Aftonbladet – 3 maj 1872, sida 2

dagalagdt, att marskalken under loppet af Augusti månad kunde ha banat sig väg ge wom de fiendtliga linierna, och orsaken till, utt han icke gjorde det, kan blott ha varit, att han icke ville göra det. Han kan icke anföra det minsta deremot, heter det i betänkandet, och icke heller föregifva, att han uppgjort en ny plan; de militära reglementena föreskrefvo honom på det strängaste att begifva sig bort från Metz, och han kan icke åberopa, att han var tvungen att låta inspärra sig, enär en här alltid kan förflytta sig, om den gör det i tid, nemligen innan fienden på alla sidor omkring den samlat en betydligt öfverlägsen truppstyrka. En här måste alltid hållas i stånd att kunna upptaga en strid, och det kan blott ske, när den rör sig och manövrerar. Det är denna enkla grundsats, som Bazaine åsidosatte. Regeringen vill, till följd af den stämning, som är rådande inom nationalförsamlingen och armån, icke motsätta sig, att kommissionens betänkande offentliggöres; i denna punkt kommer hon att gifva efter för den offentliga meningen. Deremot förbehåller hon sig att sjelf få afgöra, om marskalk Bazaine skall ställas för en krigsrätt eller ej, enär hon allena kän ner alla de förhållanden, som kunna komma i betraktande vid afgörandet af, om det i politiskt hänseende är farligt eller ej, att en process inledes, som måste sätta lidelserna i den starkaste rörelse. Det kan ju också vara tillräckligt, att allmänheten genom kommissionens betänkande får kännedom om saken. I Lyon ha åtskilliga arresteringar och husvisitationer egt rum, hvilka der väckt mycken förbittring. De arresterade — sju till antalet — uppgåfvos ha tillhört styrelsen för ett hemligt sällskap med radikala tendenser och en organisation liknande Internationales. Detta sällskap — Lalliance röpublicaine — har nemligen en centralkomitö af 22 medlemmar, som innehar högsta ledningen af den radikala organisationen i Lyon och Rhonedepartementet. Af de arresterade sitta fyra ännu i fängelse. Tre ha blifvit frigifne mot borgen. Prokuratorn i Lyon befann sig den 27 i Versailles. Millaud, deputerad för Lyon, har interpellerat regeringen i anledning af nämnda åtgärd. Han förklarade, att befolkningen i Lyon icke kunde förstå den, emedan staden var fullkomligt lugn. Inrikesministern Lefranc svarade, att arresteringarna voro färre än man trodde och att de försiggått helt lugnt och på lagligt sätt. Några andra upplysningar gaf han icke. Bland andra hus i Lyon, der visitation blifvit anställd, är äfven mairens i qvarteret Gunillotiere, Enligt senaste underrättelser från England tyckes Gladstonska ministeren med framgång reda sig ur den förlägenhet, i hvilken den radikale deputeraden Fawcett försatt densamma genom sitt lagförslag angående universitetet i Dublin, hvilket kom fram i en sådan form, att regeringen icke ansåg sig kunna gå in på detsamma. Fawcett har visserligen icke uppgifvit sitt förslag, men uppskjutit det på obestämd tid, antagligen derföre att det understöd, som de oberoende liberale lofvat honom i det afgörande ögonblicket, blifvit tvifvelaktigt. I Frankrike. der den nu varande engelska regeringen är I föga omtyckt, hade den protektionistiska pressen redan uttalat sina glada förhoppTningar i anledning af Gladstones väntade Å fall och Disraelis kallande till statsrodret. I Icke heller den tyska pressen har under den l sista krisen visat någon sympati för whigI regeringens fortfarande bestånd i England. JEn af de större tyska tidningarna säger: :j Gladstones fall skulle både ha varit i EngTlands och i hela Europas intresse. RegeIringen i England kan skylla sig sjelf för latt hennes kredit och anseende i utlandet sjunkit allt djupare öch djupare. Den beI dröfliga roll England spelat under det sista fransk-tyska kriget, dess fiasco i den orien) taliska frågan och den ömkliga ställning, i I hvilken landet kommit uti Alabama-frågan, bero uteslutande på den nuvarande skattI kammarkanslerns och hans kollegers småsinI nade och slappa politik. Den 1 dennes skulle öppnandet af det Inya tyska universitetet i Strasbourg firas med en stor akademisk fest, till hvil, Iken nästan alla tyska högskolor sändt sina deputationer af lärare och studenter. Emellertid är mycket ännu i ett provisoriskt tillstånd vid detta universitet. Af ElsassI Lothringens medel äro för i år 700,000 I thaler beviljade till högskolan och genom Iden af Bismarck utnämnde kuratorn RoggenI bachs (f. d. statsminister i Baden) nit har det lyckats att få de flesta lärareplatserna I (omkring 70 ordinarie och extra ordinarie I professioner och docenturer) besatta med ansedde lärde från olika trakter af Tyskland, I men antalet studenter är ännu litet (omkring 160 uppgifves det), och de vetenskapliga institutionerna äro ännu temligen bristfälliga. I Till ofvannämnda fest har man vidtagit omfattande arrangementer i det s. k. slottet. I Bland annat har hela slottsgården blifvit I betäckt med ett kolossalt vattentätt tälttak. I Ett festprogram med en historisk återblick på Strasbourgs gamla (tyska) universitet I var redan för flere dagar sedan utkommet. l Äfven från universiteten i Wien och Prag I ha deputationer afgått till Strasbourg, från . Prag likväl icke utan en protest från czecher -Ines sida mot denna tyska demonstration. I lett telegram af den 27 i förra månaden Ifrån Strasbourg meddelas: Talrika gäster I strömma hit. Festförberedelserna på slottet och i universitsbyggnaden äro nästan . färdiga. Omkring 200 professorer skola komma hit såsom deputerade från olika tyb Å ska universiteter. Från Minchen komma Gieselbrecht och Döllinger, från Göttingen I Waitz och Zauppe, från Berlin Reymond Il och Bruns.