Aftonbladet – 17 april 1872, sida 2

menade ni med er fråga om jag haft en svår resa på sjön och om jag trifdes i Irland? Hvarför skulle jag ej fråga derom? svarade Susanna. Hela verlden vet att du har varit i Irland. Der har jag aldrig varit med min fot, sade flickan mycket bestämdt. Aldrig varit i Irland! upprepade Susanna, öfverraskad vid det sannfärdiga uttrycket i hennes röst. Alla menniskor påstodo likväl att du farit dit. Hvarför skulle jag ha farit dit? Hm — det sades att du hade följt mr Tom Clanwaring ditöfver från Bristol. Eller kanske reste du efter? Fastän endast stjernorna gåfvo någon belysning, kunde Susanna Cole se det uttryck af förvåning, som långsamt spred sig öfver Emmas ansigte. Det tycktes liksom hon icke först kunde fatta meningen. Hvilka narrar de måste vara här på-orten! utbrast hon, då hon ändtligen insåg hvarthän Susanna syftade; nej, de kunde aldrig tänka något så tokigt! Hvarenda själ i hela socknen både har tänkt och talat om att så förhöll sig; ljöd Susannas svar. Inte alla — det är alldeles omöjligt, Inte Black — inte heller kapten Clanwaring. Jo, båda två, sade Susanna med mycken ifver. Om jag ej mycket bedrar mig, var det just Black, som först spred ut saken, oeh kaptenen, som berättade den efter honom. Jag har sjelf hört dem säga det. Pe hörde haft bättre reda derpå Ännu några minuter stodo de qvar på samma plats under samtal med hvarandra, utan att tänka på kölden och på den djapa snön, Då Susanna Cole slutligen gick vidare, höjde hon sina händer — hon hade