Aftonbladet – 27 april 1872, sida 3

LITTERATUR-TIDNING. Ennebåll: Nybleus, Religionsfilosofiska uppsatser. — Buckle, : Civilisationens — historia. — Lundin, I Hamburg. — Bokhandelsnyheter. — Dansk och norsk litteratur. — Litteratoroch konstnotiser. Om den religiösa tron och vetandet. : Theodor Parker och den religiösa frågan. Striden om Kristi gudom emellan hr V. Rydberg och biskop Beckman. — Trenne religionsfilosofiska uppsatser, ånyo utgifna, jemte en föreläsning om Materialism, at Axel Nybleus. (Lund, Fr. Berling, 1872.) Bland det ovanligt intressanta innehållet 1 detta häfte, hvilket vi redan i största korthet, sökt anbefalla till våra läsares synnerliga uppmärksamhet, torde man i främsta rummet känna sig tilltalad af de klara och ädla tankarne i föreläsningen om materialismen, och då utrymmet icke tillåter oss att dröja vid alla de värderika uppsatserna, välja vi för ett någorlunda utförligt referat den nämnda föreläsningen. Den materialistiska verldsåskådningen har ofta så väl i nyare som i fordna tider blifvit på ett slående sätt vederlagd från vetenskaplig ståndpunkt. Man har ock ofta sett välmenta försök att genom vädjande till känslan och dylikt försvara idealismens rätt. Den senare metoden har emellertid inför tänkande läsare ej rätt mycken öfver. tygande kraft, och den förra: den rent vetenskapliga deduktionen är blott för ett fåtal tillgänglig eller begärlig. Professor Nybleus synes oss med ovanlig talang just i denna fråga hafva löst den svåra uppgiften att popularisera ett vetenskapligt resonnemang. Man slipper att i han8 framställning se den formella logikens hjelptrupper direkt framträda, och dock märker äsaren alltjemt att han befinner sig så att säga på fast mark. Inga exklamationer, inga frågetecken, men en lugn, standom af fin ironi, alltid af verklig själsadel färgad bevisföring, hvari skarpsinne förmält sig med kunskap. Författaren utgår från Geijers ord, att historieskrifvaren så väl som läkaren måste veta att öfvervinna sinnenas mot vilja mot vämjeliga föremål och att äfven historieskrifvaren stundom behöfver hela sanningens renande och stärkande inflytelse för att stå ut med sitt ämne. Dessa ord, menar förf., måste gälla äfvenom filosofen, om hvar och en,som studerar de menskliga tankesättens historia. Inom denna förekomma nemligen icke sällan företeelser, med hvilka det är plågsamt att sysselsätta sig, men hvilka det dock icke går an att lemna å sido eller förbise, derför att de spelat en mer eller mindre vigtig och inflytelserik roll inom mensklighetens andliga lif. En sådan företeelse är materialismen, eller åtminstone Ide former deraf, som uppträdt i nyare tider och särskildt i våra dagar, ty det gifves äfven en oskuldsfull form af materialism, hvilken möter oss i den menskliga bildningens lungdom eller vid folkens tidigare steg på lodlingens och den vetenskapliga reflexionens Ibana. Förf. väljer i detta sammanhang åt skilliga exempel ur den grekiska filosofien samt ur medeltidsfilosofien, hvarvid han såsom ett prof på oskyldig materialism sär Iskildt betonar kyrkofadern Tertuiliani lära tom menniskosjälen som ett slags fint fivi (dum, hvilket genomströmmar vår kropps Talla delar och som icke upplöser sig eller -Idör på samma gång som den gröfremateria; :;Ihvilken vi kalla kropp, utan öfverlefver den samma, för att en gång vid köttets upp ståndelse åter samla omkring sig de gröfre materiella ämnen, från hvilka själen i döden har skilt sig. Att kyrkofadern PTertul lianus var genomträngd af en lefvande fromhet lär emellertid ingen vilja neka och utan tvifvel har det funnits och finnes ännu inom denna materialism mån gen, som med varmt hjerta lefvat och verkat för mensklighetens högre intressen Deremot finnes det, :som bekant, äfven et annat slags materialism, som lär att allting yttersta grund är materien, att ur henn uppkomma alla de. särskilda tingen och at de i henne åter upplösa sig; och det är mo j ; I r