Aftonbladet – 17 april 1872, sida 2

ha slöja och orangeblommor, och -det skall icke den andra. Jag har alltid trott att miss Arde förr eller senare skulle bli hans fru, yttrade Emma Geach, Tom Scrope är en granntyckt, ung herre, han, som inte tar en flicka bara för pengarna, Scrope Manor är ett rart ställe; det blir inte något dåligt hem för henne. Hvem har talat om Tom Scrope, om jag får fråga? sade Susanna litet snäsigt. Det är inte han. Inte! Hvem skall hon då gifta sig med? Kapten Clanwaring, vet jag! Den smysande Indianen måste visst vara lika dödt som i villande skog, hvad nyheter angår. Den erhållna upplysningen tycktes göra ett starkt intryck på Emma Geach. Ett stycke tårta, som hon just skulle föra till munnen, stannade på halfvya vägen; hennes ansigte blef blossande rödt och derefter dödsblekt. . Kapten Clanwaring! Han är det ej, som skall gifta sig med miss Ardel Nå, jag må säga, du skulle kanske veta det bättre än jag ? utbrast Susanna, Det är just kapten Jarvis Clanwaring, och ingen annan, lita på det, Emma Geach. Emma Geach tycktes bemöda sig om att återhemta sig från sin öfverraskning eller åtminstone dölja densamma. Hon åt på sin tårta med den största ifver och såg på den så noga, som om hon försökt att räkna plommonen. Man kan inte vara bortå några månader utan att en hel hop nytt inträffar på orten, yttrade hon i likgiltig ton. Sedan huru länge har han sökt vinna henne? Sedan huru länge! upprepade Susanna. Ja, det är väl mest ett år sedan han första gången friade, ön ville inte alls höra