Aftonbladet – 24 april 1872, sida 2

säkringar eller det sunda förnuft, som framlyste i hvart ord hon sade, som gjorde ett sådant intryck på sir Dene, är svårt att säga, men det vissa är, att en öfvertygelse om sanna förhållandet I samma stund fat tade honom. Den bittra orättvisa, som up der hela lifvet blifvit tillfogad Tom af lady Lydia och hennes familj, framstcd med ens tydligt och klart för honom. Han såg huru det hade varit, lika tydligt som om han läst i en spegel, det var som om fjäll hittills täckt hans ögon, men nu på en gång fallit af och hamn återfått sin syn. All hans fordna kärlek till Tom, som blot: hittills varit förtryckt, fyllde åter hela hans själ och den gamle mannen uttalade i Mary Barbers närvaro utan tvekan hvad han kände Enda barnet af min käre son, Geoffry! utbrast han, tillbakalutad i sin länstol, me dan tårar runno ned för hans vissnade kin der. Och honom har jag låtit lefva, bort stött ifrån mig och hemmet! Geoffry lemnade honom åt mig — ni vet att han det gjorde, Mary Barber, och på detta sätt har jag hållit mitt löfte! Så sträf och grånad och kall hon än var, kunde hon icke hindra sig från att få tårar i ögonen, då hon såg sir Denes sorg. På sitt enkla vis försökte hon att ingifva honom tröst: å Mötet med honom skall bli så mycket jufvare nu, sir. Var icke sörjande, nådig herre; det var ej ert fel, men deras, hvilka hållit honom skild från hemmet. Ni bör nte nu behöfva vänta så länge på att se honom åter. ; Fjorton månader ! klagade baroneten, som synbarligen inte fann någon tröst af hvad w0n sade. Jag har räknat veckor och dasar, medan han varit der borta och jag är nsam här, Det tyckes mig, att mitt lif har