Aftonbladet – 17 april 1872, sida 2

Arbetarerörelsen i Englands jordbruksdistrikter, hvilken började med de af oss vid flere tillfällen omnämnda strikerna i grefskapet Warwickshire, gör nu, såsom man kunde förutse, sin rund kring hela landet och utbreder sig med så mycket större hastighet som hon möter mera sympatier äfven bland andra samhällsklasser än rörelsen bland fabriksarbetarne. Bidrag inflyta rikligen till föreningskassorna på samma gång som anbud om arbete göras. Med denna rörelse bland jordbruksarbetarne förenar sig emigrationen och bidrager i hög grad till aflöringens höjande, i det den minskar antalet af arbetare. Godsegare och arrendatorer äro i värre bryderi än någonsin öfver den ställning, i hvilken deras motstånd mot de af arbetarne först framställda fordringarna försatt dem. Presterskapet, som i början var af mycketdelade åsigter angående denna rörelse; tyckes nu mera gynsamt stämdt för densamma. Åtminstone lofvade flere prester vid ett möte i Farnbury den 8 dennes att understödja arbetarnes fordringar och förklarade, att de ansågo att den förening, som tagit deras -sak om händer, verkade lika mycket i arbetsgifvarnes sanna intresse som i arbetarnes. Den berömde predikanten Spurgeon har på det mest afgjorda sätt uttalat sig för arbetarnes sak. Han betygade sin glädje öfver att jordbruksarbetarne börjat röra på sig och göra strike och förundrade sig blott öfver att de icke gjort det längesedan, då arbetslötien ofta vär så ringa att den knappt räckte till bröd åt deras familjer, och deras behandling var sämre än negerslafvarnes. I fråga varande af jordbruksarbetarne i Warwickshire bildåde förening:inskränker redan icke mera sin verksamhet inom gränserna af detta grefskap. Från alla orter mottager dess verkställande utskott bref, i hvilka begäres råd angående. organiserandet af filialföre: ningar. Från alla orter uppfordras föreningens ordförande, mr -Arche, att komma landtbefolkningens oerfarenhet till hjelp med nödiga upplysningar. För att kunna tillmötesgå alla dessa uppfordringar har det verkställande utskottet måst dela England i fere distrikter och skicka talare åt alla håll. Man har beslutit att sammankalla möten i Coventry, Stratford, Warwick, Banbury och alla jordbrukets hufvudorter. Man talar om en nationalkongress i Leamington för att bringa till stånd en sammansmältning af alla de lokala föreningarna till ett enda samfund. Ordförandeskapet i detta lär man ha tillbjudit mr Dixon, underhusledamot för Birmingham. Mr Dickens, president för juryn i WarWickshire, har vid sessionens öppnande erkänt arbetareföreningens laglighet, men på samma gång hotat med vidtagandet af åtgärder mot medlemmar af densamma, som göra sig skyldige till lågstridiga handlingar. Härtill bör man lägga ett yttrande af lord Radnor vid öppnandet af domstolssessionen i Salisbury. I detta ögonblick, sade han, eger bland jordbruksarbetarne i flere grefskap uti England en arbetsinställning rum eller rättare sagdt en rörelse för erhållandet af högre aflöning. Som nationalförmögenheten under de sista åren i hög grad tillvuxitoch nästan alla klasser dragit fördel deraf, är det rättvist att detta kommer äfven jordbruksarbetarne till. godo så väl som de öfriga. De äro således isin