Aftonbladet – 22 april 1872, sida 2

Lyckas de återigen, så har jordegaren visserligen rätt att såsom delegare till hälften ingå i företaget, Men oftast kan han det ej, emedan det grundas på aktier tillså hög teckningssumma, att han ej kan anskaffa hälften deraf. Följden hade ock blifvit att i Skåne hela socknar tvärt emot egarnes vilja öfvergått i utländingars händer, hvilket ådagalade att eganderätten hvilade på : lösa grunder. Tal. medgaf att grufvestad-! gan möjligen från början varit riktig, närl inga undersökningar egtrum och man derför ville uppmuntra dertill. Nu deremot vet man hvar formationerna äro sådana, att stenkol der böra finnas, så att man snart sagdt hvar som helst inom en mycket vidsträckt yta kan med hopp om framgång nedsticka bor-; ren. Tal. slutade med att yrka återremiss. . I samma syftning talade hr v. Möller, som visade att enligt nuvarande grufvestadga kunde en jordegare till följd afinmutningar: beröfvas hela sin jord, med undantag af 100: famnars bredd åt alla sidor från boningshu set, Visserligen borde bergsbruket uppmuntras, men ej på bekostnad af jordbruket, som : dock är landets hufvudnäring. Tal. ville ej bestrida inmutningsrätten på andra håll, men väl i Skåne, som är ett slättland, hvars geologiska bildning är fullkomligt känd. Bibehålles nuvarande lagstiftning, blefve enda skyddet för jordegaren att utbetala en årlig skatt till bergmästaren för att sjelf inmuta sin jord. En revision af grufvestadgan vore derför behöflig för att få inmutarerätten inskränkt och med afseende å stenkol alldeles borttagen, såsom fallet är i Sachsen, der bergsbruket bedrifves på ett särdeles rationelt sätt. I detta syfte önskade tal. återremiss, och förenade sig i detta afseende grefvarne Posse och O. Mörner samt hr Trolle med honom. terremiss i syftning att få grufvestadgan reviderad yrkades af hrr frih. Nordenfalk, Hasselrot, Reutersvärd, Hallenborg och Nordström, af hvilka den senare yrkade att man för frågans rätta bedömande borde efterse hvilketdera, bergsbruket eller jordbruket, mest gagnat civilisationen, ty derpå berodde hvilketdera från statens sida borde åtnjuta mesta uppmuntran. . Han tilltrodde sig väl icke att afgöra denna fråga, men ansåg dock för säkert att bergsbruket mera befordrade en högre teknisk och mekanisk skicklighet. Detta hade ock varit orsaken till att det i äldre tider ansetts värdt uppmuntran och till uppkomsten af bergsregalet. Dock medgaf tal. å andra sidan att inmutningsrätten innebar en svår servitut för jordegaren, äfvensom han ej ansåg fullt klart huruvida den vore tillämplig på stenkol, hvilket åter berodde på om dessa kunna anses för mineralier. Hrr von Sydow och C. Ekman ville ej motsätta sig äterremissen, dock ej med det af hr v. Möller föreslagna tillägget. Starkt betonande gagnet för bergsbruket af inmutningsrätten, ansågo de att den samma äfven befordrat stenkolsfynden, som vore en stor fördel för hela landet, äfven om en och annan jordegare derpå blifvit lidande. Ännu starkare framhölls att enskild rätt finge vika för allmän af hr Brun, som förklarade sig betrakta frågan ur en högre allmännyttig synpunkt och på denna grund yrkade bifall till betänkandet. Ett lika yrkande gjordes ock af hr Berg, som dervid försäkrade sig ej vara ledd af tanken på egen eller det stenkolsborrningsbolags fördel, hvari han var delegare, samt ansåg en skrifvelse obehöflig, då frågan redan (ehuru visserligen i en. helt annan form) vore under K. M:ts handläggning. Hr Troilius framhöll starkt sin öfvertygelse att inmutningsrättens borttagande skulle inverka ogynsamt på bergsbrukets utveckling, men medgaf tillika både attförhållandena i Skåne tarfvade särskilda bestämmelser och att en revision af grufvestadgan vore behöflig, hvarför han förenade sig med dem, som yrkat återremiss. I Andra kammaren förekommo till största delen Bamma argument som i Första. Diskussionen öppnades här af motionären i ämnet, hr Grill, hvilken i ett längre föredrag anförde flere bevis på de missbruk, hvilka föranledts af inmutningsrätten, som han påstod hafva verkat föga till bergsbrukets utveckling. För återremiss yttrade sig frih. Tamm, grefve Posse, hrr Sven Nilsson i Efveröd, Carlen, P. Olsson från Helsingborg, Edström, Sven Nilsson i Österslöf och Ola Jönsson. Af dessa betonade i synnerhet grefve Posse de stora olägenheter, som följde af inmutning utaf stenkolsfält i Skåne. Grefve Sparre förklarade att motionen ej gifvit utskottet någon anledning att föreslå förändring i inmutningsrätten af stenkol, men blefve ärendet återremitteradt, vore det oförhindradt att taga äfven denna fråga i öfvervägande. En dylik inskränkning af inmutningsrätten öfverensstämde också med den riktning, lagstiftningen förut beträdt, och hvarigenom det ena fossiliet efter det andra blifvit från inmutning undantaget. terremiss yrkades äfven af hrr Johansson från Örebro län och Nordenskiöld, hvilka dock bestredo riktigheten af hr Grills omdömen och ansågo inmutningsrätten just hafva föranledt bearbetningen af många, ja, tusentals grufvor. Likväl kunde nog en revision af grufvestadgan vara behöflig, särdeles med afseende å stenkolsfynden, då en skilnad onekligen borde göras mellan mineralier och fossilier. Bifall till utskottets förslag förordades blott af hr Gustafsson i en af honom uppläst skrifvelse från hr Ehrenborg, hvaril denne sökte visa, att i de egentliga ochj största bruksdistrikten önskades ingen förändring i inmutningsrätten. I lördagens aftonplenum biföll Första kammaren lagutskottets betänkanden, afstyr-; kande väckta motioner dels om en lagbestämmelse i fråga om klander af annans åt-. komst af fast egendom, dels om ändring il föreskriften om sättet att använda öfverflödig skog på ecklesiastika boställen samt. afslog kammarens första tillfälliga utskotts hemställan om utarbetande af fullständig: förteckning. öfver alla nu gällande lagar och. författningar. Samtliga dessa beslut fatta-,: des utan någon synnerligt anmärkningsvärd 1 diskussion. f ; Tun man Am 1 mm 8 klan