Aftonbladet – 24 april 1872, sida 2

kammare, bifölls. Denna fråga kommer så-, ledes att afgöras genom gemensam votering mellan de åsigter, som omfattats af de tiol, reservanteriie från Första kammaren och ; le tolf från den Andra. Skilnaden mellan! lessa meningar ligger ej i sjelfva anslägets belopp, hvilket från båda sidor bestämts tilllj 10,000 rdr, ittän deri dels att Första kamf maren vill hafva anslaget till ett extra, då den Andra vill hafva det till ett reservationsätislag; dels att Första kammaren vill lägga kontrollen öfver medlens rätta. användning i K. M:ts, men Andra 1 landstingets händer. Den vid behandlingen af denna fråga mest i ögonen fallande omständigheten är det faktum, att ett utskotts beslut kan vara . uttryck af en enda utskottsledamots mening , och framträda beledsagadt af reservationer från 22 af dess 24 medlemmar. Tänker man rätt på vårt invecklade voteringssätt, låter dock saken lätt förklara sig, i det de nästan jemstarka partierna hvardera hellre föredrog afslag framför den andra positiva åsigten. På detta sätt blef afslag först genom ena partiets anslutning dertill antaget till kontraproposition, och sedan genom det andras i förening med. lotterilyckans gunst till utskottets boslut: Diskussionerna Voro i begge kamrarne,. ganska lifliga och visade i allmänhet stort) intresse för folkhögskolesaken. Att detta lj likväl var varmare i den Andra, hvarest man äfven tycktes hafva en klarare upp l, fattning af dessa skolors verkliga betydelse, ) torde icke böra förefalla förvånande. Merät öfverraskande var det deremot att i Förstal kammarell ännu få höra upprepas den för några år sedan ganska våääliga förblandningen ) af folkhögskola med högre folkskola, hvil ken begreppsförvirring det dock är att hoppas att ecklesiastikministerns upplysningar i dettå fall lyckades häfva, En annan invändning mot statsaiislag för dessa skolor, som gjordes af grefve H. Hamilton, ätt inga särskilda skolor behöfdes för meddelande af allmän medborgerlig bildning, ty en sådan borde alla skolor lemna, samt att detskulle plifva illa bestäldt om inga andra än folkhögskolornas lärjungär skulle blifva goda medborgare, torde snarare böra räknas till de skenbara än till de verkliga argämentens område, Större skäl för sitt bifall till utskottets afstyrkande förslag hade deremot år åstgter, som representerades i-Första kammaren af hr O: Mkman, hvilken just dikterat detta förslag, och i den Andra af hr Åstrand. Desse herrar uppträdde båda sågom vänner till folkhögskoleiden, nen ville att den skulle utveckla sig fullkomligt fritt och ätt dessa skolor endast skulle uppstå på sädäna orter, der man vore så öfvertygad om deras nytta, ätt man derför ville göra erforderliga uppoffringaf, Den förre betonade särskildt den omständigheten, ätt det vore af vigt att kommunerna sjelfve flnge, så mycket i deras förmåga står, bekosta undervisningeli gemt ansåg förra riksdagen genom sitt beslut rörande statsanslaget till folkskolorna hafva begått ett stört misstag och ville icke att man nu skulle göra ett nytt: Peremot ville han ej neka folkhögskolorna understöd, i fall ett dylikt behöfdes, men då borde de sjeliva 1 annän ordning begära ett sådant. Statsrådet Wennerberg, som i båda kamrarne deltog i diskussioder oeh varmt framhöll folkhögskolornas betydelse såsötm em vigtig länki vårt undervisningssystem — emedan et stor del af Sveriges söner ej böra gå miste om en högrå för dem nödvändig bildning, då de, med den betydelsö sllmogen i de skandinaviska länderna, och särskildt i Sverige, eger, äro kallade att deltaga både i statens och kommunens angelägenheter — förklarade sig likväl bäfva varit ytterst tveksam huruvida staten bör lemfiå näget bidrag till de samma eller ej. De böra uppväxa grunden af ett klart insedt bildningsbeof Hos folkat och utveckla sig ifullkomlig frihet. Ger stäten bidrag, kan det blifva dem svårt att bibehålla denna friliet, och uteblifver åter ett sådant, kunna blott de rikaste provinserna komma i åtnjutande af dylika nyttiga, ja nödvändiga bildningsanstalter. En medelväg vore att låta staten, ehuru med största försigtighet och utan att lägga sig i något slags reglementerände för dem, lemna ett bidrag. Den bör ej fråga efter hvilka medel folkhögskolan begagnar för att vinna sitt mål, men väl tillse att detta mål vinnes. Hvad beträffar de olika vilkoren för statsbidraget, som framstälts af reservanterie från Första och från Andra kammar ren, tycktes tal. gifvå företrädet åt de förra, Likväl syntes han vara villig att åt landstinget lemna rätt att uppgöra förslag till inspektör för folkhögskola, liksom föreslaget är med afseende på folkskoleinspektörerne. Hufvudsaken sade han sig vid sitt uppträdande i Andra kammaren dock anse vara att statsatslag beviljades. De fleste af de i Andra kammaren upp trädande talarne, hvilka med nedan nämnda undantag alla förorda det af kammarens reservanter afgifna förslag, nöjde sig med att i korthet tillstyrka det samma. Först efter ecklesiastikministerns uppträdande tog diskusoiien en lifligare fart, i det grefve Posse, frih. Ericson, hrr A. Key och Hedin på det starkaste motsatte sig all kontroll från regeringens sida öfver folkhögskolorna. Det var just en sådan, som reservanterne i denna kammare velat undvika, och denna punkt var det just, som utgjorde den hufvudsakliga divergensen mellan de båda reservationerna, I landstingets, kommunernas eller enskildes skyldighet att med två tredje delar bidraga till folkhögskolornas underhåll ansågs ligga en tillräcklig kontroll öfver deras utveckling i en rättriktning; och, då landstingets begäran om understöd för en skola alltid måste åtföljas af berättelse få Åt, RPUE KR PPS SE JA ELSE, POP FAR IS a FSD. VA