Aftonbladet – 27 april 1872, sida 3

denna materialism förf. vänder sig, anseende den för en i både moraliskt och vetenskap: ligt afseende vidrig företeelse, som uppoffrar menniskans högre praktiska intressen, utan att ens kunna gifva sig sken af att detta sker för att tillfredsställa hennes teoretiska intresse eller förståndets fordran af enhet och sammanhang i vårt tänkande. Bland de många förträffliga argumenten mot denna lära må vi framhålla författarens undersökning huruvida materialismens yttersta förutsättnigar verkligen grunda sig på dess egen kunskapsprincip, den sinliga erfarenheten. Skulle det visa sig, att detta icke är fallet, så är det klart, att dessa förutsättningar antingen blott äro tomma hypoteser eller ock i hemlighet lånade från en annan och högre kunskapsprincip än den sinliga erfarenheten. 1 beggedera fallen vore materialismen vederlagd. — Håller man sig först till materialismens antagande, att alltings yttersta grund är materien och att dennas urbeståndsdelar äro atomer, så måste man fråga: är det möjligt att uppvisa något intryck på våra sinnen, svarande emot atomerna? Att detta är omöjligt, följer redan af materialisternas egen lära, att atomerna icke ens skola kunna upptäckas med mikroskop, än mindre af det obeväpnade ögat. Men är nu, enligt materialisternas egen förklaring, intet antagande sant, som saknar stöd i den sinliga erfarenheten, så kan naturligtvis antagandet af atomer icke ega någon sanning och gilighet. Äfven från ståndpunkten af materialisternas kunskapsteori måste detta antagande konseqvent betraktas blott som en obevislig hypotes. Å ena sidan vilja materialisterna icke erkänna någon annan kunskapsprincip än den sinliga erfarenheten, men å andra sidan röra de sig dock med vissa begrepp, som icke härstamma från lenna erfarenhet eller icke äro vunna genom wnalys af hvad som är gifvet i och genom let sinliga intrycket. Sådana begrepp äro begreppet om ett vara, som är evigt och oändigt, begreppen om kraft, lag, orsak 0. 8. v. Utan dessa begrepp kommer den materialitiska verldsåsigten ej ur fläcken, utan dessa egrepp sammanfaller den i ett intet. — Äfven ur praktisk synpunkt visar sig materiaismen lika ohållbar, ledande till det resulat, att den princip eller det mål, hvartill nenniskan har att hänföra alla sina handingar, är egennyttan, en måttstock efter wvilken man med full konseqvens kan moaliskt försvara hvarje brott och hvarje kändlighet. Men den som glömmer att len menskliga individen bör anse sig kallad stt, i motsättning till sjelfviskhetens grundeglor, på sin plats med hela sin odelade craft medverka till realiserandet af Guds lan med verlden, om honom gälla med ätta författarens stränga slutord, att han offrar sin menskliga förstfödslorätt för en rynvälling.