Aftonbladet – 30 april 1872, sida 3

blott i sina armar och lade hennes ansiget mot sitt bröst. O, Tom, Tom! Jag... Tyst mitt barn! Du får inte säga ett enda ord till ursäkt, inföll han med vek röst, Jag vet huru det har varit. Otto har sagt mig allt och ej skonat sin bror. Jag vet att du från alla håll blef ansatt och öfvertalad; du höll ut så länge du förmådde och gaf vika blott af hjelplös trötthet. Nej; detta var inte orsaken — inte brist på styrka, svarade May, medan heta tårar strömmade från hennes ögon. Jag skulle alltid kunnat emotstå dem, om de inte hade lyckats få mig att tro... att tro ondt om dig. Jag vet det. Men nu är detta allt förbi min älskade, och jag är här, inte blott för att vinna dig, utan för att skydda dig. Se på mig, min May! Låt mig bortkyssa dessa tårar. Kan jag hindra det, så skall du aldrig mera få skäl att gjuta en tår. I sitt sista testamente hade sir Dene uttryckt sin ånger öfver att han någonsin byggt den nya vägen och förordnade i de bestämdaste ordalag att sträckan åter skulle upplöjas. Ty, stod det i testamentet, genom denna vägs anläggande har oförrätt blifvit tillfogad en medmenniska och Guds välsignelse har aldrig hvilat deröfver. En god och treflig bostad, vida bättre än den, hvilken nedrefs, blef enligt baronetens vilja bygd och öfverlåten till Mary Barber på lifstid, till hennes stora öfverraskning. Lady Lydia tillförsäkrades en lifstidsränta. som. i sig sjelf ganska liten, syntes henne ännu mindre och njuggt tilltagen. Jarvis var ej ens nämnd i testamentet, men Ott erhöll ett betydande legat. sander fick femtio pund i pension. Hvad som mä hända väckte största öfverraskning, då mar