Aftonbladet – 18 april 1872, sida 3

SKER Ce NE vanmäktigt raseri. Han visste nemliger ganska väl hurudan den mannen var, son han hade att göra med. Det skulle skett ett par timmar förr kapten, om inte postvagnen blifvit uppe hållen af snön, yttrade polismannen kallt — Arresteringen skedde för en betydlig skuld och kaptenen visste att detinte skulle hjelpa honom det ringaste om han satte sig till motvärn; öfvertalande och motstånd voro här vid lag lika fruktlösa. Den olycklige kaptenen fann dessutom snart att ödet var honom alls inte bevåget: arresteringen hade bevitnats af två personer, af hvilka den ena var Mark, betjenten vid Arde Hall, och der andra Sam Pound. Nyheten spred sig ha stigt som vinden. Tillfångatagare och fånge, gigg och kask fortsatte långsamt vägen till Beechhurst Dene. Jarvis var i en häftig feber att åter bli fri och så skulle vi med hafva varit j hans ställning. Det fanns blott en utväg dertill, pengarnes inbetalning, eller en borgen jemngod med pengar. Det skulle varit möjligt. ehuru långtifrån troligt, att sir Dene hade arrangerat saken, ifall han varit i stånd dertill, men hans, ännu halft sanslösa belägenhet gjorde detta otänkbart. Fideikommissarien, unga Dene, var ej heller der — ingen fanns, utom den unga lagkarlen. Du går ju i borgen för mig, Otto? sade kaptenen, som i denna stund kände sig mycket hågad att skjuta någon för pannan — måhända helst sig sjelf. Kan omöjligt taga mr Otto Clanwarings borgen, anmärkte mr Rilling tvärt — han hade en ovanlig förmåga af naturen att yttra sig tvärt, denne man, Tar ingen annang namn än baronetens, sir Dene Clanwarings. Men ni hör ju att sir Dene är sjuk; har