Aftonbladet – 27 april 1872, sida 3

fatt, i motsättning till sjelfviskhetens grundTreglor, på sin plats med hela sin odelade Iplan med verlden, om honom gälla med Trätta författarens stränga slutord, att han Toffrar sin menskliga förstfödslorätt för en I grynvälling. Civilisationens historia i England af Henry fläsaren till tankar och studier på egen hand, Författaren är sjelf den förste att erkänna, jden ledande iden i hans verk, försöket att menskliga utvecklingens gång, är i väsentI fordringar ur sigte. l glade unge man, under inflytelsen af en bellig kärlek, kunnat blifva så att säga petriÅhjelte, äro angenämt hållna: något kälkkraft medverka till realiserandet af Guds Thomas Buckle. Öfversättning af O. W. Alund. Fjerde häftet. (L. J. Hiertas förlagsexpedition.) Att det berömda arbete, hvårs svenska öfversättning nu nalkas sin afslutning, blifvit tillgängligt för äfven den större allmänheten i vårt land, ha vi reda flere gånger framhållit såsom något särdeles glädjande, synnerligast derför att denna bok mer än de flesta måste nästan ovilkorligen väcka att han utan tvifvel gjort sig skyldig till åtskilliga faktiska misstag, men deriemte betonar han ock med berättigad stolthet att ur historiens vexlandehändelser komma under fund med de orubbliga lagarne för den lig mån någonting nytt och betydelsefullt, som ej af kommande historieskrifvare — om man med detta ord menar något högre än krönikeskribenter — rätt gerna kan förgätas. En egendomlig anmärkning ha vi hört framkastas af dem, som finna förf. alltför kättersk: hans bok är nog rätt intressant, säga de, men ett besynnerligt faktum är, att han har . föga eller intet sinne för sedlighetens bety-: delse i den menskliga utvecklingens historia. Det är ungefär som om man ville säga: Voltaires Candide är nog rätt dräpande; synd blott, att författaren ej haft öga för den ändamålsenlighet i verldsorganismen, hvarpå Leibnitz lemnat så vackra bevis. Med andra ord, Buckles arbete är till sjelfva sin grundid6 ett slagt indirekt opposition mot moraliteten såsom häfstång för mensklighetens utveckling, lika visst som, den nämnda novellen af Voltaire är en bitande satir öfver Leibnitz teori om vår verld såsom den bästa af alla möjliga verldar. Det är intelligensens talan, Buckle för, såsom den enda regulatorn för framåtskridandet.! Ju djupare vi intränga i denna fråga, heter det redan i första häftet af hans bok, desto tydligare skola vi inse de intellektuella eröfringarnes öfyerlägsenhet öfver den moraliska känslan. Det finns intet exempell: på att en okunnig menniska, som haft goda: afsigter och makt att verkställa dem, ej gjort: vida mera ondt än godt. Och när både nitet och makten varit mycket stora, har det onda hon vållat varit ofantligt. Men om vi kunna minska kraften i denna menniskas nit, om vi kunna gifva hennes motiver någon tillsats, skola vi likaledes minska det onda hon vållar. Om hon är både sjelfvisk och okunnig, skola vi ofta kunna motverka hen nes okunnighet genom hennes egoism ochi. genom att väcka hennes fruktan hindra henne : att göra skada. Men om hon deremot ej hyser någon fruktan, om hon är fri från all sjelfviskhet, om hennes enda syfte är andras . väl och om hon med entusiasm i stor skala och med oegennyttigt nit fullföljer detta : syfte, då har ni inga band på henne och sak . nar alla medel att förekomma de olyckor en okunnig menniska i en okunnig tidsålder! ofelbart skall anstifta. Detta teorem erhåller en verkligt snillrik belysning uti nyss utkomna häfte, der förf. lemnar en öfversigt af Spaniens historia från äldsta tider ända till våra dagar, säkerligen den bästa förkla: ring som någonsin blifvit gifven öfver de många fruktlösa hvälfningarne och öfriga märkliga företeelserna i detta oroliga land. ; I Hamburg. En gammal bokhållares minnen, af Claös Lundin. (Stockholm 1871. Sigfrid Flodins förlag.) ; Vi ha visserligen redan i en kort notis sökt fästa den romanläsande allmänhetens uppmärksamhet på detta för några månader sedan utkomna alster af en bland svenska journalistikens mest produktiva pennor, men då tillgången på inhemska originalromaner af läsvärd natur för närvarande temligen klen, torde en något litet utförligare anmälan vara rätt mycket på sin plats, Författaren har, påtagligen med stöd af egen erfarenhet, gjort till sin uppgift att i denna bok teckna scener ur det borgerliga lifvet i Hamburg, en menniskoverld så rik på egendomliga gestalter och rörelser att den ock utan tvifvel väl förtjenar sitt eget kapitel. Som hufvudperson figurerar en svensk f. d. kunglig sekter, som ledsnat vid dem lönlösa tjenstemannabanan i Stockholms embetsverk och beslutit pröfva lyckan i den stora tyska handelsstaden. Han är en af dessa älskvärda naturer, som gerna taga lifvet lätt, som ej kunna mätas efter katekesens stränga! måttstock; men dock-aldrig förlora hederns Huru denne lefnadssvarad, men dock ej hvad man kallar lyckficerad till en äkta typisk Hamburgerkassör är med ganska stor talang och derjemte med tillvinnande hjertlighet tecknadt i de minnen, som utgöra romanens egentliga innehåll. Men äfven de öfriga karaktersteckningarne, grupperna kring romanens borgerliga, men älskvärda och gladt för dagen lefvande menniskor med allehanda dårskaper och egenheter, men fullkomligt sjelfBR förnöjda, utan grubbleri eller tvifvel, Denna obrutna helsa hos karaktererna fördrifver ock hvarje intryck af fadd alldaglighet; man lefver i en sfer af naiv godlynthet och komfort, som icke kan annat än göra ett högst behagligt intryck på läsaren. Härtill kommer att accessoirerna, de arabeskartade teckvingarne af sjelfva den yttre naturen äro förträffligt utförda, och ur de många i ochi för sig obetydliga detaljerna uppstiger småningom en ganska talande och karakteristisk bild af köpmannalifvet i Hamburg sådant det är eller sådant det var för ett eller annat årtionde sedan. — Bokhandelsnyheter. Från Gleerups förlag i Lund har utkommit en. mycket märklig skrift: Försvarsfrågan och Svenska folkets representanter. En återblick af 8. Tr tt (181 sidor 8:0.) Författaren, som förlidet år utgaf ett par om insigt och skarpsinnighat vwvitnada hrasecehvrer om rToteoch Na