Aftonbladet – 24 april 1872, sida 2

såg ej hafva Verkat tillräckligt gagnande. Skulle åter reservanternes af Första kammaren förslag antagas, så vore man på grund af der använda evasiva uttryck inne på subjektivitetens Område, der man kunde befara att sympatierna för några vissa politiska eller religiösa åsigter kunna göra sig gällande, Med undantag af kr Åstrand, hvilken, såsom förut är nämndt, yrkade afslag, var det blott krr Törnfelt och Ljunggren, som framställde några från utskottsreservanternes skiljaktiga yrkanden. Den förre önskade reservationsanslaget höjdt till 20,000 rår och ville att kontrollen skulle utöfvas genom af K. M:t på landstingets förslag tillsatte inspektörer. Den senare åter förordade det af Första kammaren fattade beslutet, hufvudsakligen derför att han fruktade det någon mindre önskvärd politisk eller religiös riktning skulle inom dessa skolor kunna göra sig gällande, hvilket gaf hr Hedin tillfälle att genmäla, det hvarje politisk eller religiös tendens enligt deras id vore för dem främmande. De talare, som i Första kammaren uppträdde till förmån för det beslut, hvilket der fattades, och alla uttryckte lifliga sympatier för folkhögskolan men önskade ställa benne under kontroll af staten, voro hrr frih. Stjernbiad, frih. Funck, Hallenborg och frih. v, Essen: Vid remisser för några dagar sedan af den kungl. propositionen om medels använ dande för upprätthållande af garnison i Carlskrona gjordes emot densamma i Första kammaren åtskilliga anmärkningar. Bland dem som dervid uppträdde befann sig äfven hr v. Koch, som dock förbehöll sig att framdeles, då han fått tillfälle taga närmärs kännedom om propositionen, få utförligare yttrå sig om densamma. I dag afgaf hr v. Koch det sålunda bebådade yttrandet, hvilket blef synnerligen vidlyftigt och afsåg att gifva skäl för talarens åsigt, att propositionen lemnade riksdagen i okunnighet om närvarande och blifvande förhållande med garnisonen i Carlskrona; att den ådagalade ett misstroende mot den representation, af hvilken hr krigsministern dock önskar ett nästan obegrämsadt förtroendevotumn, och att densamma kan gifva anledning till misshushållning med statsmedel. Tal, beklagade slutligen att den gick ut på att fortfarande lemna det sydöstra Sverige lika värnlöst som hittills. Då någon redogörelse för den i fråga va. rande k. propositionen icke varit offentliggjord, böra vi nämna, att den föreslår, att det under fjerde hufvudtiteln. uppförda anslag till marinregementet af 248,228 rdr 42 öre — i den må det genom regementets in dragning blifver disponibelt och följaktligen skulle, enligt 1871 års lagtima riksdags beslut, till statsverket ingå — måtte ställas till K. M:ts förfogande att till erforderligt belopp användas för upprätthållande åf garnison i Carlskrona, intill dess detta behof blifver på annat sätt uppfyldt; samt att, i händelse af riksdagens bifall till detta förslag, riksdagen jemväl måtte medgifva, att det extra ordinarie anslag af 65,000 rår, som i nu gällande riksstat finnes för landtförsvarsdepartementet anvisadt till stall och ridhus i Carlskrona, får i stället användas till uppförande af dylika byggnader i Landskrona. Förslaget är föranledt deraf, att riksdagen nu två gånger, förlidet år af sparsamhetsskäl och i år på grund deraf att armeorganisationsfrågan är hvilande, afslagitbegärdt anslag till uppförande af byggnader i Landskrona för sammanförande af de nui Engelholm, Helsingborg och Ystad förlagda sqvadronerna af regementet Carl XV och krigsministern ansett dermed ett väsentligt skäl för förflyttningen till Carlskrona af den nu i Landskrona förlagda delen af Wendes artilleriregemente hafva förfallit. Då hr krigsministern nu uppträdde för att bemöta hr v. Kochs yttrande, utvecklade han något närmare sin åsigt om Landskronas företräde såsom garnisonsort för artilleriet framför Carlskrona, der truppen finge flere mil till exercisplats och der det vore tvifvelaktigt om de fördelar i afseende å rekrytering och remontering förefunnes, hvilka erbjuda sig i Landskrona. Hr krigsministern förklarade slutligen, att meningen ej kunde vara att med den-begärda ringa summan uppsätta nya trupper. Hr Tornerhjelm replikerade äfven hr vKochs anförande och hr Wallenberg sökte att i afseende på sydöstra Sveriges värnlöshet anvisa honom såsom en tröstegrund, att om man ginge kompassen rundt, skulle man icke träffa någon del af Sverige som vore försvarad, yttrande talaren i sammanhang härmed några sarkastiska ord om det sätt, hvarpå man gått tillväga för att ernå ett förstärkt försvarsväsen. Slutligen anmärkte han att man ej borde klandra en krigsminister derför att han ej i hvarje detalj följde sin företrädares fotspår. Bevillningsutskottets betänkande JE 12, angående skrifvelse till K. M:t om bevillningstaxeringen i vissa läns lappmarker, bifölls i Första kammaren utan diskussion. I Andra kammaren bifölls samma betänkande vid anställd votering med111 röster mot 37. I sitt betänkande JA 31 hadelagutskottet föreslagit, att hr Ribbings motiom om upphäfvande af 2 2 i förordningen angående förbud mot lotterier icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Efter en diskussion, under hvilken hr Almqvist höll ett längre föredrag mot lotterier i allmänhet och hr v. Sydow försvarade utskottets utlåtande, blef detta vid anställd votering i Första kammaren antaget med 51 röster mot 39. Samma beslut fattades i Andra kammaren, ehuru utan votering. Till behandling företogs äfven i Första