten hade således måhända ätt, då han ansåg att bifall till regeringens örslåg skulle innebära ett förtroendevotum, ren Om så vore, så vågade tal. begära det,l y han räddes icke för de faror, hvilka reervanten förespeglat såsom en följd af det-. amma. Tal, begärde detta förtroendevotum medan han hellre skulle bära ett afslag än; örebråelsen att ha försummat framställa en roposition, hvars bifallande skulle medföra: å påtagliga fördelar för vårt artillerivapen. ! Kongl, Maj:t hade dessutom begärtl: 1edel för ett pPrövisorisktu prätthållande afll arnisonstjenstgöringen i Carlskrona, ty det!t unde ej bli fråga om annat än ett nöd t orftigt bestridande af denna tjenstgöringt ls man finge tid att ordna densamma på!(q exa tillfredsställande sätt. Att marinrege-4 ntet icke kunde beriknag vara tillräck-: