Aftonbladet – 16 april 1872, sida 2

ng på hufvudet för att lemna rummet. Dessa förhållanden äro af intet intresse för mig. Susanna Cole hade icke heller trott dem vara detta numera; hon hade blott ej kunnat motstå sin lust för sqvaller. Ämnar ni kläda er nu till middagen, miss May?x Jag tänker inte kläda om mig i dag. Och inte heller tyckes det mig vara behöfligt, medgaf Susanna. Den klädning, som i DÄr, är i mycket vacker, miss May. Mays sidenklädning var af en vacker, djupblå färg, efter tidens mod låghalsad och med korta ärmar, kantade med hvita spetsar, Hon såg ut nästan som ett barn, så ung, i denna drägt, Susanna stod och betraktade sin unga fröken, då hon, med det vackra hufvndet mera högburet än vanligtvis, gick ned för trappan, Hm, det är inte rätt helt ännu, för den der Emma Geachs skull, mumlade Susanna, Nog tycker jag också han kunde dröjt med att skicka hem henne, tills bröllopet varit förbi och miss May rest. Han — Hvad hon vidare tänkte säga kom till ett hastigt slut, derigenom att May åter öppnade dörren. Glöm inte, Susanna, att lemna din mor den der lilla gåfvan från mig och tag med dig några små pastejer åt henne. Och säg henne, tillade hon, att jag med all säkerhet skall komma och helsa på henne j sommar, då jag kommer hit. Fill följd af den erbållöa tillåtelsen, vandrade Susanna snart derefter på de djupa, snöiga vägarne hem till sin gamla mar. Mrs Cole, alltid en mild oeh from qvinna, hade blifvit så, ännu mera nu, på sin ålderdom, Hon satt i sin beqväma länstol, framför elden i förmaket och jemte henne voro derinne hennes två söner, Harry, som