Aftonbladet – 30 april 1872, sida 2

STOCKHOLM den 20 April. Frågan om en förändrad organisation af häradstingen har i dag på f. m. varit föremål för båda kamrarnes behandling. Såsom kändt torde vara, lade dels K. Mit af gifvåt proposition i ämnet, dels åtskilliga enskilda motionärer afgifvit särskilda förslag, dels slitligen en reservant ilagttskottet från Andra kammaren, hr Öarlen, utarbetat ett förslag till förordning angående förändrade bestämmelser om häradsting. Vid föredragningen af lagutskotlets ullåtande i ämnet gick man i de båda kammarne något olika till väga, i det att uti den Första föredrogos de särskilda 22 i K, M:ts förslag, dervid vid den 6:te, rörande stämnings ttfärdande, äfven diskuterades öfver 5:te punk ten i utskottets betänkande, tillstyrkände tillägg till 11 kap. 1 2 rättegångsbalken, hvarjemte punkten 3 i utlåtandet, hvarest bifall till den k. propositionen yrkas, skulle föredragas framför punkterna 1 och 2, afstyrkande bifall dels till hr Carl Ifvarssons motion oiii antagande i dess helhet af särskilda komiterades förslag i ämnet, dels till hr CO, J. Bengtssons motion i frågan. Andra kammaren åter företog först till behandling punkterna 1 och 3 eller utlåtandena med anledning af komiterades af hr C. Ifvarsson upptagna och K; M:ts förslag, Häraf var lätt att inse att diskussionen i Första kammaren hufvudsakligen skulle komma att röra sig omkring antagandet eller förkastandet af K. M:ts förslag, då deremot i den Andra större uppmärksamhet skulle lemnas äfven åt motförslagen. En följd deraf blef att diskussionen på senare stället mera berörde principfrågor, i första rummet den af en kollegial underrätts företräde framför nämndsinstitutionen eller motsatsen; på det förra åter egnades mera uppmärksamhet åt de speciella föreskrifterna, Debatten fördes i Andra kammaren hufvudsakligen emellan h. exc. justitiestatsministern, Adlercreutz och hr Carlen. Den sistnämnde, som försvarade sitt förslag, förebrådde regeringen dels derför, att den lå tit så länge vänta på sitt förslag i ämnet, dels att detta förslag framkommit sedan riksdagen redan var så långt framskriden. H. exc. justitiestatsministern åter visade, att regeringen tidigast hade kunnat framlägga något förslag i ämnet vid 1871 års lagtima riksdag, men att då hade förelegat frågan om lagbyrån, hvilken man från alla sidor ansett böra taga befattning bland annat just med denna fråga, och då lagbyrån trädde i verksamhet först med ingången af innevarande år, kunde först vid denna riksdag något förslag framläggas, och lagutskottets ledamöter hade i allmänhet varit af den åsigt, att det var tids nog om förslaget inkomme före påsk, då utskottet dit tills var sysselsatt med andra angelägenhe ter. H. exc. sökte för öfrigt påvisa, att i hr Carlns resonnementer förekomma Ååtskilliga motsägelser mot hvad han tillförene anfört, påståenden, dem lir Carlen naturligtvis sökte vederlägga. I Första kammaren vände sig debatten mera kring några mindre väsentliga detaljer af förslaget och det formella af sakens behandling. Resultatet blef, att den kongl. propositionen blef af båda kamrarne utan votering bifallen och säledes nu är lag. Vi skola i morgon meddela fullständiga ordalydelsen af den sålunda antagna författningen. Resultatet af behandlingen af öfriga delar af utskottets förslag har blifvit, att den örut omnämnda 5:te punkten blifvit af Första kammaren afslagen, men af den Andra bifallen, till följd hvaraf utskottets i fråga varande förslag förfallit. — Den 6:te punkten, rörande ändringar af 2, 3 och 4 ge af 12 kap. rättegångsbalken, har bifallits af Första kammaren, men blifvit återremitterad af den Andra för vinnande af rättelse i en påpekad brist i redaktionen. Vid 9:de punktens förslag tillny 2 af rättegångsbalken, rörande valbarhet till nämndemän, antogs af Första kammaren hr Rib bings kontraförslag (genom votering med 41 röster mot 31), hvaremot Andra kammaren återremitterade förslaget i denna del. Öfriga delar af det i fråga varande betänkandet ha blifvit af båda kamrarne bifallna. Efter afgörandet af denna fråga föredrogs i Första kammaren och gillades statsutskot tets memorial n:r 65 af innehåll, att riksdagen måtte, med förbehåll af den rätt, som lagligen kan kammaradvokatfiskalen tillkomma, för sin del efterskänka kronans rätt i afseende å åtskilliga danaarf på vissa af utskottet föreslagna vilkor.