Aftonbladet – 23 april 1872, sida 2

We RA MSE RAR Se PR ji Frigorna om bankovinstens änvändande och V visandet af medel till förökande af riksnkens grändfond blefvo i går afton afle! orda jemväl af Andra kammaren. m Beträffande 1871 års bankovinst fattadelv ummaren utan votering enahanda beslutjg m Första kammaren, eller att nämnden nst skall användas till inköp af lätt reali-D bla utländska statspapper. 1d Deremot blef bankoutskottets af Förstala ammaren förkastade förslag, att riksdagen fi ulle för sin del besluta, att 2 millionerl: E bankens reserverade medel må användas ll grundfondens ökande, så att den kan hö-f 8 till 27 millioner rdr, af Andra kamma-d en bifallet, till följd hvaraf sålunda kam-n arne i denna fråga stannat i skiljaktigan eslut. S Förslaget att använda 1871 års banko-lf inst till inköp af utländska statspapper, t önte i Första kammaren motstånd endasto fhr J. J. Ekman, som yrkade medlenss 1 1 i Å j l ; ( i j i nvisande åt riksgäldskontoret, för statens llmänna behof; anförande han till stöd för etta yrkande sin åsigt, att om tullsatserna kaffe och socker blefve nedsatta och om ! nder nästa år den beviljade millionen till )scarshamnsbanan blefve utbetald, så komme e påräknade öfverskotten vid nämnde års lut att nedsjunka till noll. Den modifikaion af bankoutskottets förslag, nemligen tt utur detsamma skulle uteslutas bestämnelsen om engelska consols, som sedan blifit af båda kamrarne godkänd, föreslogs . örst af hr Wallenberg, som förklarade sig: isserligen helst skulle hafva sett att meden i första rummet användts för att ur tatens räkeäskaper utplåna den der ännu igurerande skulden till banken för 1808 års rigskostnader, men då han ej hade hopp att e denna mening vinna framgång, och då senom inköp af främmande statspapper banxen verkligen blefve förstärkt — något som ej inträffade, om medlen reserverades för utolanterande af en mängd lånekontor i orserna, hvilket talaren befarade från åtskiliga håll afsågs med yrkandena på reserverande af medel för bankens egen räkning — biträdde han förslaget om sådant inköp, då statsverkets ställning sådant medgaf. Han gjorde detta bland annat äfven derför, att ju starkare banken blefve, desto mindre betänklighet borde man hysa mot afskaffandet af tvångskursen på bankens sedlar. Hr Wallenbergs yrkande biträddes af friberrarne Stjernblad, Skogman och v. Schwerin, hrr de Mareg och Rydqvist samt grefve H. Hamilton. Af dessa förordade friherre Stjernblad åtgärden, i syfte att dermed betrygga bankens förmåga att infria sina sed lar, men ej för att utsträcka bankens lånerörelse, Frih, Skogman begagnade tillfället att afgjordt uttala sig mot systemet att utplantera en mängd lånekontor i orterna, och grefve Hamilton betonade, ätt han ansåg den nu föreslagna åtgärden icke böra lägga hinder i vägen för medlens anlitande framdeles för statens allmänna behof. I Andra kammaren yrkades at frih, C. G. Hierta och Gripenstedt samt hr Wijk att bankovinsten skulle användas till infriande af statens skuld till banken för 1808 års krigskostnader. Emot dem och till försvar för bankoutskottets förslag, modifieradt i öfverensstämmelse med Första kammarens beslut, uppträdde deremot hrr Agardh, Dufva, J. Rundbäck, P. Olsson, Gumelius, An ders Johansson, Schmidt och Gustaf Johansson. Då äfven i denna kammare uttalanden hade förekommit mot en befarad: plan att genom bankens förstärkande möjliggöra ett större antal afdelningskontors upprättande, framhöll hr Dufva det i hans tanke inkonseqventa deri att, på samma gång man lofordade privatbankerna för deras system att använda så många filialkontor som möjligt, se något orätt i ett likartadt förfarande från riksbankens sida. I anledning deraf att frih. Gripenstedt ansett, det ej blott utländska utan äfven svenska statspapper, såsom åtnjutande för närvarande ett större förtroende kanske än alla öfriga, borde få inköpas, anmärkte hr Dufva, att detta icke skulle innebära annat än ett inköp af svenska statens egna skuldsedlar, något som för densamma aldrig kunde betraktas såsom ett kapital. Det af oss redan i går omförmälda röst förhållandet — 71 mot 23 — vid det af Första kammaren beslutade afslaget å bankoutskottets förslag rörande medels afsättande för grundfondens höjande antyder, att detta förslag i denna kammare rönte ett kompakt motstånd. Det försvarades emellertid af hrr de Mare, Nordström och Rydqvist. Försla gets förkastande påyrkades deremot af hi Wallenberg. Vice talmannen, hr Fåhreus. påvisade den ytterst bristfälliga formule ringen af utskottets förslag. Först inne höll det att riksdagen skulle fatta beslutet för sin del, ehuru det här icke var fråga om ändring af banklagen, utan utskottet väl hade afsett att förslaget skulle betraktas såsom en bankfråga, rörande hvilken riks dagen ensam har beslutande rätt. Vidare innehöll förslaget, att medlen må använ das till grundfondens höjande, och det skulle derföre kunna inträffa, om detsamma biföl les, men sedermera förslaget om ändring ai banklagen, hvilket måste behandlas i der ordning som är föreskrifven för afgöran de af civillagsfrågor, blefve förkastadt, att riksdagen fattade ett beslut, som ej kun de befordras till verkställighet. Fö! den händelse kammaren skulle i sak var: för förslaget, hemställde hr Fåhreus der före att, till undanrödjande af de formell: betänkligheterna, beslutet måtte så affattas att kammaren för sin del beslöt, att riks dagen måtte förklara, att 2 millioner rd: skulle reserveras för att blifva tillgänglig: till grundfondens ökande, derest beslut der om kan blifva i grundlagsenlig ordning