Aftonbladet – 16 april 1872, sida 3

MTI TIA AHNUTVIUGA all VtCBdglla Bla a LVU Vär del derför att ej alla kanna göra det — och någon annan orättvisa ligger ej utilegningsrättens medgifvande — handlade lika klokt och lika rättsenligt, som den, hvilken nekade den seende att begagna sig af dagens ljus derföre att ej de blinde kunna göra det? Godt eller ondt, blir det likväl efter all anledning lag, hvilken vi, och såsom vi hoppas alla andra, då villigt skola underkasta 088. Har det, med ett ord, under sådana förhållanden kunnat undfalla våra lagstiftare: 1:0o) Att om staten onekligen har rätt tilll ett under alla förhållanden tillräckligt antal. försvarare, han lika säkert, så länge han erhåller detta antal, saknar all rätt alt hindra någon värnepligtig att i sitt ställe sätta annan duglig man eller att hindra någon att åtaga sig en annans förbindelse eller att af någon) — på grund af ett eller annat förhållande från personligt utgörande af denna pligt be-l. friad värnepligtig — fordra någon penninge-l ersättning eller s. k. värneskatt; 2:0) Att påståendet det genom legnings-: rättens bibehållande krigstjenstens faror och mödor hvälfvas på de fattiga klasserna saknar all sanning ; 3:0) Att den genom bibehållandet af samma rätt förespeglade brist på intelligens inom armån saknar all sannolikhet; samt 4:0) Att de dånande orden om orättvisa emot den fattige, som vid frågans behandling blifvit fällde, antingen äro tomma på all mening eller innehålla ett öppet erkännande af gocialismens läror. Men ännu är detta beslut icke någon lag ; ännu är det oss tillåtet att om dess riktighet 1 hysa tvifvel, samt att yttra dem; ännu är det oss tillåtet att till den majoritet inom riksdagen, hvilken vi få att tacka för följderna af detta beslut, ställa några frågor, och af denna frihet skola vinu begagna oss, Har det kunnat undfalla lag-utskottetsledamöter att denna fråga är en rätts-fråga, hvilande på den uppfattning man gör sig om medborgarens ställning till staten, samt att hon således från denna synpunkti första rummet bort betraktas? Har det kunnat undfalla de riksdagsmän, hvilkas. ställning, såväl utom, som inom riksdagen, ålagt dem pligten att företrädesvis betänka denna fråga och att åt sina landsmän meddela dessa tankar; samt väl kännande deras förkärlek för det utländska, att hindra dem dervid blifva ledda bakom ljuset. Har det kunnat undfalla dessa herrar, att, ehuru nästan alla civiliserade folk erkänt en allmän absolut pligt att försvara det enskilda, det är eget lif, frihet och egen härd, deremot alla folk af anglosachsisk race såväl på denna, som på andra sidan af Atlantiska hafvet, såväl engelsmän, som nordamerikanare, nekat staten all rättighet att för sitt försvar fordra någon personlig krigstjenst, att nästan alla andra folk medgifvit en sådan endast såsom garanti: således med rättighet för den värnepligtige att sätta annan man i sitt ställe; att om det preussiska folket, som vid en tidpunkt, då det knappast fanns någon familj, hvilken ej hade någon enskild oförrätt att hämnas, villigt hörsammade sin konungs bud att utan medgifvande af denna rätt fatta vapen — sedan detta folk omsider erhållit en fri för-i; fattning — dess representanter likväl nekade att genom lag erkänna någon absolut värnepligt; att denna pligt, inom Preussen, således ej är någon tanke, som blifvit diskuterad, utan en händelse som genom ett skickligt begagnande blifvit häfd; att der den preussiska värnepligten efter 1866 blifvit införd detta skett genom inverkan af såväl inre, för dessa länder särskilda förhållanden, hvilka i vårt land sakna all motsvarighet, eller genom yttre tryck ; att denna pligt först den 1 Januari i år blifvit införd i Baiern, men ännu i denna stund icke humnit blifva det i Wärtemberg; att den absoluta värnepligtens inneboende orimlighet öfver aHt der den blifvit införd tvungit till en mer eller mindre förklädd förfalskning af principen; att det rop på allmän värnopliet I. som särdeles under loppet af förra gomima. ren i många länder lät höra sig, tystnat i samma förhållande. m man lärt sig inge li k d t e Nn f f 8 f d h 1 d f r 1 r n n k d n f a 1 a a b u f 0 a a ( Li s 1 ärr i att det varll helt andra orsaker än denc PrOussiska värnepligten, som de preussiska ! vapnen hade att tacka för sin framgång;i att man derföre i England alldeles icke vea lat lyssna till dessa rop; att man derför i alla de länder, hvilka erkänna rättmätighei ten af tvungen krigstjenst: såsom Belgien, s Italien, Spanien, Ryssland m. fl., icke afstått )! från legningsrätten; att de fördelar Danmark t deraf skördat äro mer än problematiska; e att om det icke är omöjligt att den abso-l, luta värnepligten innan kort blir antagen i lv Frankrike, detta likväl ännu ej är fallet, att v den utvandring från Elsass och Lothringen, f som nu eger rum till Frankrike för att!f undgå den preussiska värnepligten, åtmin-,, stone icke gör något sådant troligt, samtr slutligen att om ett sådant antagande komli mer att ega rum, det är framkalladt af förla detta land särskilda orsaker, hvilka lyck-f5 ligtvis ännu ej hafva någon motsvarighet N inom vårt. h h b k b fö u g 1 äl sl D h st d å k v n i b 8 D Har det kunnat undfalla våra statsmän och rättslärde inom kamrarne, att denna uppfattning varit olika i olika tider; att den antika uppfattningen betraktade medborgaren såsom till för staten, den nyare deremot, under hvilken vi lefva, staten såsom till för medborgaren; att staten under sådana förhållanden endast är en skyddsanstalt, som ej får inskränka den ena medborgarens fri-ä het längre än som äv nödvändigt för den andres rätt; att om staten, så länge civilisationen stod lågt, så länge förlusten af det pdlitiska oberoendet medförde för den enskilde förlusten af lif, frihet och egen härd, håde full rätt att för srt försvar fordra allag personliga deltagandg denna rätt med oivilisatlonons Framsteg inskränktes, intill I dess staten frånkändes all annan rätt än att, såsom för fyllandet af alla andra statsbehof, till sitt föravar fordra penningar, att likväl staten i och för försvaret måste ega lefvande kraft; att denna ej alltid kan erhållas för penningar, att denna skatt således måste utgå in natura, att i denna afsigt ott),