Aftonbladet – 22 april 1872, sida 2

ned anhållan att K. M:t täcktes taga i öf-: ervägande dels i hvad mån målskjutnings-: fningar inom kommunerna må kunna anrdnas; dels, ock i hvad mån och på hvad ätt en obligatorisk undervisning i rekrytildningens första grunder skulle kunna utträckas till alla af staten eller kommunerna inderstödda undervisningsverk, samt huruida icke jemväl en högre grad af militär isk bildning för dylika läroverk ej bivi tande ynglingar, ifrån de fyllt 15 år, till less de inträda i beväringsåldern, skulle cunna inom kommunerna meddelas; samt till n kommande riksdag derom aflåta förslag. Med afseende å första punkten förklarade ig hr af Klint visst icke underskatta vigen af det dermed afsedda ändamålet eller len fosterlandskärlek, som dikterat förslaset, men kunde dock ej bifalla det samma, medan K. M:t begärt anslag till målskjutingar i ganska stor utsträckning och man vorde afvakta resultatet deraf, innan man ramkom med begäran om nytt förslag. Hr Abelin sade sig närmare vilja bestämma sin uppfattning af denna fråga. Öfvertysad, som han är, om nyttan och fördelen af militäröfningar i skolorna, emedan de stärka fosterlandskärleken och ilifva det manliga sinnet, sade han sig dock ana att man borde så till väga med måtta och urskilning, i fall ändamålet, en sund själi en sund kropp, skall vinnas. Derför finge de ej vara tröttande utan borde för de spädare gossarne hafva karakteren blott af en ordnad lek. Militär exercis borde ej komma i fråga förr än vid 15 års ålder, hvilken sällan uppnås af folkskolans lärjungar, hvarför bestämmelsen ej blefve på dem tillämplig, men deremot väl vid elementarläroverken, derlärjungen brukar qvarstanna till inemot tjugu års ålder. Militära öfningar för ynglingar från 15 till 21 år, som ej tillhöra skolorna, vore af vigt, men tal. säge ingen praktisk grund för deras tillämpning, ty för att vara af nytta måste de blifva obligatoriska, och kontrollen öfver dem blefve alltför svår. Deremot betonades starkt värdet af målskjutningar. Genom dem skulle man snart komma derhän, att skjutskicklighet skulle anses för en stor medborgerlig förtjenst; försvaret komme att stärkas och kostnaderna att minskas. För den skull helsade tal. med glädje K. M:ts förslag i detta afseende. I ungefär samma riktning yttrade sig hr Hasselrot, hvaremot förslaget ogillades af hr Braun och grefve af Ugglas, af hvilka den förre yrkade bifall till Andra kammarens beslut i ämnet. Hr von Koch, det tillfälliga utskottets ordförande, yrkade i ett längre anförande bifall till första punkten, hvilken likväl utan votering af kammaren afslogs. Andra punkten i utlåtandet föranledde ej till någon annan åtgärd, än att den lades till handlingarne, sedan v. talmannen, hr Fåhreus, med hvilken grefve H. Hamilton och h. exc. grefve Sparre förenade sig, framhållit de formella betänkligheter, som förelågo för dess upptagande till behandling, enär utskottet, i stället för att utlåta sig öfver Andra kammarens i frågan fattade beslut, framkommit med ett helt nytt förslag, hvarigenom det öfverskridit sin befogenhet. Såväl utskottets som kammarens rätt att behandla frågan i sin helhet förfäktades af hrr v. Koch och Lagerstråle, hvilken senare framhöll exemplet af medicinska frågan såsom bevis på att en uppfattning, motsatt den af de förut nämnde talarne uttryckta, helt nyligen gjort sig gällande. De båda i lördags f. m, af Första kammaren behandlade betänkandena rörande skyldigheten att deltaga i byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse samt om skyldighet att bygga kyrka, prestgård och tiondelada, förekommo i lördags afton i Andra kammaren, som, i likhet med hvad som förut hade skett i medkammaren, återremitterade till lagutskottet de af utskottet afgifna förslagen till underdåniga skrifvelser i båda dessa ämnen. Men Andra kammaren, som i likhet med den Första afslog öfriga motioner rörande prestgårdsbyggnadsfrågan, biföll deremot, med 90 röster mot 57, hr Hörnfeldts motion om upphäfvande i de församlingar, der reglering af presterskapets löner egt rum, af socknemännens skyldighet att bygga och underhålla tiondelada.