Aftonbladet – 30 april 1872, sida 2

I franska nationalförsamlingens möte förliden torsdag begärde deputeraden Duval, såsom vi redan omnämnt, att regeringen skulle uttrycka sin åsigt angående mairernes i Angers och Håvre närvaro vid de banketter, hvilka blifvit tillställda för Gambetta, och vid hvilka, såsom Duval påstod, exdiktatorn i sina tal angripit nationalförsamlingen och begärt hennes upplösande. I ordningens, frihetens och laglighetens intresse framhöll Duval det enligt hans åsigt olagliga i dessa embetsmäns beteende och uppmanade regeringen högtidligt att ogilla det samma samt att skilja mellan republikansk och revolutionär politik. Omedelbart derefter uppsteg inrikesministern Lefranc i tribunen. Han klandrade mairernes i Angers och Håvre beteende och förklarade, att regeringen obetingadt vore af den åsigten, att mairer och andre offentlige embetsmän under inga vilkor borde deltäga i partidemonstrationer. Lofranc tillade, att regeringen alltid skulle upprätthålla församlingens myndighet och att hon aldrig skulle tillåta någon olaglig agitation mot henne. Församlingen kunde endast sjelf bestämma om sin upplösning. På grund deraf att inrikesministerns förklaring tillräckligt angaf det beteende mairerne för framtiden hade att iakttaga, återtog Duval sin interpellation. Vid denna session hade en massa åhörare infunnit sig. Man trodde nemligen, att Gambetta skulle uppträda mot Duval och man väntade sig en pikant debatt. Häruti hade man dock fullkomligt missräknat sig. Oaktadt Duval kallade Gambetta agitator och oaktadt han talade om ett parti af agitatorer, hvilka hota ordningen och friheten, förhöllo sig såväl Gambetta som venstern fullkomligt lugna och tysta. Det syntes tydligt att detta vensterns beteende var följden af en gifven order, hvilken med en sällsynt disciplin iakttogs äfven af partiets mest hetlefrade medlemmar. Samma dag utsåg nationalförsamlingen en komit af femton medlemmar, för att unlersöka ett af deputerade för Meurthe och Moselle framstildt förslag om offentliggörande af den rapport, som kapitulationsko miten afgifvit om Metz och andra fästninsars uppgifvande. De till förstnämnda komite valde medlemmarne äro enhälligt för rapportens offentliggörande. Under diskussionen i byråerna satte sig emellertid genealerne Chabaud Latour och Ducrot emot apPörtens offentliggörande, emedan de anägo att ett sådant steg kunde blifva till kada för disciplinen. General Tribourg öreslog, att rapporten skulle meddelas förjamlingen och att hon sjelf skulle låta ställa 3azaine inför en krigsrätt. General Trochu inderstödde energiskt rapportens offentligsörande. General Changarnier sade: Om rankrike icke blifvit lojalt betjenadt, har let rätt att få veta det och fordra att de rottslige skola blifva strängt straffade.