Aftonbladet – 25 april 1872, sida 2

;ressen mot er helsa, sir — så får han allt stryka. Och så lär det nog bli till det yttersta, om jag får lof att säga, tillade Sander oförskräckt. Se här — tag bort brickan. Jag vill stiga upp. Ni har inte ätit så mycket som ni brukar, Bir. Jag har ätit så mycket jag kan. Jag vill skrifva ett bref. Sir Denes händer darrade; hans ögon tycktes vara litet matta; det tog längre tid är vanligt innan han blef klädd och längre tid äfven för honom att läsa i sin bönbok, sedan Gander hade gått. Vid elfvatiden satte han sig ned vid skrifbordet, der Gander hade lagt allt i god ordning åt honom: penna, bläckhorn och papper. Han började skrifva; det var första brefvet efter hans sjukdom och resultatet blef ej deles nöjaktigt. De svaga fin mådde knappt hälla pennan och stilen var mycket darrande: Min käre Tom; min mest ilskade sonson! Datum och dessa begynnelseord voro, ehuru med svårighet, nedskrifna, då en mnackning hördes på dörren och lady Lydia steg in. Med sitt vanliga, själlösa leende ch den mjukaste röst hon kunde antaga vörjade hon fråga efter hans helsa och huru van hade sofvit på natten; han hejdade ienne i halfva meningen. Allt hvad han den föregående aftonen ått höra upprepade han nu för henne — tt det var J arvis, som hade tagit pengare, Jarvis, som hade gifvit anledning till kandalen med Emma Geach. Sir Dene ;ppehöll sig icke vid det orätta i sjelfva akef; han yttrade sig desto mera bestämdt örande Jarvis vanhederliga handlingssätt ti att låta skammen träffa en annan och