Aftonbladet – 3 maj 1872, sida 2

stumma från Portici och frågade, huru denna så väl i afseende på dramatisk stil, som till och med äfven i den musikaliska uppfinningen förhöll sig till de för öfrigt på hvarje teater hemmastadda operorna af italienska kompositörer och sjelfve Rossinis. Jag fick då veta, att ett stycke, i hvilket jag hade besvarat denna fråga till den franska musikens förmån, blifvit utstruket af nämnda tidskrifts redaktör; hr Ed. -Monnaie, då tillika generalinspektör för alla kongl. teatrar i Frankrike, förklarade för mig i anledning af mina häröfver framställda klagomål, att han omöjligt kunnat låta ett ställe stå qvar, der Rossini kritiserades till förmån för Auber. Fåfängt var det attanmärka för mannen, att det alldeles icke hade fallit mig in att kritisera Rossini och hans musik, utan blott dennes förhållande till den stora operan och dess stil; men att jag dessutom måste vädja till hans fosterländska hjerta, hvilket det ju borde högeligen glädja att se en tysk med energi uppträda för hans landsman Aubers värde och betydelse. Det svarades mig, att om jag ville gå in på politikens område, så stode tillräckligt med politiska tidningar mig: till buds för att bära upp Auber mot Rossini; men i en musikalisk tidning vore det omöjligt att tillåta något sådant. Jag afspisades, och Auber skulle aldrig få erfara, i hvilken konflikt jag råkat för honom. Mycket mer patriotiskt än för trettio år sedan general-teater-inspektören och den musikaliske redaktören yttrade sig visserligen nu talaren vid A.ubers graf; men tyvärr också endast patriotiskt, ty kännedom om den Auberska sånggudinnans karakter saknade han alldeles å ena sidan, likasom den förre å den andra. Det tyckes vara omöjligt för fransmannen att hälla tal om musik, utan