Aftonbladet – 18 april 1872, sida 3

endast af borgareståndet med 25 röster mot 26. Så stor var farhågan för att utvidga tvångsktitIsen. Säge hvad man vill om de gamla riksstånI dens tunga arbetssätt, men man kan dock icke förneka att de hafva ganska många goda beslut till sitt kredit, beslut som äro sådana, att vi kunna afundas dem. . Då den nu föreslagna grundlagsändringen uppIgifves uteslutande afse att kunna införa ett myntsystem, grundadt på guld, så ehurn jag icke anser något hinder härför finnas i grundlagen, ber jag nu att få kasta en blick på myntreformens ställning. Med stort nöje har jag hört herr finansministerns yttrande för densamma; hoppas hans intresse skall fortfara. Myntkomiten afgaf i Augusti 1870 sitt betänkande, deruti föreslogs Fastställande af en viss kurs, till hvilken carolinen må emottagas till betalning i alla kronans kassor,. Vet vill synas som åtminstone denna åtgärd kunnat medhinnas inom 1870 åts utgång — den vidtogs först den 29 December 1871. Emellertid anser jag ingen skada timat genom dröjsmålet, emedan tyvilvelsmål vil kan uppstå om hvilken myntfot af guld, söm 4i böra ansluta oss till. Jag är en varm vän af guldfranc-gystemet och har derom framställt förslag. Men motionen vid deina fiksdag efgefs icke i förhoppning att få densamma antagen, utai endast på det att det skulle stå mig öppet begära detta system såsom motförslag, i fall något annat förslag, som jag ansåg alldeles befängdt; skulle komma på tapeten. När emellertid lagoch bankoutskottet med åberopande af 1869 års skrifvelse till K. M:t angående frågan om öfvergång från nuvarande myntsystem till guldmyntfot och -då icke heller nu församlade fiksdaäg från K. M:tfått emottaga förslag i förevarande ämne, så afstyrktes det af enskild motionär framställda förslaget. Då detta betänkande föredrogs, yttrade jag aldrig ett ord derom, emedan frågan befinner sig på den ståndpunkt, att vi böra taga i allvarligt öfvervägande till hvilket af de stora nationernas guldmjintsystem vi böra ansluta oss. Valet måste göras emellan, guldfrane-systemet och det nya tyska riksguldmyntet. Något tredje finnes icke, för mig åtminstone, ty att nu blåsa Ht i G M. Stjernsvärds förslag att prägla guldmyntstyckeon å 10 rdr rmt, kan jag icke tänka mig, då vi derigenom ingen fördel vunne och intet reformarbete blifvit afslutadt: Fn fåtalig hation måste ansluta sig till något myntsystetm, som är antaget af de nationer, som utöfva betydande inflytande å verldshandeln... Det är motbjudande för mig att tänka mig någon myntreform som icke har utsigt för sig att, om tj samtidigt, åtminstone framdeles blifvå at Norge antagen. I afscende på det tyska systemet, som nyligen Wlifvit dekretetadt. må ihågkommas, att genomfördt är det äh icke: och det erfordras de styfva tömmar, hvarmed regementetet i Tyskland föres, för att kunna genömföra den Teförmen: Petta Aystem medför stora fördelar för Preussen, men Sydtyskland får deremot vidkännas ganska betydliga olägenheter; Jag behöfver blott erinra, att en Gulden, Sydtysklands nuvåranas fräkneenhet, motsvarar 1 och 35, ny Riksmark. Tror heir tältashnen väl att detta är en ledig öfvergång? Äfven El anmän fråga har lemnats olöst. Förbindelser å alla de äldre i Tyskland gängse myntsystemen hafva genom läg Hliffit förklarade betalbara efter en viss tariff i det nya riksguldmjntet. Men HamburgerBanco-marken, å hvilket värdebegrepp så många låneaftal och obligationer äro lydande, är icke omnämnd, emedan den icke förekommer i formen af mynt. Häraf torde rätt många svårigheter uppkomitiä. å konstitutionsutskottet nä behägat föreslå att alla riksbankssedlar, de må lyda å hvad sött helst, skola för all framtid tilläggas tvångskurs, så nödgas jag erinra om konstitutionsutskottets utlåtande år 1870, deruti förklaras den omständigheten att tiksbahkastdlatne skola anses såsom ynt vara -ett ingrepp i eganderiällin tel detta den vidsträcktaste skala, som göres icke blott möjligt utan fullt lagligt genom 4 72 regeringsformen. Konstitutionsutskottet erkände då att det ni varinde stadgandet var ett ingrepp i eganätten och dertill eu lätligt ingrepp I egandeen, men nu har konstitutionsutskotiet före: agit riksdagen att utvidga devva ingrepp ieganderätten. Det innebäres i detta försiag att om vi få sedlar lydande å guld, dessa redan på förhand skola tilletkänhas trångskura. Vi hafva att glädja oss åt en sund ekonolnisk ställning och ett allihänhare välstånd äh någon af osh tillförene tuppletvat. Skola vi utider sådana förhållanden inregistrera i Våra hntialet ett Pestat, som utvidgar det ingrepp i eganderätten, hvilket i sträfvat att utplåna ur våra lagar. Jag kan icke rätt förstå huru utskottet kunnat föreställa sig att Första kammaren skulle kasta öfver bord sina åsigter i denna fråga, uttalade vid fyra riksdagar, med en tillväxande enighet. r 1868 med 65 ja, mot 33 nej. 1869 732 23 a 1870 178. 15 2 1871 TJ a 14 a . Jag föreställer mig att man i allmänhet i hela landet förväntar något helt annat af Första kam maren. Denna katnmares ställning inom representationen är icke den angenämaste, Hvarje skattebörda, som Flägges genom gemensam Votering, tror man Första kammaren hafva vållat. För hvarje lättnad i bördörna anser man sig hafva att tacka Andra kammaren. Ställningen icke angenäm för Första kammaren, men den r väl finna sig dervid, blott nationen vet och kan trygga sig vid att kammaren öfvervakar att icke förhastade beslut i stora rättsfrågor må fattas. Det är vår uppgift inom representationen, och den måste vi upprätthålla. Jag tror det va-: rit lagstiftarens mening att här inlägga ett konservativt element. Jag tror att valkorporationerna så uppfattat saken, att döma af ledamöternas samhällsålder och samhällsställning. Men om Första kammaren skulle låta komma sig till last ett så grymt lättsinne, att den kastade öfver bord sina åsigter blott derföre att medkammaren ännu ke kommit till insigt om hvad som i denna fråga för landet är oundgängligen behöfligt, så befarar jag att i sådant fall Första kammarens anseende skulle komma att lida oerhördt. Jag har många gånger begärt att vi skullel: göra framsteg i ekonomiska frågor. Jag har understundom haft att glädja mig åt understöd för mina framställningar. Hr talmannen kan lätt fatta huru påkostande det är för mig att se nu föreliggande fråga undanskjuten för ännu ett år; men jag nödgas, emedan eganderättens beryggande. är en större fråga än myntreformen, bönfalla att Första kammmaren må hindra ett tillbakagående, hvilket blef följden, om konstitusionsutskottets nu framställda förslag antogs. Hr W. jakade afslag, men förenade sig, sedan kunnigt blifvit att Andra kammaren återremitterat punkten, med dem som yrkat återremiss, hvilket utan votering blef Första kämmarens beslut. (Forts.)