Aftonbladet – 25 april 1872, sida 2

att afkläda sig, fick ej veta något egentlig hvad de hade talat om — en ovanlig sak ty sir Dene talade mera förtroligt me Gander numera än med någon annan. Föl jande morgon, den dag som vi nu tala om ringde sir Dene tidigt. Under det han å sin frukost, frågade han Gander lugnt, hvar för vissa förhållanden, hvilka länge varit be kanta på hela orten, hade blifvit dolda fö honom, som de likväl närmast rörde. Gander, som kanske kände sig litet sla gen, svarade icke genast. Jag hade trott, Gander, att åtminston du skulle sagt mig allt, om äfven andra ick hade så pass mycken heder, tillade de) gamle husbonden med ett uttryck af smärt: i rösten. Det har riktigt bränt mig på tungan sir, att få berätta saken för er, utbras Gander; men doktorn förbjöd s ng att tala om allt sådant, att jag inte vå gade. Ja, hade ej mrs Barber varit, skulle jag troligtvis kommit i grafven, utan att mir ista somsons heder och rättskaffenhet blif vit uppdagade för mig! Hvad tänkte vä Arde på, som lät mig förblifva i okunnig het härom ? Squire Arde tycks hysa något agg emot mr Tom, svarade Gander. Jag sade til squiren — det kan nu vara en vecka se lan — att det vore tid på, att ni fick höra sanningen, sir, men han anbefallde mig att innu tiga. Ni tyckas, vid min själ, alla ha samman. svurit er mot min stackars gosse! Du borde sanning blygas, Gander! Nådig herre, näst er är det rakt ingen verlden som gamle Gander är så tillgif ven som unga herr Tom. Men kommer det im på ett val mellan eder båda — hans in