Aftonbladet – 29 april 1872, sida 3

begagua det svenska oskicket af smörgåsbord, och till denna ouverture hade en välgörare bland de närvarade medfört veritarbet Throndhjemmer, något som gillades med acklamation af samtliga de närvarande: utan att naturligtvis den ingrediensen ber höfts för att göra det hela smakligt. Hedersgästen fördes till bordet af Adolf Tidemånd och Ferdinand Fagerlin och placerades i en rikt sirad fåtölj, hvarpå han, inpen måltiden började, lagerkransades under lifliga applåder. Att dagen var glad, behöfver ej särskildt anmärkas. Skålarnes rad öppnades af den svenske genremålaren Helander med att utbringa en välgång för konung Carl den femtonde, sjelf en konstnär och alltid konstnärernes vän. Derpå stod Tidemand, mästaren, upp och talade för hedersgästen vackra och varma ord, som gingo från hjertat. Han tolkade egna och kamraterg känslor för Bengt Nordenberg, erinrade om dennes betydelse för den svenska samt i allmänhet den nordiska konsten, önskade honom i lång kommande tid samma framgång som hittills och samma välförtjenta bifall på konstnärsbanan samt slutade med att i svensk-norske konungens namn till gästen öfverlemna Wasaordens riddarkors, Derefter framträdde Axel Nordgren, den svenska landskapsmålaren, och öfverlemnade till Nordenberg under några hjertliga och väl sagda ord i kamraternas namn ett smakfullt album, innehållande fotografier af alla de närvarande. I egenskap af direktionsledamot i konstnärsklubben Malkasten frambar den norske arkitekturoch genremålaren Lerche nämnda sällskaps lyckönskan i anledning af-dagens betydelse för hela konstnärskretsen i Disseldorf. Nordenberg tackade med djup rörelse för den hjertliga vänskap och smickrande uppmärksamhet, hvarför han denna dag var föremål. Efter en i den angenämaste stämning slutad måltid samlade konstnärerne sig omkring den stora bålen med Maitrank, som vid sådana tillfällen aldrig får fattas en vacker vårdag vid Rhen, och vid bålens rand aflöste sedan det ena glada talet det andra. Der hördes Jernberg och Nordgren och Tidemand åter. Den sistnämnde föreslog en skål för de unga, hvilken besvarades af norske landskapsmålaren Munthe, som erinrade huru mycket de unga hade Tidemand att tacka för. Under dagens lopp hade telegram ingått med Jyckönskningar från olika trakter, från Paris, Helsingborg och flera orter i Sverige. Och när natten hunnit ett godt stycke af sin bana, bröt sällskapet upp och följde Bengt Nordenberg till hans hem, men den glada konstnärsfestens betydelse var icke försvunnen med det sista bhurraropet. som återskallade från klostermuren i Rosenstrasse. Länge lefve Bengt Nordenpetgt