Aftonbladet – 29 april 1872, sida 3

Tidningsöfversigt. Weckoposten innehåller följande yttrande med anledning af de senaste religionsförföljelserna: Vatten och bröd för religiösa föredrag! — strider icke detta alltför mycket mot den nyligen genomförda ändring af 27 3 regeringsformen och 26 2 riksdagsordningen, enligt hvilka så kallade främmande tros: bekännare kunna bekläda alla borgerliga embeten utom statsrådsplatser — för att icke tala om 16 3 regeringsformen, der det bland annat heter: Konungen bör... ingens samvete tvinga eller tvinga låta... Men ännu mer, huru kan ett religionssamfund, som kallar sig kristet, djerfvas försvara ett sådant groft, köttsligt sätt som att genom fängelse vid vatten och bröd gifva eftertryck åt varningar och förmaningar, hvilka enligt förordningen om kyrkoråd fastställas såsom i princip det enda sätt, hvarpå denna myndighet har att verka?... Huru kan man försvara ett sådant våldsamt sätt inför Mästarens ord: Mitt rike är icke af denna verlden. Om mitt rike vore af denna verlden, då fäktade ju mine tjenare, på det att jag icke måtte öfverlemnas åt judarne. Men dessa lutherska kyrkoråd mena sig göra Gud en tjenst med att fäkta med böter och fängelse vid vatten och bröd, då de icke mer hafva bålen, bilorna och landsflykten, Behöfves det någon lång slutledning för att finna, att dessa medel blott äro större eller mindre grenar af samma träd. Om fängelse vid vatten och bröd är ett lofligt medel i ett kristet kyrkosamfunds hand, så måste det erkännas att det i princip var lika rätt att bränna, dränka och halshugga kättare, Svenska kyrkan ställer sig sålunda ännu genom dessa två hotfulla lagar: om kyrkorådsförbud samt om främmande trosbekännares religionsöfning i bredd med medeltidens af blod drypande katolska kyrka. Många kyrkoråd, ledda af vissa på sitt sätt nitiska prester, sörja för att den verldsliga makt, somblifvit lagd i deras händer, ej är en tom bokstaf.