Aftonbladet – 3 maj 1872, sida 2

STOCKHOLM den 3 Maj. Förmiddagens förhandlingar i riksdagens åda kamrar rörde sig först omkring statsItskottets utlåtande n:r 70, hvari på grund f en anmärkning utaf statsverkets revisoer föreslås en skrifvelse med anhållan, att CL. M:t täcktes tillse att den af konung och ikets ständer gemensamt beslutade regleing af biskopens i Lund löneinkomster varler till fullo verkställd. Frågan framkallade på båda ställena en liskussion, som synnerligen i Första kamnaren blef rätt liflig. För utskottets förlag yttrade sig hr Falk, grefvarne C. G. ch Ax. Mörner samt hr Brun, utgående mfvudsakligen från den åsigt, att den till viskopslönen i Lund donerade Helgona sård, hvaraf ensamt inkomsterna uppgingo ill 18,000 rdr, ej kunde räknas till sådana ör all tid till viss biskopslön anslagna hemnan och räntor, hvilka enligt presteståndets oeslut icke få dragas från denna lön för att reglera inkomsterna för en annan biskop. Helgonagården hade nemligen först af Carl XI blifvit personligen tilldelad en biskop såsom förbättring i hans inkomster; vid lennes död åter indragen till kronan, på srund af att den förut varit anslagen till landtdomaren i Skåne; men derpå ännu en sång återskänkt åt biskopen för att en gång för alla reglera hans löneinkomster. En sådan lönereglering kunde dock icke anses liktydig med något privilegium och hade ej : heller af kammarkollegium blifvit så upp-. fattad. För den skull ansågo desse talare knappt nödigt att kyrkomötet hördes öfver saken. Frågans privilegiinatur och nödvändigheten af kyrkomötets hörande förfäktades deremot af hrr Montgomery-Cederhjelm, frih. De Geer, Casparsson, Faxe, grefvarne Beck-Friis, H. Hamilton och af Ugglas samtl. frih. Funck, hvilka derför yrkade afslag ål. betänkandet. Bland af dem anförda skäll framhöllos isynnerhet att, då konungen, sedan riksdagens skrifvelse i ämnet 1869, ej haft tillfälle höra kyrkomötet, vore en ny skrifvelse nu mindre lämplig; samt att biskopen i Lund, såsom tillika prokansler för universitetet, hade en större representationsskyldighet än biskoparne i allmänhet. Deras mening gjorde sig ock gällande vid anställd votering, som utföll med 60 röster mot 29. MMMM MM IG 2 vt Fb et 09 DD (fA pt I Andra kammaren fick frågan en helt annan utgång, i det der den af statsutskottet föreslagna skrifvelsen blef så godt som enhälligt antagen. Utskottets förslag understöddes inom denna kammare af hr Hedin, hvilken i egenskap af statsrevisor bidragit att rikta riksdagens uppmärksamhet på förhållandet och nu i ett synnerligen sakrikt och mycket energiskt anförande sökte för kammaren framlägga sakens sammanhang. Han framhöll till en början den anmärkningsvärda långsamhet, hvarmed frågan om lönereglingen för biskopen i Lund blifvit behandlad, och vidare den ännu mer anmärkningsvärda beskaffenheten af denna reglering, och hurusom regeringen genom användningen af ordet tills vidare med afseende å rättigheten för biskopen att njuta inkomsten af Helgona gård, likasom Beredt sig ett kryphål för att kunna få en förevändning att höra kyrkomötet i ämnet, ehuru, för så vidt här kunde anses någon privilegiifråga vara å bane, presteståndet hade på sin tid samtyckt till och deltagit i rikets ständers beslut i ämnet och privilegiifrågan således en gång för alla vore afgjord. Tal. protesterade på det eftertryckligaste mot dessa bemödanden att gifva kyrkomötet en utvidgad kompetens och han sporde, med anledning af regeringens omförmälda afsigt att inbemta riksdagens och kyrkomötetsi yttrande i ämnet, när någonsin åt kyrkomötet blifvit tillerkänd någon rätt att tolka riksdagens beslut. Då rikets ständers beslut i afseende å grunderna för biskopslöneregleringarna icke innefattade annat än ett bifall till K. M:ts proposition, förefölle det också besynnerligt, att K. M:t skulle af riksdagen begära förklaring öfver hvad han menat med sitt eget förslag. Slutligen analyserade tal. domkapitlets i Lund yttrande i ämnet, visande att domkapitlet i en åberopad handling förbisett hvad der uttryckligen stadgas och i en annan inlagt ord som der alldeles icke finnas, ett sätt att läsa, hvari talaren måste spåra antingen ett under eller ett fromt bedrägeri. Regeringen borde häraf kunna lära, att utlåtanden från vissa håll endast böra med stor försigtighet begagnas. Hr Agardh sade några ord till bemötande af hr Hedins yttrande, men de inskränkte sig blott till uttryckande af den förmodan, att presteståndet vid 1859—60 årens riksdag betraktat frågan såsom varande af privilegiinatur, och till meddelande af några uppgifter om hvad han ville erinra sig om förhållandet med de olika biskopen i Lund såsom lön tilldelade jordar. Tal. hade nemligen icke nu haft tillfälle sätta sig in i frågan. , Det var efter denna förhandling som kammaren biföll utskottets hemställan, att K. M. måtte tillse att statsmakternas beslut rörande löneregleringen för biskopen i Lund varder till fullo verkstäldt. Genom Första kammarens afslag har frågan likväl förfallit, men det är att förmoda att den enhälliga åsigt, som gjort sig gällande i den ena kammaren, dock icke blir alldeles förbisedd vid ärendets vidare behandling. Liksom förut i Första kammaren bifölls nu utan diskussion i den Andra statsutskottets utlåtande angående anvisande af medel till betäckande af begrafningskostnaderna efter framlidna drottning Lovisa. Utan diskussion bifölls äfven i båda kamrarne samma utskotts betänkande, afstyrkande väckt motion om anslag till tvenne docentstipendier vid Carolinska mediko-kirurgiska institutet. latt förmedelst allehanda deliciösa harmonier