Aftonbladet – 25 april 1872, sida 2

et större bifall. Vid föregående tillfälle(g ia vi visserligen icke varit sena att påpeka, ig vad vi ansågo vära vår regerings misstag ch försummelser i dessa vigtiga förhand-m Ingar, men just derföre ha vi rättighet att )a äga, att saken tyckes stå så väl som denjy inder närvarande förhållanden möjligtvisli can, och att det är de båda parlamentshu-!a sens tydliga pligt att följa det vanliga för-Åg aringssättet i sådana frågor och öfverlemna Tt vt den ansvariga regeringen att kämpa med jn svårigheter, som redan äro stora nog och li; som parlamentet (genom sin mellankomst):f skulle öka, men icke rimligtvis kunna minska. u Såsom vi förut nämnt, ha korresponden ; serna från Berlin till Daily Telegraph an-l sående det spända förhållandet met lan Frankrike och Tyskland blifvit lesavouerade i den officiella tidningen Norddeutsche Allgemeine Zeilung. Denna desavoue-ls ring har likväl skett i en form, som visar, att de i en väsentlig punkt uttalat en åsigt, som regeringen i Berlin vidkännes, nemli-le gen att franska härens reorganisation i hög r grad retat Tyskland. Om Bismarck icke l sändt ett ultimatum till Versailles eller gif-11 vit order att mobilisera trupper, måste skär let, att döma efter det språk Norddeutsche I1 Allgemeine Zeitung för, icke sökas deruti,! att han saknar läst dertill; det felas honom jt blott medel att gå sina motståndare i för-! väg — denna politik å la Fredrik II, för ! hvilken ban med så mycken värma och sjelfjs känsla tog till ordet på riksdagen. Ettll plötsligt anfall på Frankrike utan annan j grund än att det bildar den störstå möjliga l här öch ntrestar den på bästa möjliga sätt, är han till följd äf inre och yttre hinder ur! stånd att företaga. Tyskarne önska just!l icke krig, om det kan undvikas, och de an-(s dra stormakterna; bland dem specielt Ryssl land, önska icke Frankiiko ytterligare för-j1 svagadt. Bismarck måste således finna sig uti, att Frankrike bildar en stor här, och han har derföricke vågatatt med någon åtgärd , möta Thiers bestämda, på den närmaste l kännedom om situationen i Europa baserade lj förklaring om, att freden för ögonblicket är ; betryggad och att ingen makt kan tänka på att hota den geiom bildandet af exklu-. sivå allianser. I Berlin hat man måst böja sig för detta faktum; men man har icke kunnat motstå begäret att gifva sin stämning luft och har söta vänligt begagnat nämnda engelska tidning till att hota Frankrike med de värsta saker, om det icke reducerar sin här och betydligt inskränker de militära utgifterna; då ändamålet är uppnådt, låtsar man Soil öm den bismarckska engelska tidningen blifvit förd bakom ljuset af några opålitliga korrespondenter; men ehuru l. de officlösa tidningarne i Berlin icke kunna, föra ett så hänsynslöst och utmanande l språk, medgifvet dock, som sagdt, Nord-. deutsche Allgemeine Zeitung, ätt bärens kon-l solidering och tillökning i Frankrike å nyo upptöndt Tysklands hat. Att presidenteiz tal, yttrar Bismareks speciella organ, icke gjort något gynnsamt intryck i Tyskland, är obestridligt. Den omständigheten, att Fraiikrike på samma gång som det ständigt klagar öfver sla stora förpligtelser till det tyska riket, satt 60 ellet 109 millioner mera på den årliga krigsbudgeten än ttider Napoleon III:s tid, manar visserligen till för igtighet. Värt förhållande skall komma att sätta sig derefter, öch det följer temligen af sig sjelf, att vi icke vilja förkasta oss med att utlemna den pant, viinnehafvå, och att vi således förlänga ockupationen mera än som under gynnsammare förhållanden skulle ha varit nödigt. Att likväl — likasom en blixt från en klar himmel — ett ultimatum skulle ha afgått till Frankrike och framlemnats af grefve Arnim, som icke en gång befinner sig på sin post, utan ännu vistas i Berlin — detta kan i sjelfva verket endast den tro, som har de oklaraste föreställningar om diplomatisk praxis och i synnerhet om beskaffenheten af utrikes ärendens förvaltning i Berlin. Endast den kan utsprida sådana rykten, som har intresse uti att andra tro dem, och det endast för en så lång tid att de fått plikta derför. Striden för och mot den obligatoriska undervisningen börjar i Frankrike antaga allt större dimensioner. Siöcle, som samlar underskrifter till förmån för saken, har på en enda dag mottagit listor med icke mindre än 2000 namn. Temps har redan erhållit 75,000 namnteckningar för den obligatoriska undervisningen och hoppas att vännerna af den goda saken skola, med afseende på frågans nära förestående diskuterande i nationalförsamlingen, ytterligare anstränga sig. Så snart alla tidningarnas listor ingått, skola de skickas till undervisningsföreningen, hvilken sedan förliden Oktober månad leder denna petitionsdemonstration. Generalrådens förklaringar hafva ansenligt befrämjat denna sak. Allmänna meningen i landet är afgjordare för den obligatoriska undervisningen än regeringen, hvilken i angelägenheter, der det klerikala inflytandet kommer med i spelet, bär kappan på båda axlarne. Den liberala pressen gör hvad i dess förmåga står, för att ingifva Jules Simon mod och förtroende till upplysningens seger. Under sin politiska rundresa i de vestra de larne af Frankrike kom Gambetta den 19 dennes till Havre, om hvilket besök Corresp. Havas meddelar följande: Strax efter sin ankomst gjorde Gambetta ett besök hos mairen, der han med denne och några andra närvarande förde ett vänskapligt samtal om Frankrikes närvarande ställning. Gambetta uttalade sin tillit och förtröstan till republikens framtid med afseende på det förstånd, den klokhet. det tålamod och den